Stress är en bacill som överförs från osäkra ledare till deras medarbetare

En tämligen intensiv vecka börjar lida emot sitt slut och det är snart dags att avrunda vecka 33. Jag har åtagit mig att gå mycket dubbelt på jobbet under den gångna veckan och till det kommer en rad filminspelningar. Jag vill lära mig så mycket som möjligt när det kommer till jobbet och det är lika bra att vara där så mycket som möjligt känner jag. Nu börjar saker och ting att falla på plats och börjar så saktelig känna mig redo för att börja jobba på egen hand – även om det är litet tag kvar tills dess. Det gäller att ha lite självinsikt och inse när man faktiskt är redo att ta sig an sina nya arbetsuppgifter på egen hand. Men jag har täta samtal med min chef och mina handledare för att avgöra när det börjar bli dags att arbeta själv. Förutom jobbet, har jag haft två filminspelningar under den gångna veckan – och imorgon är det dags igen. Det är som sagt sällan filminspelningar förläggs på en helg, men det händer någon gång ibland och just denna helg är en sådan helg. Jag kan – som vanligt – inte säga så mycket om vad det är för inspelning, utan det är först när det hela ska visas på TV som jag kan säga att jag är med.
Det kan vara lite frustrerande ibland, att man inte kan säga så mycket, men det är så det är inom filmbranschen – och jag förstår någonstans varför man vill hålla produktionerna så hemliga som man vill göra. Så mina läppar förseglas i och med att jag är med på en inspelning, sedan kan jag avslöja min medverkan när filmen eller avsnittet väl kommer ut. Frustrerande eller ej, men tystnadsplikt har jag när det kommer till vilka inspelningar jag är med på. Och det kan bli både dyrt och onödigt besvärligt att bryta emot denna tystnadsplikt, så jag väljer att låta bli. 😊

Det går i alla fall inte att komma ifrån att tiden går fort när man har fullspäckat schema, den bara svischar förbi. Den gångna veckan har varit hektisk med mycket att göra och det har varit ett tempo som jag njutit av utan att känna mig särskild stressad. Men jag får erkänna att det är tur att vi har bil denna vecka, annars hade det varit svårt att hinna med allt flängande åt olika håll. Mitt jobb är ju i Södertälje, vilket är en bit att åka även om man har bil. Det tar en dryg halvtimme med bil, en dryg timme om man åker kollektivt, så det är en bit att åka oavsett färdmedel. Men att ha runt en timme till jobbet enkel väg är något man ofta får finna sig i i Stockholm, det är egentligen inget konstigt – framförallt inte om man åker kollektivt. Som längst har jag själv hat en timme och en kvart enkel väg till jobbet, från dörr till dörr, vilket trots allt var ganska påfrestande i längden. Men i dagsläget är det inget alternativ varken att byta jobb eller att flytta, så jag får finna mig i de tämligen långa resorna.
Jag fortsätter att slänga iväg jobbansökningar när intressanta jobb dyker upp. Dels måste jag det för att kunna stämpla upp till heltid, dels vill jag naturligtvis i förlängningen ha en heltidsanställning och inte gå på timmar – det är en rent ekonomisk fråga. Hur mycket jag än trivs på min nuvarande anställning, så är förstås målsättningen att kunna jobba heltid i slutändan. Än så länge vet nog varken jag eller arbetsgivaren hur mycket jag kommer att få jobba när jag är färdigutbildad och får börja jobba på egen hand. Det kommer givetvis att variera från vecka till vecka, beroende på hur stor frånvaron är. Det är ju just frånvaron hos den ordinarie personalen som tanken är att jag ska täcka upp. Hamnar jag någorlunda i närheten av heltid, då är det givetvis inga problem – men gör jag inte det, då tvingas jag förr eller senare att söka mig vidare. Jaja, just nu trivs jag oerhört bra och vill vara kvar så länge jag får tillräckligt många timmar.

Fördelen just nu är trots allt att jag kan ägna mig åt firman i den utsträckning jag vill. Och det behövs rent ekonomiskt att kunna ägna sig åt filmandet också, så länge jag bara jobbar deltid behöver jag den extrainkomst som filmandet inbringar. Förut har det bara varit en välkommen extrainkomst, medan det nu är en inkomst jag verkligen behöver. Jag klarar mig inte på deltidslönen från Sjöfartsverket, utan behöver de extrainkomster som filmningen ger. Samtidigt är det självklart rolig att kunna ägna sig åt att filma så mycket som tiden numera möjliggör. Det som från början var en hobby och något jag gjorde enbart för att det är roligt och inte så mycket för pengarna, har nu svängt till något roligt som jag även gör för pengarnas skull. Även om man inte på något vis blir rik på att vara statist, så ger det ändå en inkomst som är helt okej om man har tiden att ägna sig åt detta i den utsträckning jag kan.
Jag har länge funderat på just en sådan här lösning, men inte riktigt vågat ta klivet – mycket av ekonomiska skäl. Nu har det blivit så här lite av en slump och jag får se om jag får det att fungera ekonomiskt eller om jag får försöka lösa det hela på annat sätt. Men rent tidsmässigt har jag just nu rena drömtillvaron och njuter av vardagen för öppna spjäll – något jag inte haft förmånen att göra på senare tid. Det var ett bra tag sedan jag kände att jag haft en så meningsfull vardag som just nu, vilket är oerhört skönt. Sedan är det inte alltid man kan kombinera att ha mycket tid och en fungerande ekonomi, tyvärr – det är ytterst få förunnat. Så det ska bli spännande att se hur mycket jag kommer att få jobba när jag är färdigutbildad och kan börja jobba på egen hand.

Nu börjar det på allvar kännas att vi gått in i sensommaren, att det så sakteliga börjar närma sig höstkanten med allt vad det innebär. Mig gör det inte så mycket, jag tycker om sensommaren och hösten och brukar oftast vilja ha semester i just augusti. Det har börjat bli mörkare på kvällarna, även om det i dagsläget inte är särskilt mycket svalare rent vädermässigt. Och det är just det här som jag tycker så mycket om när det kommer till sensommaren, nämligen de mörka men varma kvällarna och det lugn som sensommaren oftast bjuder på. Jag tycker om ljuset, det mörka men ljumma kvällarna, hur naturen sakta börjar skifta igen liksom luften och dofterna. Någonstans tycker jag att alla årstidsskiftningar vi har, har sin charm – men sensommar och tidig höst är nog den del av året jag tycker allra bäst om. Nu har viss planering inför hösten börjat ta vid och det känns alltid som ett visst avstamp när sommaren är över och hösten tar vid. Än så länge tillåter inte ekonomin några större utsvävningar, men vissa saker kan vi i alla fall ta oss för. Jag hoppas på en tripp till familjen i Hudiksvall under hösten till exempel, vilket inte behöver bli exceptionellt dyrt.
Sedan hoppas jag på att kunna ta en sväng till stugan under senare delen av augusti eller början på september. Det har inte blivit så många vändor den här sommaren på grund av jobbet, men något mer hoppas jag på att kunna komma ut i år innan säsongen är över. Så jag tittar lite på datum för de olika tripperna norröver och håller tummarna för att det går att kombinera med jobbet. Det är ju alltid så med timvikariat, att tiden på ett vis blir svårare att planera. Jag är mer beroende av att få jobba de timmar jag tilldelas och kan inte bara planera in en semester hur som helst. Samtidigt måste jag ju kunna unna mig ledighet emellanåt och att resa bort, precis som alla andra.