Att ha pengar är bra, att ha kontroll över pengar är bättre

När jag flyttade till Stockholm 1999, kostade ett månadskort hos SL 450 kronor om jag inte minns helt fel. Det tyckte man var ganska mycket pengar då och man ojade sig ganska mycket när det var dags för nytt månadskort. Men sen har priset höjts successivt genom åren – och nu är det dags för nästa höjning. Från och med 2024 höjs priset med 50 kronor och man spränger nu 1000-kronorsbarriären då ett månadskort efter årsskiftet kommer att kosta 1.020 kronor.
Men jag måste nog ändå säga att vi stockholmare är ganska bortskämda. Det klagas oerhört mycket när månadskortet höjs några tior, men vi borde titta på vad vi får för pengarna istället. För 39 kronor kan du du åka hur mycket som helst i Stockholms län under 75 minuter – är du ungdom eller pensionär kostar samma biljett 26 kronor. Väljer du att köpa månadskort åker du hur mycket som helst inom hela Stockholm län under en månad för 970 kronor. I många län är ett länskort avsevärt dyrare. Tittar man på min förra hemstad Kalmar, kostar ett månadskort för hela länet 1.778 kronor. Eller så kan man nämna Hudiksvall, där jag är uppvuxen; där kostar ett månadskort för hela länet 1.722 kronor. För att inte tala om Göteborg, där ett månadskort kostar 2.200 kronor. Med andra ord i princip dubbelt så mycket som ett månadskort i Stockholm. Och då har vi generellt en mycket mer välutbyggd kollektivtrafik med tunnelbana och pendeltåg än vad man har på de flesta orter.
Javisst, vissa saker funkar kanske inte alltid som man kan förvänta sig – och jag tänker då på till exempel pendeltågen som det ju ofta är strul med. Och vid säsongens första snösmocka brukar varken bussar eller tåg gå särskilt bra. Men på det stora hela tycker jag ändå att vi får vara nöjda med vad vi får för pengarna när vi köper vårt månadskort. Jag själv har aldrig varit i behov av bil under mina år i Stockholm, utan alltid åkt kollektivt överallt. Och då har jag ändå bott lite avsides i Upplands Väsby under några år.
Visst, 1.020 kronor är en kännbar slant, inte minst om man har små marginaler i ekonomin – och är man en hel familj som ska ha månadskort blir det en rejäl slant varje månad. Men jag menar att det faktiskt förmodligen blivit dyrare i många andra län, inte minst om man behövt kort som berättigar till resor genom hela länet.

Ungefär samtidigt meddelas att så väl landstingsskatten som kommunalskatten (i Stockholms stad) höjs. Så det är bara att räkna med lite ökade levnadskostnader den kommande tiden. Själv bråkar jag dock inte ett smack när det kommer till att betala skatt varje månad. Med tanke vad jag själv kostat skattebetalarna i form av sjukvård, sjukskrivningar, utbildningar och en massa annat så har jag absolut ingenting emot att betala skatt. Att skatten höjs några tior för mig som normalinkomsttagare gör mig faktiskt inte särskilt mycket, jag tänker på vad mycket man trots allt får för skattepengarna. SL-kortet hade varit väsentligt mycket dyrare om inte kollektivtrafiken delvis varit skattefinansierad. Sen ska man ju naturligtvis inte glömma allt annat man får för skattepengarna, sådant som vi i trygga Sverige oftast tar mer eller mindre förgivet.
Men visst, har man små marginaler ekonomiskt räknas givetvis varenda krona. Och då blir det kännbart om skatten höjs bara några tior. För en annan som inte behöver vända på varenda krona är skattehöjningarna inte särskilt kännbara, men har man inte mycket till marginaler är det givetvis något annat. Och det är ju sällan som de årliga löneförhöjningarna för oss vanliga knegare hänger med kostnadsökningarna.

Sen blir ju det mesta dyrare som det är just nu. Matpriserna skenar, elen blir allt dyrare, bränslepriserna stiger – och så vidare, och så vidare. Så det är klart att det blir kännbart för många när nu även SL-korten blir dyrare. Vi är bara två personer och bor tämligen billigt, har ingen bil, inga barn eller höga bolån – så vi har inte drabbats särskilt hårt av den ständigt stigande inflationen. Det är klart att vi märkt att maten blivit dyrare, det har ju varit ofrånkomligt, men det har inte drabbat oss så jättehårt eftersom vi bara är två personer. Vi har kunnat leva på i princip som vanligt, kanske har vi fått välja bort vissa saker i matväg men det har inte varit så att vi behövt snåla. Och det är väldigt skönt att känna, att man trots inflationen inte göra jättestora ingrepp i tillvaron.

Relaterade artiklar

Aftonbladet 1 2
Dagens Nyheter 1
Svenska Dagbladet 1
Sveriges Television 1