allkonstnarenSakta men säkert fortsätter viktnedgången åt rätt håll, detta trots att jag syndar lite emellanåt nuförtiden. Tillvaron blir ganska tråkig om man ska avstå från allt roligt och gott hela tiden. Så lite grann har jag tagit beslutet att jag kan synda någon enstaka gång här och där. Någon enstaka öl, någon enstaka hamburgare kan jag ta utan att det faktiskt gör någonting. Men det ska vara vid speciella tillfällen, inte en “vanlig” fredag. Normalläget är fortfarande att jag ska avstå alkohol, socker, snabbmat och onyttigheter i största möjliga mån.
Minst kämpigt att avstå är nog ändå sockret, det saknar jag inte särskilt mycket. Även om jag kan tycka att det är gott med godis och bakverk, så är det inte något jag känner att jag måste ha. Jag kan med lätthet gå förbi godishyllorna i affären utan att ens tänka tanken att jag ska köpa något. Och det där med fika har aldrig varit någon stor del av min tillvaro, jag är inte den som ränner på café stup i kvarten. Så det är inte en särskilt svår uppgift att avstå från socker.
Däremot har alkoholen en mer social betydelse och det känns ibland tråkigt att vara den som är nykter på middagar och tillställningar. Och jag kan verkligen sakna att ta en öl en ledig fredagskväll. Det behöver inte vara några mängder, men någon öl eller något glas vin emellanåt kan jag sakna. Socialt sammanhang eller ej.
Samtidigt är det naturligtvis roligt att bantningen ger resultat. Jag börjar komma i kläder som jag inte kunnat ha på länge och har börjat rota långt in i garderoben efter skjortor och byxor som inte passat på åratal. Jag har inte mätt mitt midjemått för att ha referensmått att gå efter, men det märks som sagt på kläderna att jag gått ner i vikt och att midjemåttet har minskat.
Humöret svänger dock lite upp och ner emellanåt, ibland känns det helt okej att hålla sig ifrån somliga saker, andra gånger känns det mer motigt. Just nu är jag inne i en period då de känns lite motigt och tråkigt att hålla sig ifrån “allt” jag tycker är gott. Säkert mycket för att viktnedgången stannat upp en aning och går lite långsammare än tidigare.
Samtidigt som det är roligt att jag förlorat 12 kilo de senaste månaderna, börjar jag tycka att det är aningen motigt att avstå så mycket och inte kunna unna mig saker på det sätt jag är van vid att göra. Det märk direkt skillnad på vågen så fort jag syndat lite och frångått mina “regler” för vad jag ska äta och dricka. Efter helgens kryssning med två smörgåsbord och några öl, var jag inta glad när jag ställde mig på vågen. Det var ingen enorm skillnad mot hur det såg ut innan helgen, men ändock en viss skillnad.
Så efter gårdagens upprop i ryskakursen, var det raka vägen till gymmet som gällde, för att skaka av mig de extra hekton som lagt sig runt midjan. Nu ska jag tillbaka till nivån jag var på innan helgen – och helst passera den också.
Sen får jag försöka glädja mig åt att jag faktiskt inte vägt så lite som jag gör nu på åratal. Även om jag fortfarande har en bra bit kvar till min målvikt, så ligger jag nu på en vikt jag inte haft på jättelänge. Det är trots allt dit jag vill nå med min nya livsstil, något annat ska jag inte säga. Och det kommer säkerligen kännas motigt i perioder, så enkelt är det ju. Jag kommer ha fler sådana här perioder framöver då jag helst bara vill skita i allt och vräka i mig en massa onyttigheter.
Så länge man märker skillnad på vågen, känns det ändå helt okej. Men när det – som nu – stannar upp lite och man inte märker samma skillnad, då känns det inte fullt lika roligt längre. Men man får vara beredd på med- och motgångar i allt, så är det ju.
