allkonstnarenJag har ibland fått frågan om jag inte skulle vilja gå över till helt leva på mitt statistskap, att livnära mig på att gå på filminspelningar. Svaret är ganska enkelt: jag skulle gärna göra det, men det finns inte de pengarna i att vara statist för att man skulle kunna leva på det. Åtminstone inte i Sverige, utan man är helt enkelt tvungen att ha ett vanligt jobb också. Som det är idag kan jag en bra månad dra in 10-12.000 kronor på en månad på mina statistuppdrag, men det är ovanligt bra och händer inte så ofta.
Men jag erkänner att det skulle vara kul om det gick att leva på det som just nu mestadels är en hobby – som även råkar inbringa lite pengar. Visst händer det att jag tar uppdrag för att jag behöver pengarna, framförallt när det är lite bättre betalda uppdrag. Men jag gör det framförallt för att jag tycker att det är kul och inte i första hand för pengarna.
Jag har varit statist i olika produktioner sedan ganska många år, jag tror jag är uppe sju till åtta år som jag har hållit på. Det har blivit några produktioner vid det här laget, i ärlighetens namn har jag faktiskt tappat räkningen på hur många. Och jag har nog varit i kontakt med de flesta produktionsbolag som vi har i Sverige. De flesta behandlar sina statister mer eller mindre bra, men det finns givetvis undantag. Det finns faktiskt ett par produktionsbolag som jag bett fara och flyga efter att jag blivit illa bemött på olika sätt. Något som är rätt väl förekommande – tyvärr – är produktionsbolag som ringer upp och vill boka mig för en inspelning, men sedan inte hör av sig igen med vidare information om tid, plats och kostym. Det har hänt mig flera gånger att produktionsbolag hört av sig och bokat mig, men sedan inte hört av sig med alla de detaljer jag behöver för att kunna genomföra uppdraget. Det är givetvis ett beteende som gör att man inte direkt får ett jättehögt förtroende för det aktuell bolaget. Vågar jag lita på att det faktiskt blir en inspelning nästa gång de ringer? Vissa gånger kan det givetvis vara misstag som gör att man som statist på något vis faller mellan stolarna. Men det har hänt mig alldeles för många gånger för att jag ska tro på att det är misstag varje gång.
En annan kamp man får föra som statist är att få betalt i tid. Jag tar bara uppdrag där jag kan fakturera för arvodet och det är helt enkelt för att jag har dåliga erfarenheter av att få ut arvodet som lön. Det kan många gånger ta en evinnerlig tid att få betalt, om man får betalt överhuvudtaget när arvodet ska betalas ut som lön. Och med tanke på att jag i snitt gör ett till två uppdrag i veckan, är det svårt att hålla koll på vilka uppdrag jag fått betalt för eller ej i slutändan. Fakturerar jag, får jag en helt annan översikt över vilka som betalat eller ej. Visserligen är det långt ifrån alltid som fakturorna betalas i tid, men då vet jag åtminstone vilket produktionsbolag det är jag ska skicka en påminnelse till. Och det har hänt ett flertal gånger att jag känt mig manad att koppla in Kronofogden för att få betalt alls. Vilket känns oerhört tråkigt, men vad ska man göra när fakturorna inte betalas trots att man skickat påminnelse?
Det komiska är att många bolag enträget hävdar att de aldrig fått fakturorna överhuvudtaget. Detta trots att jag skickar dem som spårningsbara expressbrev med leveransgaranti. Dels kan man alltså spåra breven och bevisa att de faktiskt blivit utdelade. Även om det naturligtvis enstaka gånger kan bli fel även med värdeförsändelser, så vägrar jag att tro på att två värdeförsändelser i rad till samma mottagare kommit bort i postgången. Och dels är det trots allt så att man som beställare av en tjänst aldrig kan svära sig fri från betalning, även om fakturan kommit bort i postgången. Det är då upp till dig som kund att efterlysa fakturan.
Nu låter jag garanterat bitter gentemot produktionsbolagen. Även om det inte bara en dans på rosor, så är tillvaron som statist trots allt rolig och givande – annars skulle jag inte ha hållit på i så många år som jag gjort. Det är långa dagar, tidiga morgnar och sena kvällar; igår steg jag exempelvis upp klockan fyra på morgonen för att infinna mig på en inspelning klockan sex. Och statister är ett tålmodigt släkte, det är ofta långa dagar med mycket väntan och det vill till att man har med sig något att pyssla med för att få tiden att gå. Men det är i slutändan en rolig hobby som med lite tur också kan inbringa en del pengar.
Sen ställs ens tålamod på prov ibland när det kommer till trilskandes produktionsbolag och långa arbetsdagar. Men det är inget som avskräcker mig ifrån att fortsätta och åta mig nya uppdrag. För det positiva överväger ned negativa.
