allkonstnarenFörra helgen jobbade jag natten mot lördagen. Frampå morgonkvisten hade vi ett fartygsanlöp och gick ut på kajen för att förtöja. Vi hade anat hur det börjat snöa lite smått redan stunden innan, men när det är dags att gå ut på kajen, då vräker snön ner från himlen. På bara några minuter lägger sig ett täcke på marken, vi ser ut som levande snögubbar när vi kommer in – och vips väcks min förhoppning om att det kanske ändå blir en vit jul. Men så gick jag och lade mig för att sova några timmar – och när jag gick ut för att ta mig till jobbet och göra kvällspasset, då regnade det och all snö hade förstås regnat bort. Och regnandet har fortsatt, det vill liksom inte ge med sig. Det har regnat, regnat och åter regnat – varit grått trist och eländigt. När jag var liten hade vi nästan alltid snö över jul, men numera är det verkligen inte en självklarhet att få en vit jul. Å andra sidan bodde jag i Hudiksvall på den tiden, det vill säga lite längre norrut än Stockholm. Men även däruppe är det allt oftare som det inte är vita jular, så det är inte bara i Stockholm man ser den utvecklingen.
Sista veckan innan jul var väldigt intensiv ur flera synvinklar, inte bara jobbmässigt utan även i bemärkelsen att alla julförberedelser skulle hinnas med. Den veckan var ett praktexempel på hur det ofta är i min tillvaro – det börjar ganska lugnt, men blir snabbt intensivt. Jag hade några arbetspass inplanerade från början, men de blev snabbt fler. Telefonen ringde stup i kvarten och ju längre tiden gick, ju fler arbetspass fick jag. Och inte mig emot, jag jobbar gärna så mycket det bara går. Så jag hoppade på alla arbetspass jag fick, till allas stora glädje – inklusive min egen. Men det gjorde också att det blev väldigt många arbetspass i slutändan – och det kommer ge en helt okej lön i slutet av januari. När man är mitt uppe i dessa långa raddor av arbetspass, känns det som att de aldrig ska ta slut. Det känns som en evighet tills man får komma hem och vara ledig igen. Samtidigt går det också väldigt fort, för det är så intensivt.
Julen har sedan förflutit i en känsla av lugn och glädje, vilket varit väldigt skönt. Julaftonen spenderades med den närmsta familjen här i Stockholm, med mycket mat, klappar och samkväm – precis som det ska vara med andra ord. Vårat firande brukar dra igång redan mitt på dagen med dopp i grytan till lunch, sedan går allt i ett under resten av dagen. Det blir Kalle Anka förstås, julklappsutdelning, Karl-Bertil Jonsson och allt annat som hör julen till. Så jätte sena övningar blev det dock inte, utan framåt 23 började folk droppa av och bege sig hemåt. Men det är ganska lagom efter en så pass intensiv dag som julafton ändå är, man är ganska nöjd vid den tiden. Det är heller inte så att man direkt tar sovmorgon på julafton för att sova till elva, utan man är uppe i god tid på morgonen för att allt ska hinnas med. Så på kvällen är man rätt medtagen och det är skönt att krypa i säng i god tid.
Sedan begav jag mig till jobbet på juldagen för att jobba kväll och även där har helglugnet lagt sig som en filt över verksamheten. De som kan vara lediga är lediga och bara rent nödvändig verksamhet är igång så här under helgerna. Det gäller även inom sjöfarten och det var inte många fartyg som faktiskt passerade under juldagskvällen. Så på sätt och vis kan det faktiskt vara skönt att jobba under storhelger, för det är sällan särskilt mycket att göra, utan man kan ta det lugnt även på jobbet.
