Hungrar barnen är det föräldrarnas fel – inte Ulf Kristerssons

Har ni hört en knäppare rubrik än den jag valt till det här inlägget?! Grejen är att rubriken inte är min från början, utan kommer från en ledarartikel i Svenska Dagbladet. Jag hörde först talas om artikeln när det var ett inslag om den i Aktuellt för ett tag sedan och ledarskribenten Lena Andersson fick försvara sin osmakliga text. Själv blir jag bara upprörd när jag läser sådant här. Andersson rabblar upp en lång rad ”tips” på billig och näringsrik mat som man kan laga om man har dåligt med pengar. Rätter som havregrynsgröt, knäckebröd med ost och så vidare – och menar att det inte finns en enda familj i Sverige som inte har råd till dessa mycket billiga rätter.
Hon totalt nedvärderar den nyhetsrapportering vi sett på sistone, om hur det går mer skolmat i skolorna eftersom många barn inte får tillräckligt med mat hemma. Underförstått menar hon att media ljuger, att det egentligen är föräldrarnas fel att man inte har pengar till mat.

Att allt blivit dyrare på sistone har knappast undgått någon. Elen är dyr, matpriserna stiger hela tiden och jag kan tänka mig att det blir allt tuffare för dem som har små eller inga marginaler i ekonomin. Alla de tips Andersson rabblar upp har man säkerligen redan prövat om ekonomin inte tillåter mat på bordet i den utsträckning det behövs. Självklart finns det föräldrar som inte sköter sina åtaganden gentemot sina barn. Självklart finns det föräldrar som skulle kunna dryga ut kassan genom att laga billigare mat. Men faktum kvarstår, de allra flesta gör säkerligen allt de kan för att deras barn ska kunna äta sig mätta. Även om det innebär att äta havregrynsgröt och knäckebröd sju dagar i veckan. Jag blir bara provocerad av folk som inte kan se att det finns sådana här problem i samhället, det är så typiskt personer utan verklighetsuppfattning att komma med uttalanden som dessa.

Lena Andersson fick så sent som häromdagen försvara sin text i radio och hon tycks förbli oförstående kring den uppståndelse som texten skapat. Hon står fast vid att alla i Sverige har råd med denna billiga mat och hon kan uppenbarligen inte begripa att verkligheten är en helt annan för många människor i Sverige idag. Jag är tämligen säker på att de allra flesta gör vad de kan för att mätta sina barn, även om det givetvis finns undantag.
Jag blir så provocerad av den här typen av texter att jag varit nära att säga upp min prenumeration på Svenska Dagbladet. Lite ödmjukhet till frukost skulle inte skada somliga människor, inte minst när vi kommer till Lena Andersson. Jag skyller inte nödvändigtvis allt elände på Ulf Kristersson heller, men att lägga hela bördan på föräldrarna i det här fallet är bara osmakligt, provocerande och totalt orimligt. Jag undrar hur mycket önskan om att enbart provocera som ligger bakom en text som den Lena Andersson skrivit? Vill hon enbart provocera, eller är hon verkligen så korkad att hon tror på det hon skrivit till 100%?