Att göra fel är den handlingskraftiges privilegium

Räkenskapsåret 2023 är över och som egenföretagare innebär det förstås bokslut och en massa annat jobb som har med bokföringen att göra. Redovisningsbyrån ska ha in kvitton och fakturor för det gångna året senast 15 januari. Jag har gjort det allra mesta och ska nu bara redovisa några få kvitton och fakturor till innan man kan göra det sista från redovisningsbyråns sida. Det är så skönt att ha det tyngsta arbetet med redovisningen ”utleasat” och slippa göra det själv – även om jag skulle spara en del pengar på att göra det hela själv. Ibland har jag tänkt tanken att gå någon kurs så att jag kan lära mig redovisningarbetet på egen hand och sedan slippa betala för att få det gjort. Jag fundera på vilket som blir bäst i längden, å andra sidan kostar dessa kurser ganska mycket så det kommer ta mig några år att spara in vad kursen kostar mig. Så det är ekonomi kontra bekvämlighet som man får välja mellan helt enkelt.
Men jag tycker det är fantastiskt kul med företaget vid sidan om man ordinarie anställning och att göra lite annat vid sidan av jobbet. Nu har det varit tämligen lugnt under senare delen av december när det går till inkommande uppdrag och jag hoppas att det hela tickar igång igen under januari. Jag har varit statist tillräckligt länge för att börja ha koll på vilka delar av året som är lugna på den här fronten. Juli är generellt en lugn månad, liksom senare delen av december och första delen av januari. I perioder tvingas jag tacka nej till uppdrag eftersom de krockar med varandra – och/eller jobbet för den delen. I andra perioder är det inga som helst problem att få till uppdragen, utan det går att pussla ihop med livet i övrigt.
Det är ytterst sällan jag tricksar med mitt schema på jobbet för att få till verksamheten med mitt företag. Det hela är trots allt en bisyssla och min inställning att det inte ska gå ut över jobbet. Får jag in ett uppdrag som är exceptionellt bra betalt eller extremt roligt att ta, då kan jag kanske titta på möjligheten att ändra mitt schema. Men annars avstår jag från att ändra mitt schema och trixa med att få pusslet att gå ihop. I normalfallet lägger jag in uppdrag de dagar jag ändå är ledig från jobbet.

Ibland ångrar jag lite att jag valt den mejladress som jag gjort till företaget. Jag har två mejladresser, en privat och en som är till för min firma. Till firman har jag kontakt@telia.com – vilket skapar viss förvirring hos vissa kunder. Många tror att jag skrivit fel mejladress, att den går till Telia och så vidare. För att inte tala om alla mejl jag får, som egentligen ska till Telia. Framförallt är det många klagomål på Telias tjänster som kommer, från besvikna kunder som inte gjort sig besväret att kolla upp Telias riktiga mejladress innan de skriver. Det är ofta ganska rolig läsning som kommer, för ja; jag läser alla mejl med stort intresse – och ofta med ett brett leende på läpparna. Ibland skriver jag tillbaka och förklarar i hövligt ton att denna mejladress inte tillhör Telia utan mitt lilla enmansföretag. Och det händer att jag faktiskt får svar på mina mejl, folk ber då om ursäkt att de besvärat mig och lovar att kolla upp mejladressen till nästa gång.
Jag har till och med fått mejl från lokalpolitiker som vikt ut hela sitt liv i mejlet för att komma ifrån betalning av räkningar eller skjuta upp betalningar. Så ni förstår vilken intressant läsning jag får ”utstå” emellanåt, eller hur?! 😊 Men jag har inga som helst planer på att byta ut min mejladress, utan kommer att behålla den oavsett hur många som skickar klagomål på Telias tjänster till mig. Det är någonstans en rolig bisyssla som följer med företagandet – och jag kan förstå att det blir missförstånd ibland. När jag lämnar ut mejladressen är det många som reagerar och tror att jag skrivit fel adress, som tror att adressen går någon helt annanstans – så jag får förklara att nej, det är inte Telias mejl utan min.

Att jag har firman vid sidan av mitt vanliga arbete, gör förstås att jag jobbar lite mer än heltid på det stora hela, men det gör mig inte särskilt mycket. Firman är en trevlig hobby och jag tycker bara att det är roligt. Ibland får jag frågan om jag inte skulle vilja leva på statisteriet och faktiskt sluta på mitt vanliga jobb. Och svaret är tämligen enkelt: ja, jag skulle gärna göra det om möjligheten fanns. Men det finns inte de pengarna i att vara statist att det faktiskt skulle funka rent ekonomiskt, så det går inte. Jag erkänner villigt att det skulle vara roligt att kunna leva på det, men det går tyvärr inte.
Ibland har jag tänkt tanken att utöka verksamheten i firman för att faktiskt kunna leva på den, men jag vet inte vad jag skulle göra isåfall. Ska jag säga upp tryggheten i en fast anställning, då vill jag att verksamheten i firman ska trumfa det vanliga jobbet och göra det värt att offra tryggheten i en fast anställning. Jag kan inte tänka mig att städa eller liknande, utan då ska firman fortsatt vara en hobbyverksamhet som jag kan leva på. Så jag fortsätter förmodligen att jobba på som vanligt med en fast anställning och firman som en bisyssla, vilket är ett tämligen bra upplägg.