Feminism är en världsbild – inte bara en tvättlista över kvinnofrågor

Det är många år sedan begreppet feminism blev en del av vardagen och det där med jämställdhet har sedan dess varit på tapeten i åratal. Tyvärr har begreppen feminism och feminist fått lite negativ klang och förknippas kanske ofta med arga, rabiata kvinnor långt ute på vänsterkanten. Men diskuterar man vad feminismen faktiskt står för, tror jag de flesta av oss ändå håller med. Nämligen jämställdhet mellan könen, lika lön för lika arbete och så vidare. Jag tror det är tämligen få som opponerar sig emot dessa idéer och vad grunden till feminismen faktiskt står för. Själv har jag aldrig reflekterat över om jag är just feminist, men jag står ju för jämställdhet, lika lön för lika arbete och så vidare – så då är jag förmodligen feminist, även om jag inte sympatiserar fullt ut med de radikala feministerna på yttersta vänsterkanten.
Jag kan själv störa mig lite de stereotypa könsroller som ändå råder i vårat samhälle. De gäller inte bara kvinnor utan även oss män. Ofta förutsätts jag som man kunna vissa saker bara för att jag är man – jag förväntas vara tekniskt kunnig, händig, kunna mycket om fotboll och vara en hejare på att grilla. Dessutom förväntas jag välja vissa yrken, tjäna bra och en lång rad andra saker. Dock ska tilläggas att jag inte alls är vare sig särskilt teknisk eller händig, jag är inte alls intresserad av fotboll och är väl en medelmåtta när det kommer till grillning. Jag har visserligen utbildat mig till ett utpräglat mansyrke, men jag har å andra sidan aldrig jobbat som det. Och jag har aldrig tjänat särskilt bra.

Jag minns så väl en flickvän jag hade för flera år sedan, en tjej som själv hävdade sig vara väldigt feministisk och för allt vad jämställdhet vill heta. Dock kom hon med de mest konstiga uttalandena ibland. Jag minns när vi skulle inreda vår lägenhet och hade lite olika åsikter om en inredningsdetalj – jag kommer faktiskt inte ihåg vad det var vi bråkade om – så kläcker hon ur sig att ”Du måste lyssna på mig, för ni män kan inte det här med inredning vilket vi kvinnor förstår oss på”. Jag blev själv väldigt störd över uttalandet, eftersom jag mycket väl tycker att man som man kan vara duktig på inredning och ha ett vackert hem. Mitt svar blev dock att ”Om vi ska köra på de stereotypa könsrollerna i vårt förhållande, då kan jag gå ut och mecka med bilen, så kan du ropa när middagen är klar”. Jag kan med ord inte beskriva hur stött och sur hon blev över mitt svar. Men någonstans tror jag att jag fick henne att tänka till.
Och det är just dessa förväntningar – och förutfattade meningar – som förekommer till det här med kön som jag trots allt stör mig väldigt mycket på. Bara för att råkar född ett visst kön, förväntas du vara duktig på vissa saker – trots att du kanske inte alls är intresserad. Jag själv har aldrig varit teknikintresserad, fotbollsintresserad eller intresserad av snickra eller hålla på med andra ”händiga ting”. Detta trots att jag är född som man. Däremot tycker jag om att laga mat, skulle mycket väl kunnat tänka mig att utbilda mig till förskolelärare eller sjuksköterska och är dessutom inredningsintresserad. Sen kan man alltid diskutera det där med inredningssmak, men jag själv anser inte att finns ingen dålig smak – bara olika smak. Man tycker helt enkelt om olika saker, så enkelt är det bara.

Ska man sedan gå till könsrollerna i hemmet, har jag kanske en lite mer kontroversiell åsikt. Där tycker jag nämligen att var och en ska sköta det man är duktig på och intresserad av. Är jag som man tekniskt kunnig och/eller väldigt händig och dessutom väldigt intresserad av motorer – ja, vad hindrar då att det är jag som meckar med bilen och donar hemma? Framförallt om min fru kanske inte är intresserad alls av dessa ting. Skulle sedan min fru vara intresserad och duktig av matlagning, medan jag inte är det – vad hindrar då att hon sköter matlagningen? Sen ska det naturligtvis vara det omvända i de relationer till exempel mannen är den som är intresserad matlagning och kvinnan av bilar.
Hemma hos oss har vi ingen bil att meka med, så det löser sig i vilket fall som helst. Sen är vi båda intresserade av matlagning och delar nog rätt lika på matlagningen hemma. Jag tror till och med att jag är den som är mest intresserad av mat och är mest mån om att äta gott på till exempel helgerna, medan det kan bli lite mer vardagsmat under veckorna.

