Så kom höstrusket till sist, efter en mycket varm och behaglig septembermånad. I morse kom första frosten i Bagarmossen och termometern visade på bara några få plusgrader när jag steg upp vid halv sex. Det har verkligen varit tvära kast vad gäller höstvädret, från soligt och vackert höstväder i förra veckan till att denna vecka regna, vara rätt grått, trist och kallt. Men det gör inte så hemskt mycket egentligen, så jäkla grått har det ändå inte varit – och framförallt inte varenda jäkla dag. Trots allt tittar solen fram emellanåt och det är inte kallar på dagarna än att det är hyfsat behagligt. I alla fall än så länge, kylan kommer så småningom den med – allt annat vore ju konstigt. Med tanke på frosten i morse, går vi givetvis emot kallare tider och det går inte att undvika.
Men jag gillar årstidsskiftningarna vi har och det finns egentligen ingen årstid jag riktigt ogillar. Det enda negativa jag kan se är att den mörka och kalla delen av året är lite för lång, medan den varma och ljusa delen är alldeles för kort. Men annars har jag inget som helst emot höst och vinter, framförallt inte om det behagar komma lite snö som stannar kvar också. Något som det förstås inte finns några som helst garantier för här i Stockholm. Det brukar ju komma en och annan snösmocka varje år, som ställer till kaos i trafiken för/med alla som glömt att byta till vinterdäck. När vi snart går in i november är det trots allt bara en tidsfråga innan den första snön kommer, sen får man se vilka mängder det blir.
Så är det i alla fall äntligen fredag och det är så otroligt skönt! För en gångs skull tror jag att jag kommer kunna koppla bort jobbet och alla intryck för ett par dagar och tänka på annat. När man haft fem veckor av teori inför min nya tjänst så har det varit otroligt mycket intryck som snurra i skallen på kvällarna. Man kämpar med att hålla isär allting med styrdokument, teknik och allt annat som man ska lära sig när man är ny på jobbet.
Jag har hela helgen inbokad och kommer inte ha mycket tid att tänka på jobbet heller för den delen. Imorgon är det dags för filminspelning, en av de första på väldigt länge. Jag har ju inte haft tid och möjlighet att gå på så många inspelningar på sistone, så ska bli kul att börja komma igång lite igen. Imorgon blir det en heldagsinspelning på Kungsholmen här i Stockholm och väckarklockan kommer ringa tidigt imorgon bitti för att jag ska hinna i tid. Så det blir inte mycket till sovmorgon, men det är det värt. Jag går ju på inspelningarna för att jag tycker att det är roligt och inte så hemskt mycket för pengarna, så att stiga upp tidigt en lördag för en inspelning gör mig absolut ingenting.
På söndag har jag sedan lovat min systerson att åka till badhuset en sväng. Han har tjatat på mig jättelänge att vi ska åka och bada och jag har lovat honom att vi ska göra det, men vi har inte hittat någon dag som passat. Nu har vi äntligen hittat en dag och på söndag ska det så bli dags. Vi brukar bada länge när vi väl åker till badhuset, vi kör tills systersonen blå om läpparna själv huttrar att han vill gå upp ur bassängen. Sen tycker vi båda om att basta, så det brukar bli en sväng till bastun också när vi väl badat färdigt.
På måndag drar det igång med praktik på jobbet och jag ska börja gå med handledare. Nu är det dags att omsätta det vi lärt oss teoretiskt i praktiken. Det känns spännande och kul, men samtidigt lite läskigt. Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig när jag började nya jobbet, men det är garanterat mer att hålla reda på än vad jag tror att jag var inställd på. Det är självklart aldrig helt lätt att lära sig ett nytt jobb, men det kan vara olika mycket att ta in. Nu ska jag lära mig nya datasystem från grunden, hålla koll på den stockholmska geografin och samtidigt ska allt helst gå ganska fort när man sitter och jobbar. Att det tar lite extra tid för mig som ny tror jag de flesta har förståelse för, ingen förväntar sig nog att jag ska vara lika snabb som en rutinerad trafikledare.
Men det känns onekligen konstigt och ovant att vara helt ny på en arbetsplats och vara en av dem som kan allra minst om allting. Jag har visserligen bytt jobb ett antal gånger, så jag borde vara van vid den känslan – men jag tror aldrig jag riktigt vänjer mig vid det. Samtidigt är det förstås roligt att prova på något nytt (igen) och lära sig nya saker. Det känns som att jag har hittat rätt nisch vad gäller vad jag vill hålla på med och tror jag kommer bli kvar inom Trafikverket ett bra tag framöver. Sen kanske jag inte är trafikledare livet ut, men det återstår att se.
Upptäck mer från Kompasskurs
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.