En mans prestationer i livet är den kumulativa effekten av hans uppmärksamhet på detaljer

Jag tänker ibland att jag måste ha någon form av diagnos, eftersom jag hakar upp mig så otroligt mycket på detaljer. Det märks inte minst nu när jag pluggar och plöjer igenom stora mängder PowerPoints – varje stavfel eller misstag i layouten får mig att haka upp mig direkt. Jag tappar liksom direkt fokus från studierna och kan inte låta bli att störa mig på de misstag läraren gjort i sina dokument. Det är samma sak varje gång det händer, jag tappar totalt fokus. Ser jag någon på tunnelbanan, bussen eller stan som knäppt skjortan snett, glömt att stäng gylfen eller en knapp gått upp, stör jag mig minst lika mycket – jag glömmer direkt vad jag är där för, var jag ska stiga av eller vart jag ska gå på stan. För att inte tala om när någon framför mig i kön har ett löst hårstrå hängande på kläderna, hur många gånger har man inte varit på väg att plocka bort det där jäkla hårstrået? Jag vet naturligtvis att alla kan göra tabbar när man gör en PowerPoint, det har självklart även jag gjort. Och hur många gånger har man inte gått på stan för när man kommit hem upptäcka att en knapp i skjortan gått upp, gylfen inte stängd eller skjortan varit snett knäppt. Det är ju sådant som händer lite titt som tätt helt enkelt. Men faktum kvarstår, det stör mig något vanvettigt när jag ser andras tabbar – och det gräsligaste jag vet är att få ett illa skrivet dokument i handen. För någon vecka sedan fick jag den uppgift jag ska lägga tid på att göra de kommande veckorna. Jag ska inte säga att det är ett illa skrivet dokument, men det förekommer stavfel och man är inte riktigt konsekvent när det kommer till referenser, layout eller förkortningar. Ibland står det osv, ibland o.s.v. och andra gånger osv.. Inget av det är fel, men jag stör mig på att man inte är konsekvent – det ser inte bra ut helt enkelt att inte vara konsekvent om man frågar mig.
Och jag märker det själv när jag skriver egna texter, i söndags tog det mig merparten av dagen att skriva inlednings- och metodavsnitten till min inlämningsuppgift i psykologi, som ska lämnas in om några veckor. Visserligen var jag snabbt uppe i i runda slängar nio sidor text under den dagen, men jag lade verkligen ner energi på att inte ha några fel någonstans, att inte ha några stavfel eller tabbar när det kommer till layout. Målsättningen är att lämna in en så perfekt inlämningsuppgift som det bara går, med så få misstag som möjligt. Och det har inte bara med att göra att jag vill ha bra betyg, utan också att stavfel och andra tabbar stör mig något fruktansvärt i en löpande text – det kan liksom förstöra hela upplevelsen av texten. Jag lyssnade häromdagen på några förinspelade föreläsningar i psykologikursen – och då hade man enstaka stavfel och tabbar i layouten av PowerPoint-bilderna. Och det gjorde att jag totalt tappade fokus på vad som sades i föreläsningarna – jag såg bara stavfelen och tabbarna i layouten. Jag menar naturligtvis inte att klanka ner på någon eller att framstå som bättre eller förmer än någon annan. Som sagt – självklart gör även jag tabbar ibland. Och jag kan störa mig minst lika mycket på egna tabbar som andras – om inte mer. Jag kan skämmas över att lämna ifrån mig ett dokument som inte är perfekt, där jag kanske i efterhand upptäcker misstag jag gjort.