Självklart ska man dela lika på hushållssysslorna – jag säger verkligen ingenting annat. Men min åsikt är att man ska dela på dem utifrån intresse och kunskap, inte kön. Låt säga att min sambo var totalt ointresserad och totalt urusel på matlagning skulle jag nog inte vilja ha henne i köket – utan sköta matlagningen själv. Men jag skulle heller inte vilja ha henne att meka med bilen om hon var totalt okunnig och totalt ointresserad av att lära sig om bilar. Då får det hellre kosta att lämna in bilen på verkstad när något behöver lagas.
Må så vara att det ibland kan bli så att man faller in i de traditionella könsrollerna ibland på det viset, men hellre det än att tvinga någon att göra något som hen inte tycker om att göra. Jodå, det går viss ihop med att störa sig på okunniga uttalanden om stereotypa könsroller – som den mitt ex här ovanför fällde. Man kan inte döma mig för att jag är född till visst kön och påstå att jag på grund av just mitt kön inte kan vissa saker. Även som man kan man vara duktig på matlagning, inredning och att ta hand om barn – precis som det finns kvinnor som tycker om att meka med bilen.

Det talas mycket om det där med att skilsmässorna ökat så mycket det senaste decennierna. Och det finns garanterat många förklaringar till varför det är så, en är säkert att kvinnorna numera oftast jobbar och inte är beroende av mannens inkomst. Förr var ju kvinnorna oftast hemmafruar och var därmed ekonomiskt beroende av männen på et helt annat sätt. Sen är det garanterat så att det idag är mindre skambelagt att skilja sig än hur det var för några decennier sedan. Det är trots allt inte alltför länge sedan som det enbart var i undantagsfall som skilsmässor godkändes. Idag ser det trots allt helt annorlunda ut.
Men sen tror jag faktiskt att det finns en helt annan anledning, nämligen just att båda parter oftast jobbar heltid och man just på grund av det helt enkelt får väldigt lite tid över till varandra. Jobbar man heltid och till ska fixa med allt som hör hemmet till med barn och hushållssysslor, är vardagspusslet många gånger ytterst svårt att få att gå ihop. Jag har inga barn själv, men vet hur väl som helst hur svårt det kan vara att få ihop vardagspusslet även utan barn – och kan bara fantisera om hur det ser ut om man har flera barn som ska tas omhand. Det är helt enkelt svårt att få livspusslet att gå ihop med heltidsjobb, barn och hem. Man får helt enkelt för lite tid till varandra och att vårda relationen. Till slut blir man som goda vänner snarare än ett kärlekspar och plötsligt är känslorna som bortblåsta.

Och det är här min teori kommer in i bilden – jag tror nämligen att det skulle vara bra om ena parten antingen jobbar deltid eller inte alls och tar huvudansvaret för hemmet. Läs nog nu, för det behöver absolut inte vara kvinnan som är den som går hemma och sköter hushållet, utan det kan precis lika gärna vara mannen. Ett annat alternativ – vilket kanske är det absolut bästa – är att man helt enkelt turas om att jobba deltid och vara den som tar huvudansvaret hemma. Sen vet jag förstås att det inte skulle funka rent ekonomiskt för många, långt ifrån alla skulle ha råd med att ena parten går ner i tid. Jag säger bara att jag tror att det skulle vara bra om så är möjligt. Skulle ena parten gå ner i tid eller till och med inte jobba alls, då skulle man få mycket mer tid för varandra – vilket i sin tur skulle gagna förhållandet och förhindra många skilsmässor. Inte alla skilsmässor, men många.
I dagens moderna samhälle har vi en tendens att springa om varandra i vardagen. Skulle istället en part hålla sig hemma åtminstone på deltid, skulle vi slippa många onödiga separationer. Även om det är en matematik som inte alltid går ihop för alla tyvärr – men det skulle vara önskvärt om det vore så, eftersom många förmodligen skulle må bra av det upplägget.

Men det är inte sällan det traditionella och stereotypa könsrollerna kommer fram. Jag tänkte på det när vi hade vår arbetsvecka i sommarstugan förra veckan. Vi killar/män var ute och snickrade medan kvinnorna fixade i köket och trädgården – hur traditionellt är inte det?! Någonstans kände jag en liten avsmak inför det hela, varför kan man inte vara händig och vilja snickra som kvinna – om vi nu ska ha det jämställda samhälle alla pratar om? Å andra sidan tänker jag som här ovan att var och en gör det man är duktig på och intresserad av att göra, oavsett kön. Då hade visserligen jag förmodligen stått i köket istället för att snickra och jag vet inte om någon av kvinnorna hellre varit ute och snickrat.