Tro det eller ej, men jag har sedan fått vara ledig resten av denna julvecka. Telefonen har hållit sig i skinnet och inte ringt nämnvärt mycket, framförallt är det inte många samtal som kommit från jobbet. Och det är ändå rätt skönt att få lite ledigt, även om det heller inte ger några pengar. Jag har passat på att sova ut och ta det lugnt – något jag anser man ska göra under mellandagarna. Det ska liksom vara lugnt och skönt under mellandagarna och man ska inte göra så fruktansvärt mycket. Som enda mål har jag haft att gå en vända på stan och försöka fynda lite kläder på mellandagsrean, vilket jag också har gjort. Det har bland annat blivit en ny kostym, vilket jag verkligen behövde efter att en av mina kostymer gått sönder under en filminspelning. Sen hittade jag även lite andra plagg till bra priser, så det kändes riktigt bra att kunna förnya sin garderob en aning. Det har ekonomiskt sett varit några kämpiga månader på sistone och just det där med kläder har inte varit särskilt prioriterat. Men nu har ekonomin börjat komma på fötter igen och jag kan då passa på att köpa lite nya kläder. Jag brukar ofta passa på att handla just vid reor och utförsäljningar, allt för att hålla nere lite på kostnaderna för klädkontot.
Men förutom att armbåga mig fram i mellandagsrean på stan, har jag som sagt bara tagit det lugnt, passat på att sova ut och i njutit av julledigheten. Det är sällan man kan unna sig sådant som timvikarie, utan man har konstant jour i hemmet och väntar bara på att telefonen ska ringa. Jag har visserligen bibehållit min ”jour” och sett till att vara konstant nåbar, men det har inte behövts dessa dagar. Istället har det varit lugnt och skönt och telefonen har förblivit tyst. Det har heller inte blivit några filminspelningar, men det är som det brukar vara under mellandagarna – det är inte många gånger under alla mina år som statist som en inspelning infallit just under mellandagarna. Sen är det inte många vardagar under mellandagarna i år eftersom julen ligger som den gör, vilket ju också kan förklara lugnet på filmfronten.
Nu väntar istället nyårsveckan och jag tror att den kommer bli tämligen lugn den med. Vi har två dagar kvar på 2024 och sedan går vi in i ett nytt år. Det återstår att se hur lång tid det tar att vänja dig om med att skriva ett nytt år när man ska skriva ut dagens datum, det brukar alltid liksom ta ett litet tag. Just nu är det inte mycket inplanerat den kommande veckan heller, så lugnet ser ut att fortsätta ett litet tag till. Imorgon jobbar jag och sedan är det dags för nyårsfirande. Som jag skrivit om tidigare, kommer vi fira på Grand Hotell i Saltsjöbaden i år, vilket ska bli riktigt spännande. Jag hoppas det blir lika lyckat som jag tror att det ska bli, vi brukar ha ganska högt ställda krav när det gäller våra hotellvistelser. Men vi har bott på Grand tidigare och varit nöjda, så jag tror säkert att vi blir det i år med. Det kommer bli ett fullspäckat schema med spa, massage, champagne, snittar, femrätters middag och naturligtvis skålande vid tolvslaget. Sedan sedvanlig hotellfrukost innan det är dags att checka ut på nyårsdagen och åka hem. Det hela är en julklapp från mig till sambon, som ofta brukar få just upplevelser av mig i födelsedagspresent och julklapp. Vi har liksom kommit upp i den åldern att vi har det allra mesta vi behöver och när något behöver bytas ut, gör vi det. Så just prylar är svåra att köpa till varandra, men upplevelser går liksom alltid hem. Och eftersom jag oftast köper sådant som även jag följer med på – som hotellweekends, resor, massage och så vidare – blir det ju en present även till mig. Jag gillar lyxen i att checka in på hotell och bara bli bortskämd under ett dygn eller två.
Vi brukar ibland boka in oss på hotell även i Stockholm och det känns som en minisemester, fast man inte ens åker någonstans utan är kvar i sin hemstad. Andra gånger åker vi någonstans inom Sverige för att skämma bort oss lite och vi har varit på ställen som Trosa, Vadstena och Nyköping bland annat för att övernatta på hotell och komma bort litegrann. Och det är alltid samma känsla av lyx när man checkar in och vet att man kommer få ett eller ett par dygn av lyx med bekväma hotellsängar, hotellfrukost, utemiddagar och kanske till och med spa och massage. Jag har kollat in flera olika ställen inför nyårshelgen, men kommit fram till att just Grand hotell i Saltsjöbaden hade det bästa erbjudandet när kommer till nyårspaket. Det kan skilja många tusen mellan olika paket och även vad som ingår i paketen, här kändes det trots allt som vi fick mest för pengarna.
