En dålig hantverkare skyller på sitt verktyg

Jag blir alltid lika obekväm när jag har hantverkare hemma och kan bara inte hjälpa det. Men jag vet helt enkelt inte hur jag förväntas bete mig. Ska jag mer eller mindre hänga över hantverkarens axel och kolla vad hen gör, ska jag vara i samma rum – eller räcker det att jag finns kvar i lägenheten ifall de behöver fråga mig om något? Det beror förstås lite på hur länge hantverkaren ska vara här. När jag haft målare hemma, som ska tapetsera om hela lägenheten – då är de här i flera dagar och det går inte att vara i samma rum under så lång tid. Då brukar jag bara säga att jag finns i lägenheten och det bara är att säga till om man undrar över något. Då kan jag rentav vara en riktigt bra kund, som bjuder på läsk och kaffe – och till och med kan erbjuda lunch om jag ändå ska äta.
Men när någon kommer för att fixa något som kanske tar en halvtimme, hur ska jag bete mig då? Jag vill ju låta hantverkaren jobba i lugn och ro utan att någon hänger över hens axel, samtidigt som hantverkaren också ska veta att man finns tillgänglig ifall det är något. Så jag vankar av och an som en osalig ande när hantverkare är på besök här hemma.

Under de första månaderna i nya lägenheten för två år sedan, hade vi hantverkare springande här mer eller mindre varje vecka. Då vande jag mig på något vis vid att ha folk springande här och ”stängde av” på något vis när hantverkarna var här och jobbade. Vi såg till att ha mycket läsk och kaffe hemma som vi bjöd hantverkarna på om de var här längre stunder. Bland annat hade vi målare här som tapetserade om hela lägenheten, vilket förstås tog några dagar. Då gick det mycket kaffe och läsk – liksom att vi ofta bjöd på lunch. Jag vet att man inte har någon skyldighet att fixa med sådant, men det skapar en mycket bättre stämning på något vis – de är i alla fall min erfarenhet. Inte minst om det är hantverkare som är på plats under en längre tid, då vill åtminstone jag kunna bjuda på något.
Jag minns städfirman vi tog in för att städa ur den gamla lägenheten efter flytten. Den ligger ju i samma fastighet fast några våningar ner från där vi bor nu, så det var lätt för oss att gå emellan och kolla hur det gick och så vidare. Städerskorna som kom var verkligen minutiöst noggranna och plockade isär avlopp och det ena med det andra för att göra rent när de flyttstädade lägenheten. Det höll bokstavligen på en hel dag trots att de var två stycken som gjorde jobbet – och lägenheten var skinande ren när de var klara. Men där gick det en del läsk kan jag säga, jag var förbi ett par gånger och stack till dem varsin läsk – och det verkade vara väldigt uppskattat.

När jag för väldigt många år sedan skulle tapetsera om min förra lägenhet, fick jag mig en rejält tankeställare kring vilka förutfattade meningar man har kring det där med hantverkare. Jag bokade tapetseringen via hyresvärden och blev lovad att målarfirman skulle höra av sig inom någon vecka för att boka tid för när arbetet skulle börja. Mycket riktigt, det tog inte många dagar så ringde en kvinna från målarfirman och vi bokade in en dag för när de skulle komma och börja tapetsera, det blev en dag då jag ändå skulle vara ledig. På något vis tog jag förgivet att kvinnan som ringde var någon som satt på målarfirmans kontor och skötte bokningar, ekonomi och lade ut arbeten på företagets målare. Fråga mig inte varför jag drog den slutsatsen, men det gjorde jag.
Så kom dagen då målarna skulle komma. Det ringer på dörren och jag förväntar mig av någon anledning en eller två män som skulle stå utanför. Men istället var det två tämligen unga tjejer som skulle tapetsera om lägenheten. För bråkdelen av en sekund blev jag lite ställd. Inte för att jag trodde att kvinnor skulle göra att sämre jobb än män, utan för att mina fördomar sa mig att hantverkare oftast är män. Men tjejerna fick givetvis komma in och börja arbeta – och gjorde ett exemplariskt arbete med tapeterna. De levde till och med upp till andra fördomar man kan ha om hantverkare. Vid halv åtta på morgnarna anlände de för att börja arbeta, för att sedan gå på lunch vid tiotiden. Först runt ett på dagen kom de tillbaka för att fortsätta arbeta – och höll sedan på till runt fyra på eftermiddagen. Så höll de på under tre till fyra dagar innan lägenheten var färdigtapetserad.

Jag blev absolut nöjd med resultatet, något annat ska jag inte säga. Men visst visar detta att man någonstans har en hel del fördomar och förutfattade meningar. Att kvinnorna är de som sitter på kontoret och sköter pappersarbetet medan männen sköter grovgörat, är ju egentligen en ganska förlegad syn på hur saker och ting fungerar. Och tro inget annat än att jag är för full jämlikhet, allt annat är en ren och skär lögn. För visst kan kvinnor vara grovarbetare och prestera minst lika bra som män, det tror jag på. Men det är fortfarande än idag ovanligare att kvinnor blir till exempel målare än att män blir det – och därav min förväntan att det skulle vara en man som kom för att tapetsera om. I princip varje gång i övrigt som jag haft hantverkare hemma, så har det varit män. Antalet gånger det varit kvinnor har stannat vid denna gång då jag fick lägenheten omtapetserad.
Och om jag fortfarande blev lika obekväm av att ha hantverkare hemma när det var kvinnor som kom? Jodå, det var ingen skillnad – jag visste fortfarande inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Men kaffe bjöd jag på, det gjorde jag i alla fall. 😊