Men det är inte bara när det kommer kommer till PowerPoints och andra dokument som jag stör mig på detaljer. Jag stör mig på sådant jag själv tycker är fult, osmakligt eller opassande i hur folk inreder sina hem. Det kan vara en möbel som inte passar in där den står, en gardin som inte passar in i resterande möblemang eller en sladd som går tvärs över golvet istället för längs väggen. Jag dejtade en kort period en tjej, där jag verkligen störde mig på hennes inredningsstil. Där skulle saker och ting fylla en funktion, inte passa ihop med varandra i fråga om färg, form och stil. Hon kunde verkligen dra en sladd tvärs över golvet istället för att gömma undan längs en vägg – och det där att mäta och kolla att en möbel passade in storleksmässigt där den var tänkt att stå, det existerade liksom inte i hennes sinnevärld. Ett skrivbord kunde sticka ut några centimeter för en dörröppning, tavlor hängdes inte symmetriskt över väggarna och allt var en enda röra. Jag brukar hålla mig ifrån att klanka ner på folks inrednings- eller klädstil, men här kunde jag liksom inte riktigt låta bli. Det var inte många gånger jag påpekade vad jag tyckte om hennes inredning, men visst hände det absolut att jag förde måttband andra hjälpmedel på tal när vi tittade på möbler. Liksom att jag demonstrativt påpekade att jag lätt snubblade på den där sladden som gick tvärs över vardagsrumsgolvet. Och jag har så svårt att förstå mig på folk som inte verkar bry sig det allra minsta om hur hemmet är inrett, utan bara att saker och ting ska fylla en funktion. Självklart har vi olika smak och stil och visst är det så att vi bryr oss olika mycket om hur hemmet ser ut. Men när det kommer till att man uppenbarligen inte bryr sig överhuvudtaget, då har man gått över gränsen för vad som är förståeligt för min del. Det är samma sak som att ha det väldigt ostädat hemma eller inte bry sig om hur man klär sig – det är sådant som för mig är totalt obegripligt.
Med dagens alla secondhandbutiker och att det är mer eller mindre trendigt att handla begagnat, är det få som kalla skylla på att man helt enkelt inte har råd att inreda sitt hem på ett smakfullt vis. Och ska jag fortsätta att ha just den här tjejen som exempel, så hade hon heltidsjobb med skaplig inkomst – så det var liksom inte i plånboken problemet låg. Snarare är det så att vissa personer inte tycks ”se” vad som passar ihop eller ej. Och samma sak gäller förstås här – jag är inte på något vis perfekt och det finns garanterat personer som inte gillar min inredningsstil. Men jag drar åtminstone inte sladdar tvärs över golvet, jag ser till att möbler passar utifrån storlek och gardinerna ska passa när det kommer till färg och stil. Man tillbringar så pass mycket tid hemma, att det är viktigt att man trivs i hemmet – och då blir inredningen plötsligt väldigt viktig för att åtminstone jag ska trivas i ett hem. Självklart är det skillnad på inredning och inredning – även jag kan se om någon har tänkt till när det kommer till inredningen, även om jag inte gillar stilen. Och det är väl just den detaljen jag vill åt på något vis, att någon ska ha tänkt till när det kommer till att inreda ett hem. Sen behöver vi inte tycka lika när det kommer till stil, men det ska åtminstone finnas en tanke bakom de val man gjort.

Vad hände då med tjejen här ovanför? Jo, det tog slut ganska så fort – delvis på grund av hennes usla inredningsstil, eller snarare den totala utevaron av smak. Det låter kanske hårt att göra slut med någon för att denne inte kan inreda ett hem, men så var det faktiskt – även om det det nu inte heller var den enda anledningen, utan en kombination av flera olika saker. Jag önskar ibland att jag var lika stor perfektionist när det kommer till andra saker. Som min blogginlägg till exempel, där jag slarvar ganska så mycket när det kommer till exempelvis korrekturläsning. Jag vill tro att jag har ganska få stavfel i min blogginlägg, men det beror mer på rättstavningsfunktionen i Google Chrome än att jag korrekturläser inläggen. Och jag skulle behöva vara bättre på det där med att städa – jag ser att det är det är smutsigt och stökigt, men tycker att det är alldeles för tråkigt att göra något åt det. Javisst, jag plockar en hel del och ser till att saker och ting står på sin bestämda plats, men det sitter långt inne att plocka fram dammsugaren eller golvmoppen för att faktiskt städa. För det är nästa sak jag kan störa mig på när jag kommer hem till folk, om de har det väldigt ostädat. Det ska visserligen var just väldigt ostädat för att jag ska störa mig på det, men stör mig jag – där är det sällan detaljer jag hakar upp mig på.
Så vill man verkligen få mig ur balans, då ska du stava dåligt, klä dig illa och vara usel på att inreda och ta hand om ditt hem. Då har du inte en chans att ens bli vän med mig. Det lustiga när det kommer till det där med stavning och att vårda sitt språk, är att det är just så kallade ”sverigevänner” som gastar sig hesa om vikten att invandrare lär sig språket som själva är riktigt usla på att stava och skriva korrekt svenska. Jag undrar ibland hur språkundervisningen ser ut i Livets hårda skola? Den måste vara mer eller mindre obefintlig med tanke på hur illa de som gått där stavar. Man får vara glad att så få av dessa individer blir lärare på högskolenivå, så att jag slipper läsa PowerPoints på så usel svenska. För även om jag kanske får det att låta så, så är de PowerPoints jag fått titta igenom hittills inte usla, utan det är just enstaka misstag och tabbar som jag stör mig på – det är där min poäng ligger.