Allt bör göras så enkelt som möjligt, men inte enklare

Det är verkligen inte enkelt att byta fackförbund, det är en sak som är säker. Sista jag bytte fackförbund, var bytet bara några knapptryckningar bort på datorn. Jag meddelade det fackförbund jag ville gå med i att jag ville byta, sedan skötte de övergången från det tidigare fackförbundet. Men nu ska jag går ur Transportarbetareförbundet för att istället gå med i ST. Att gå med i ST var inga konstigheter, det skötta jag via deras hemsida. Men att gå ur Transport var lite krångligare – och dessutom ganska ålderdomligt. Jag fick börja med att ringa deras medlemsservice för att meddela att jag ville gå ur, sedan skickade de mig en pappersblankett med vanlig post – en blankett som jag sedan ska fylla i för att skicka tillbaka till med med snigelposten.
Hur ålderdomligt är inte det här?!? I dagens högteknologiska samhälle trodde jag faktiskt inte att man jobbade på det sättet längre. Det skulle vara så lätt att med hjälp av bankID lösa sådana saker via hemsidan – utan en massa blanketter som ska skickas åt höger och vänster. Det känns tämligen omodernt på något vis. Och tänk vad mycket enklare det vore för alla parter att slippa pappersarbetet med blanketter som ska skickas fram och tillbaka.
Alla organisationer har självklart sina egna rutiner, inklusive Transportarbetareförbundet. Jag blev bara väldigt förvånad att man fortfarande jobbar på det sättet och inte moderniserat sig mer än så här. Så här jobbade man för 25 år sedan, innan internet på allvar gjort sitt intåg i vår tillvaro. I dagens samhälle ska man egentligen inte behöva ringa för att beställa en blankett som skickas med post fram och tillbaka.

Annars har det mesta praktiska kring mitt jobbyte nu börjat falla på plats. Mitt byte av fackförbund har snart gått igenom, bara jag får den där jäkla blanketten från Transport. På jobbet börjar jag sakta få grepp kring saker och ting, såväl praktiskt som själva jobbet i sig. Mycket av det praktiska visste jag sedan innan, eftersom jag ju jobbat på Trafikverket tidigare. Jag har koll på friskvårdsbidrag och olika förmåner och regler som gäller för statsanställda.
Utbildningen har varit väldigt bra och pedagogiskt upplagd, med fem veckors teori och från och med måndag har vi praktik då vi ska gå dubbelt med våra handledare under några månader. Det är exceptionellt mycket information att ta in, mycket mer än jag nog trodde innan jag började. Men jag ska förhoppningsvis få saker och ting på plats med tiden. Nu har jag teoretiskt fått en grund att stå på och ska omsätta det hela i praktiken, vilket känns oerhörd spännande och utmanande.

Så börjar jag sakta komma igång med filmandet igen och har börjat hålla ögonen öppna efter nya uppdrag på den fronten. Från nästa vecka har jag ett schema som tillåter mig att filma lite här och där och jag hoppas förstås på att komma igång så snart som möjligt. Som sagt, har filmbolagen redan börjat rycka lite i mig och jag har börjat få enstaka erbjudanden igen efter att ha varit borta från branschen i några veckor. Än så länge är det inte många uppdrag jag har kunnat ta, eftersom det krockat med mina arbetstider – men jag hoppas på att kunna klämma in lite inspelningar framöver. Jag har ju ett oerhört bra schema med många ledigheter, så det ska förhoppningsvis inte vara så svårt att hinna med lite inspelningar ibland också.
Sedan är det ganska sällan jag håller på att tricksa med mitt schema för att kunna gå på inspelningar. Så bra betalt är det inte att vara statist att det är värt en massa semesterdagar eller obetald ledighet för att gå på en inspelning. Men ibland får man ju erbjudanden om väldigt roliga inspelningar eller sådana som är oerhört bra betalda – och då blir läget ett helt annat. Så visst händer det det att jag tricksar lite med schemat ibland, men det är kanske någon gång per år som jag gör sådant. Det ska ju vara värt besväret rent ekonomiskt också, känner jag någonstans.