Jag har gjort något som det var väldigt länge sedan jag gjorde sist – jag har bokat in mig på en kryssning och skall denna gång åka helt själv. Det råkar nämligen ligga till så här, att vill jag gärna göra något och inte får tag i sällskap – då gör jag det ensam. Vill jag gå på bio och inte får tag i sällskap, då går jag själv om det är en film jag gärna vill se. Detsamma gäller de flesta andra nöjen, vill jag göra något och inte får tag i någon att göra det med så blir det att göra det på egen hand. Sedan får andra tycka att det är konstigt, tragiskt och märkligt, men mig gör det ingenting att hitta på saker på egen hand. Jag trivs bra i mitt eget sällskap och har inga som helst problem att komma i samspråk med andra människor i till exempel en bar eller på en restaurang. När jag levde ensam, gjorde jag ofta saker själv och har liksom vant mig vid att göra så. Numera faller det sig rätt naturligt att man gör saker och ting tillsammans med sambon om man vill åka någonstans, gå ut och äta eller liknande.
Nu har jag bokat in mig på en whiskykryssning med whiskymässa ombord, vilket ska bli spännande att prova på. Jag brukar inte vara så nöjd med smörgåsborden ombord på finlandsbåtarna, så denna gång blir det middag i en av a la carte-restaurangerna istället. Vilket dessutom känns roligare när man reser själv än att gå och äta smörgåsbord på egen hand. Sen blev valet lite enklare när jag såg att man skulle ha whiskytema på just den restaurangen där jag bokade in mig – vilket ska bli spännande att prova på. Och jag kände att jag ville ha något att se fram emot under mörka och trista januari, så varför inte göra en liten kryssning? Även om det nu blir på egen hand, så ska det bli kul att komma iväg ett dygn. Som enda minus, hade de finare hytterna redan bokats upp, så det fick bli en billigare hytt. Men jag tyckte att det fick duga för den här gången. Jag väljer dock alltid bort de billigaste hytterna eftersom det brukar kunna vara så rejält mycket festande där. Jag tittade på lite olika datum, men hittade inga bra hytter vid andra tillfällen heller, så det fick bli så här nu. Men det är heller inte den allra billigaste hytten jag har, så det duger för den här gången. 😊
Så nu är det inte bara tråkiga måsten som tandläkare, magnetkameraundersökningar och jobb som inplanerade under januari (som jag beklagade mig över häromdagen), utan faktiskt lite nöjen också. Och jag har genom åren lärt mig hur viktigt det är att ha saker att se fram emot i tillvaron – både stort som smått. Varje dag ska man ha något litet att se fram emot, det kan vara aldrig så betydelselöst bara du ser fram emot det. Det kan vara ett telefonsamtal till någon du tycker om, att se ett avsnitt av din favoritserie, lägga sig tidigt, ta en promenad – bara du ser fram emot det. Sedan på det stora hela är det naturligtvis bra att ha lite större saker att se fram emot, som resor, att kanske gå ut på något, ordna en middag – eller vad det nu kan vara. Det är viktigare än man kan tro för sitt välbefinnande att ha det så, att kunna se fram emot saker både i stort och smått. Och jag försöker själv att leva så, att se fram emot något hela tiden. Jag lyckas kanske inte varje dag, men tycker oftast att jag ser fram emot något – och jag känner att det gör mycket för mitt välbefinnande att leva så.
Det man ofta glömmer, är att det inte behöver kosta något eller i alla fall vara väldigt billigt för att man ska se fram emot något. Ett telefonsamtal behöver inte kosta många kronor och att se ett avsnitt av sin favoritserie är några ören i el liksom vad det eventuellt kostar med en streamingtjänst. Och januari är för tråkig för att man inte ska ha något att se fram emot, det är liksom extra viktigt en månad som denna.
Upptäck mer från Kompasskurs
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
