Bagarmossen i mitt hjärta

Jag måste erkänna att jag haft en enorm tur när det gäller bostad sedan jag flyttade till Stockholm för 25 år sedan. Under ganska turbulenta förhållanden bestämde jag mig 1999 för att flytta till huvudstaden efter ett kraschat förhållande. Det tog mig ungefär två veckor att ordna ett förstahandskontrakt i utkanten av Upplands Väsby, jag bytte då bort en liten etta i ett av Hudiksvalls ”sämre” områden om en okej tvåa i Upplands Väsby. Men jag kom aldrig att trivas i min förortslägenhet, utan gick in stenhårt för att hitta en ny lägenhet närmare stan. Åren gick och jag blev kvar i Väsby i drygt fem år innan jag slutligen fick napp – och den här gången hittade jag en lägenhet jag verkligen kom att trivas i. 2005 lyckades jag byta till mig en fin tvåa på bra gångavstånd från tunnelbanan i Bagarmossen.
Första maj 2005 gick flyttlasset – och jag minns den nästan euforiska känslan när jag hamnade på överkomligt pendlingsavstånd in till stan. I en handvändning gick jag från att ha haft knappt en timme in till stan till att ha ungefär 20 minuter – inklusive promenad. Första kvällen i nya lägenheten skulle jag gå ut med några kompisar – och jag minns hur fantastiskt det kändes att kunna gå hemifrån bara någon halvtimme innan jag skulle vara på plats. Hade jag bott kvar i Väsby, hade jag behövt gå hemifrån någon dryg timme innan – allt beroende på hur det klaffade med bussar och tåg.

Och jag älskade verkligen den nya lägenheten i Bagarmossen, precis som omgivningarna i denna närförort till Stockholm. Inom två minuters promenad – bokstavligen – hade jag tunnelbanan liksom det lilla centrum som Bagarmossen erbjuder – med affärer, restauranger, postombud, bibliotek, apotek och all annan nödvändig service. Tunnelbanan tar en kvart in till stan och runt hörnet har jag naturen i Nacka naturreservat med promenadstråk och badsjö. Lägenheten i sig var rejält tilltagen med sin 69 m², vilket gjorde den till en väldigt rymlig tvåa. Så jag stortrivdes och blev kvar i lägenheten inte mindre än 17 år.
Men framåt slutet började jag och sambon att diskutera att skaffa en större lägenhet, vi tyckte det skulle vara skönt med ett rum till – och började aktivt leta efter en trea. Tror ni att jag blev överlycklig, när det dök upp en ledig trea i samma fastighet som vi redan bodde i? Jag nyttjade min kötid i bostadskön och vi fick lägenheten några trappor upp i samma fastighet. Nu bor vi i en rejäl trea på 84 m² på femte våningen i fastigheten, med utsikt över Bagarmossens taknockar och skorstenar. Hyran är överkomlig för en så stor trea, som trots allt relativt nybyggd; huset är byggt 1990.

Så nu har jag bott i samma trappuppgång i 19 år och trivts fantastiskt bra. När jag flyttade till Bagarmossen 2005, fick jag en hel del kommentarer om att Bagarmossen inte går att bo i, att det är stökigt och mycket busliv i området. Men jag har aldrig märkt av något busliv, utan alltid känt mig trygg när jag rört mig Bagarmossen. Och då har jag i alla år jobbat skift och ofta kommit och gått på konstiga tider – som sen kvällar och nattetid. Genom åren jag bott i Bagarmossen har området fått ett allt bättre ryckte och allt fler har fått upp ögonen för att bo här. Det är ett av de områden i Stockholm där bostadspriserna ökat mest genom åren och det finns numera planer på att bygga allt fler nya bostäder här. Numera är det väldigt ”hippt” att bo här, det är många hipsters som söker sig till Bagarmossen vilket märks när man rör sig i centrum soliga vår- och sommardagar.
Att vi sedan har en klockren hyresvärd gör förstås också sitt till, det måste man ju erkänna. När jag var hyresgäst hos Väsbyhem, var jag inte särskilt nöjd med varken service eller bemötande från personalen. Där hade man verkligen inställningen att om en hyresgäst av missnöje flyttade därifrån så fick man i vilket fall lägenheten uthyrd i Stockholmsregionens sjuka bostadsmarknad. Men när jag kom till Stockholmshem, var inställningen gentemot hos hyresgäster plötsligt en helt annan. Här blir man sedd på ett helt annat vis och man är oerhört mån om att jag som hyresgäst ska vara nöjd med mitt boende. Det enda negativa jag har att säga om Stockholmshem, var hur man skötte vår flytt när det var dags att byta lägenhet 2022. Bland annat gjorde man en massa renoveringar i lägenheten som vi som hyresgäster fick betala för – men inte haft ett smack att säga till om. Visserligen ändrade man sig slutligen efter att vi klagat och bråkat om det hela, men det var en lång väg dit. Bortsett från hur Stockholmshem skötte vår flytt för ett par år sedan, är det en hyresvärd som verkligen gör att man vill fortsätta hyra sin lägenhet och inte köpa sitt boende.

Annars har jag lite titt som tätt kunnat få kommentarer om hur långt ifrån stan Bagarmossen ligger, att det är sådan restid för att komma in till stan. Men allt är relativt och jag tycker att det trots allt att restiden är helt överkomlig för att ta sig till stan. Ska man sedan jämföra restider, så har vi inte så hemskt mycket längre restid än många som fågelvägen kanske egentligen bor lite närmare stan. För har du till exempel tio minuters promenad till tunnelbanan, eller måste ta buss några hållplatser för att komma till tunnelbanan – då är man snabbt uppe i en halvtimmes resväg för att komma till T-centralen. Så vi som har bokstavligen tre minuters promenad till tunnelbanan kan har kortare restid till centralen än någon som måste promenera tio minuter till exempelvis Midsommarkransen för att ta tunnelbanan – även om själva tågresan sedan tar kortare tid.
Sen är det självfallet så att om man är i en mindre ort och säger sig 30 minuters restid till stan kollektivt – då är man långt ute ifrån stan. Så är det inte nödvändigtvis i Stockholmsområdet, där en halvtimme till stan kan vara helt normalt – även om man bor i vad som betecknas som en närförort.