allkonstnarenJag har knappt varit hemma överhuvudtaget sedan månadsskiftet. Har jag inte haft andra ärenden, har jag varit på sjukhuset med min anhörig som blivit sjuk. Så trots att jag varit sjukskriven, har det varit en intensiv period som nu är över. Det har inte varit stressiga saker i sig som jag haft för mig, men jag har ändå fått ligga i en hel del känns det som.
Nu är jag åter tillbaka i att arbeta heltid, vilket trots allt känns skönt. Om inte annat ekonomiskt är det skönt att arbeta heltid, det är dyrt att vara sjukskriven. Sen får man väl se det som ett privilegium att kunna vara sjukskriven när en nära anhörig blir svårt sjuk, som i mitt fall. Men någonstans vill man ju ha ett normalläge i tillvaron och kunna jobba som vanligt. Enda bekymret hittills har varit kampen med Posten gällande att posten inte kommer fram som den ska till oss. Vi saknar flera viktiga försändelser, däribland det läkarintyg jag skulle ha fått för min sjukskrivning samt en kallelse som min sambo skulle ha fått. Det ironiska är att postgången fungerade nästintill friktionsfritt medan vi bodde kvar i förra lägenheten. Men sedan vi flyttade några trappor upp i samma fastighet, har problemen börjat. Vi har saknat massor med försändelser sedan vi flyttade hit, trots att våra namn klart och tydligt står på dörren liksom tavlan nere i trappuppgången. Och det borde vara samma brevbärare som delar ut posten, eftersom det är samma trappuppgång – så man blir ganska förvånad över att det hela fungerar på ett våningsplan men inte på ett annat. Men att man flyttar inom samma portuppgång tycks man inte förstå på Posten, istället har vi fått veta att mycket post skickas tillbaka till avsändaren eller delas ut till den gamla lägenheten. Och för den som undrar, har jag själv jobbat som brevbärare under flera år – så jag vet trots allt på en höft hur jobbet ska utföras. Nu har man varit väldigt tillmötesgående från vårdens sida och skickat mitt läkarintyg igen, återstår att se om det kommer fram denna gång.
Jag har fått lite av en rivstart på tillvaron som heltidsarbetare efter min sjukskrivning på två veckor. I onsdags kom jag hem från en kryssning till Helsingfors och nu väntar en en intensiv helg med nattarbete och filminspelningar. Det kommer bli intensivt, men jag tror mig orka med – annars hade jag inte åtagit mig att jobba som jag ska göra. Filminspelningarna går jag ju på mest för att det är kul, men det är klart att man har vant sig vid den inkomst som inspelningarna inbringar.
Sen vet jag att sommaren generellt är rätt lugn när det kommer till filminspelningar. Juni kan det vara en del, sen är juli rätt lugn innan det tickar igång i augusti igen. Så jag passar på att ta de inspelningar jag kan under juni eftersom jag vet att det kan bli rätt lugnt sen för ett tag. Nu har jag några inspelningar inbokade redan för juni och jag vet att man ofta får inspelningar med rätt kort varsel, så det kan bli fler. Det är lite på gott och ont att man sällan vet än några dagar framåt vilka inspelningar man kommer vara med på, men det är också en del av charmen. Nackdelen är att man ofta hunnit göra planer för en viss dag när produktionsbolagen ringer.
Nu börjar planerna kring semestern att ta form rätt bra. Det blir inga högtflygande planer i år eftersom vi inte världens bäste ekonomi just nu. Det kommer i första hand bli sommarstugan i Söderhamns skärgård och även en del tid hemma. Eventuellt blir det någon dagsutflykt till något mysigt ställe, men det tar vi från dag till dag beroende på vad vädret tillåter. Man pratar ju om att det kan bli en varm sommar, så man får passa på att njuta medan man kan.
Jag är även långledig över midsommar och kommer eventuellt göra en sväng till stugan då på egen hand. Det kan vara väldigt rofyllt att vara där själv och bara njuta lugnet som skärgården ger. Det är få ställen jag finner ett sådant lugn på, som just denna paradisö i den yttersta skärgården. Jag skulle ledigt kunna flytta ut dit i maj och vara kvar till september om den möjligheten fanns. Det är något som får bli när man går i pension om 20-25 år, då man har den tiden.
Återigen har mina visdomständer börjat krångla och röra på sig som de gör ibland. De har hitintills inte kommit fram, men vill ändå liksom göra sig påminda med jämna mellanrum och då gör det ont. Ibland väldigt ont. Senast dagarna har jag fått ta morfintabletter för att stå ut med smärtan i munnen och kunna äta ordentligt. Smärtorna brukar vara några dagar, sedan lägger det sig och kan ta alltifrån några dagar till månader innan de kommer tillbaka igen.
Nu har jag hat ont några dagar och har varit nära att ringa Folktandvården för att försöka få en akuttid. Men så har smärtorna sakta börjat gå tillbaka, jag har kunnat sluta med värktabletterna och har nu bara en lite molande ömhet i munnen som förhoppningsvis snart försvinner helt.
