Manlig fåfänga

När jag var i tonåren, var det inte särskilt socialt accepterat med manlig fåfänga. Man fick snarare “passa sig” lite med hur fåfäng man var i omklädningsrummet efter skolidrotten. Att kamma till håret var en sak, men det var också ungefär så långt som acceptansen sträckte sig när det kom till att bry sig om sitt utseende. Uppfattades man som “för” fåfäng, fick man snabbt stämpeln som “fjolla” eller “bög” – oftast i en nedvärderande bemärkelse. Det var liksom inte särskilt accepterat att man som kille brydde sig som sitt utseende, mer än möjligen att fixa till håret eller bygga muskler.
När jag nu som vuxen börjat gå på gym, har jag insett att inställningen till manlig fåfänga är en helt annan. Det är ett ständigt putsande, fejande och makeande framför speglarna i omklädningsrummet. Det är krämer, rakhyvlar och diverse produkter för att putsa till utseendet nästintill perfektion. Och sneglar man lite på männen i omklädningsrummen, noterar man också hur kroppsbehåring ansats och fixats på olika delar av kroppen. och det är utan att någon tycker det är särskilt konstigt, utan snarare något naturligt.

Jag erkänner glatt att jag nog själv är ganska fåfäng i flera bemärkelser. Jag har genom åren lagt mycket pengar på tatueringar, vilket i sig ju är en form av fåfänga. Jag har tagit flera hål i öronen och lagt stora summor pengar på örhängen, som jag varierar från dag till dag. Jag rakar bort kroppsbehåring, framförallt under armarna, i näsan och öronen. Det är helt enkelt en fräschhetskänsla som gör att jag ansar viss kroppsbehåring. Jag är ganska hårig och ansar jag inte behåringen under armarna, har jag snart en smärre regnskog där. Näsbehåring tycker jag mest är äckligt av någon anledning och ser därför till att ansa håret även där. Till det ansar jag ögonbrynen, eftersom de börjat få en tendens att bli väldigt buskiga och yviga ifall jag inte gör det.
Så har jag med åren börjat få ett intresse av att köpa parfymer. Jag har i skrivande stund ett helt hyllplan i badrumsskåpet vikt för enbart parfymer. Allteftersom vissa tar slut, är jag snabb att köpa nya och provar gärna nya dofter lite då och då.
På senare år har jag också blivit mer klädintresserad och har börjat köpa alltmer märkeskläder. Mycket för att jag fått en bättre ekonomi och också har råd att köpa dyrare på ett helt annat sätt än tidigare.
Det jag inte gör är att sminka mig, jag använder inga krämer för att piffa till utseendet.

Men får nog erkänna mig som aningen fåfäng även jag, eller helt enkelt att jag bryr mig om mitt utseende på ett sätt som jag tidigare inte har gjort. Och jag tycker att det är positivt att man som man kan bry sig om sitt utseende utan att få någon nedvärderande stämpel på sig. Gränserna förflyttas när det gäller mycket under tidens gång och 25-30 år sedan var inställningen någon helt annan när det kommer till just dessa ting. Det har blivit långt mer socialt accepterat att få vara lite mån om sitt utseende utan att få nedvärderande kommentarer kring det.