allkonstnarenDet är få saker som får mig att känna mig så gammal som när man diskuterar teknik. Inte för att jag tycker att jag har svårt att hänga med, utan för att så otroligt mycket har hänt sedan jag växte upp.
När jag var liten ringde man från en telefon som satt fast i väggen med en sladd. Det gick bara att få tag i en person som var hemma – eller möjligen i närheten av en annan fast telefon som man råkade ha numret till. Var den man sökte inte hemma, då kunder vederbörande i bästa fall ha en telefonsvarare i form av en bandspelare som kopplats till telefonen, där man kunde lämna ett meddelande och be denna ringa upp.
Ville man skicka skrivna meddelanden, var det handskrivna (eller möjligen maskinskrivna) brev på papper som gällde. På den här tiden funkade postgången helt okej och de flesta brev tog ungefär ett dygn på sig att komma fram inom Sverige. Mellan länder kunde det dock ta veckor. Skickade man vykort under utlandsresan på semestern, hann man oftast hem innan vykortet hann nå mottagaren. Senaste inom tekniken då var en fax om man vill skicka skrivna dokument, men dessa var dyra och det var oftast bara företag och myndigheter som hade råd att köpa in dem.
Jag tillhör nog av de sista årskullarna som på högstadiet hade maskinskrivning på skolschemat. 40 minuter i veckan hade vi lektion med fröken Majvor och skulle lära oss fingersättning och att skriva så fort som möjligt på en skrivmaskin.
När sedan datorer och mobiltelefoner började komma, var de dyra att köpa och använda, hade få funktioner och hade inget lagringsutrymme alls jämfört med dagens apparater. Första mobiltelefon jag ägde var bokstavligen stor som en tegelsten. Det kostade sex kronor minuten att ringa till/från den. Ett sms kostade fem kronor och dåtidens MMS 15 kronor.
Min första internetuppkoppling gick via telefonlinjen, så jag betalade minuttaxa för att vara ute på nätet – och försökte någon ringa mig på hemtelefonen samtidigt som jag surfade, då tutade det upptaget.
Jag tänker inte säga att det var bättre förr, tvärtom! Men det är en väldigt kontrast nu kontra hur det såg ut för 20-25 år sedan. Idag skippar till och med många skolor att använda böcker, utan ger eleverna en egen dator eller surfplatta, där böckerna finns i elektroniskt form.
Mycket bättre än de böcker min generation fick i skolan. Böcker som återanvändes från år till år och snabbt blev både slitna och inaktuella.
För att sedan inte tala om lättheten i att få information. Mycket information är bara några knapptryck bort och väldigt lätt att komma över. Samtidigt som det givetvis ställer högre krav på oss själva i form av att vi måste vara mer källkritiska idag än innan internet. Vem som helst kan lägga upp en hemsida och få den att se trovärdig ut, vilket gör det lätt att få ut desinformation. Något som ju tyvärr många glömmer och med hull och hår sväljer “allt” som står på internet.
