allkonstnarenDet märks snabbt på besökssiffrorna här på bloggen när man av någon anledning inte varit särskilt aktiv under några dagar. Jag har prioriterat annat än sociala medier under den första delen av juni och det märks tämligen tydligt när man tittar på sidans statistik. Även om jag inte har särskilt många besökare heller i vanliga fall, så märks skillnaden markant när jag inte skrivit något på några dagar. Sedan tar det alltid ett par dagar att nå ut med att man är tillbaka i etern igen, det tar alltid några dagars bloggande innan besökssiffrorna är sig lika igen.
Det går inte att sticka under stol med att det blir roligare att blogg, ju fler som faktiskt läser det man skriver. Någonstans vill man ju väcka lite reaktioner, få igång debatter – likväl som det förstås även är kul med medhåll på det man skriver. Och ju fler som läser, ju fler reaktioner får man oftast – det är en ganska enkel matematik. Jag kan ibland tycka det är lite kul att provocera en aning för att dra igång debatter, men har också lärt mig att man får ha en hel del skinn på näsan för att helt enkelt inte gå under. Även om man provocerar tämligen snällt, får man nämligen utstå en hel del del skit och många gånger regelrätta personangrepp. Tyvärr tillhör det liksom vardagen som bloggare – och då är jag nog tämligen förskonad från sådant om man jämför med många andra bloggare.
Häromdagen kom i alla fall den efterlängtade skatteåterbäringen. Det tar alltid lite extra tid att få pengarna, när man som jag har en enskild firma att deklarera för – jag får inte mina pengar samtidigt som de flesta andra. I år fick jag igen ovanligt mycket så det är ett efterlängtat tillskott inför sommarsemestern. Jag är gammal nog att minnas när skatteåterbäringen kom i december, men sedan har tidsgränsen flyttats bakåt ju mer tekniken gått framåt. Från att ha varit ett välkommet bidrag till julhandeln, är numera skatteåterbäringen ett tacksamt bidrag till sommarsemestern.
Sen är det förstås inte lika kul om man får restskatt som ska betalas, oavsett tid på året. Jag har faktiskt bara fått det en enda gång i hela mitt liv och då skulle jag betala 500 kronor. Annars har jag alltid fått tillbaka, alltifrån mindre summor till bättre summor på uppåt 20.000. Å andra sidan brukar jag be jobbet att dra lite extra skatt varje månad, bara för att vara på den säkra sidan att inte åka på restskatt när det är dags att deklarera. Så har jag gjort de senaste decennierna för att vara säker på att inte behöva betala en massa pengar i efterhand. Och hitintills har jag som sagt bara åkt på restskatt en enda gång i livet, mycket tack vare att jag betalar in lite extra varje månad.
Så får man väl konstatera att Sverige blir alltmer likt USA med alla skjutningar som sker hela tiden. Man blir så trött på alla som inte kan hålla sig i skinnet, utan ska skjuta hej vilt omkring sig. Senast har vi skjutningen i Farsta med fyra offer, varav två har avlidit i skrivande stund. Våldet kryper liksom närmare och närmare hela tiden och tycks kunna drabba precis vem som helst.
Det var läskigt på 90-talet när MC-gängen krigade som värst sinsemellan, men de sköt i alla fall bara på varandra och man behövde egentligen inte vara rädd att komma i vägen för dem. Men idag kan vem som helst komma i vägen för de kriminellas kulor, hur oskyldig du än är. Man tycks liksom inte ta någon som helst hänsyn till att någon oskyldig skadas eller rentav dödas i kriget mellan de kriminella gängen. Nu är det sprängningar och skjutningar var och varannan dag och alla tycks drabbas på ett eller annat sätt.
Jag har alltid skrutit om hur lugnt jag tycker att det är i Bagarmossen och att man alltid känner sig trygg när man rör sig i området. Men inte ens där är vi förskonade, utan har haft en sprängning och ett mord bara i år. Sprängningen var i vår grannport och mordet på en parallellgata, så det har liksom kommit en inpå bara skinnet.
