Även den lataste springer när han har eld i byxorna

Jag borde haft tiden att ha suttit mer vid datorn på sistone, men tiden och energin har liksom inte räckt till. I två veckor har jag varit sjukskriven av familjeskäl, så kan egentligen inte skylla på att jag inte haft tiden. Men energin, lusten och orken har inte funnits där. Herr Cancer har återigen kommit på besök i familjen och jag ska villigt erkänna att jag valt att lägga min energi på annat än sociala medier.
Denna gång är det inte jag som har drabbats rent fysiskt av sjukdomen, men det är minst sagt de anhörigas sjukdom. Jag kan så väl sätta mig in i mina anhörigas sits när jag blev sjuk för ett antal år sedan. När en anhörig drabbas, är det mycket oro som ploppar upp i ens medvetande och hela tillvaron liksom ställs på sin spets. Just denna tycks allt ändå gå bra trots allt, sjukdomen verkar ha upptäckts i tid och kirurgerna tror att man kunnat operera bort hela tumören. Så vi kan allihop dra en lättnandes suck och andas ut för denna gång. Men man vet ju hur nyckfull denna ondskefulla sjukdom är och att den har en tendens att komma tillbaka när man som minst anar det.
Så den senaste tiden har det varit många besök på sjukhuset och jag har även sovit över där ett par gånger för att finnas till hands. När vi nu är på banan igen, kommer jag återgå till att börja jobba till veckan igen, vilket trots allt känns oerhört skönt. Jag är inte alltid helt bekväm med att vara sjukskriven och vill helst arbeta och göra rätt för mig. Men ibland har nöden ingen lag och det känns verkligen som ett privilegium att ändå ha kunnat vara hemma den här tiden som varit.
Återigen känner man en enorm tacksamhet över att ha förmånen att leva i ett land som Sverige. Den svenska sjukvården får utstå mycket kritik, men när det verkligen gäller fungerar den totalt klanderfritt. För en i sammanhanget spottstyver får man vård i världsklass och som fungerar hur bra som helst. Som patient behöver man inte anstränga sig mer än att komma på avtalade tider, i övrigt sköter vården allt från vård till förflyttning mellan olika vårdinrättningar liksom mat och allt annat som krävs för en fungerande tillvaro som patient.

En positiv sak som i dagarna uppenbarat sig (måste få in något positivt i detta inlägg känner jag), är att jag efter sommaren ska byta jobb. I början av september påbörjar jag en ny tjänst på Trafikverket som trafikledare, något som känns oerhört spännande och utmanande i positiv bemärkelse. Jag har sedan en tid vänt mig om efter ett annat jobb och sökandet har nu burit frukt i form av erbjudandet om en ny anställning. Det ska verkligen bli jättekul att ta sig an nya utmaningar och jag ser verkligen fram emot min nya anställning.
Jag tänker att jag inte kommer att byta jobb så hemskt många gånger till i livet och att jag nu kanske påbörjar en anställning som jag ska behålla fram tills det är dags gå i pension. Trots allt har jag en ganska brokig CV, där jag bytt jobb ett stort antal gånger – men nu kommer jag förhoppningsvis lägger ned jobbsökandet och tackla de utmaningar som den nya anställningen erbjuder. Så nu har jag inte bara fortsättningskursen i ryska i att se fram emot i höst, utan även mitt nya jobb – vilket känns fantastiskt härligt. Att jag sedan går upp några tusenlappar i lön gör ju inte direkt ont, snarare tvärtom.