Det har väl inte gått någon förbi att någon jäkla våldsvåg plågar Sverige. Sprängningar och skjutningar har liksom blivit vardagsmat och sedan julhelgen har det varit flera stycken sådana händelser. Senast natten till igår var det två sprängningar, en i Vällingby – och en här i Bagarmossen. Sprängningen i Bagarmossen var bara en port bort från där jag själv bor, det vill säga inte alls långt bort från mig. Själv jobbade jag den natten, så jag märkte inte så mycket förrän jag kom hem på morgonen och såg avspärrningarna – som då hade krympts ner ganska rejält i väntan på polisens tekniker.
Trots allt har vi varit ganska förskonade från skjutningar och sprängningar i Bagarmossen, det är ytterst sällan vi har några större sådana händelser här. Istället är det ett väldigt lugnt område, där jag aldrig känt mig otrygg under de 17 år jag bott här. Jag har i alla år jobbat på obekväma tider och rört mig i området under tidiga morgnar, nätter och sena kvällar på regelbunden basis, men aldrig känt mig det allra minsta otrygg. Så det känns väldigt konstigt när våldet plötsligt kommer så tätt inpå som i porten bredvid. Självklart har man förstått att det finns ”bus” i Bagarmossen också, varför skulle vi vara förskonade här?! Men det känns som att man hållit sig på sin kant på ett någorlunda sätt och inte ställt till det så mycket för oss andra som bor här.
Fram tills nu. Jag hoppas givetvis att detta är en engångsföreteelse, att det inte kommer hända igen. Men risken finns ju givetvis att det bara är början på en våldsspiral, där det ska hämnas åt höger och vänster. Det känns som att man är lite mer vaksam när något sådant här precis har hänt, man håller liksom koll efter misstänkta väskor, termosar och liknande för att förhoppningsvis hinna upptäcka en ny bomb innan den detonerar.

Som tur i oturen, var det ingen stor detonation denna gång. Skadorna i den aktuella porten verkar inte vara jätteallvarliga och man tycks inte ha evakuerat huset. Min sambo, som låg hemma och sov den aktuella natten, hörde ingenting av smällen utan fick veta om det hela först på morgonen när jag kom hem från jobbet. Och – det bästa av allt – gärningsmannen tycks redan vara gripen! Det kallar jag trots allt effektivt polisarbete.
Så det är ingen jätteexplosion som ägt rum trots allt, vilket ändå känns skönt. När jag kom hem i morse vid strax före åtta (cirka fyra tummar efter explosionen), var avspärrningarna som sagt ganska små och det stod en ensam polisbil och vaktade avspärrningarna. Sen tycker jag inte att det hela är så dramatiskt att jag planerar att flytta härifrån på grund av detta. Jag stortrivs i Bagarmossen och det ska till lite mer än en rejäl smällare för att jag ens ska tänka tanken att flytta. Saken skulle vara en helt annan om detta var vardagsmat i Bagarmossen, om det explosioner och skjutningar lite titt som tätt – då skulle jag förmodligen resonera annorlunda.

Sen är det givetvis läskigt med den utveckling man ser i stort i samhället idag, med skjutningar och sprängningar stup i kvarten. Det är trots allt inte bara i Bagarmossen det sprängs, utan det sker ju titt som tätt över i princip hela landet – även om det förstås är vanligare i storstadsregionerna. Jag är nog inte den enda som börjar tröttna på att ständigt höra om dessa våldsdåd i princip varje gång man slår på nyheterna eller öppnar morgontidningen.
Sen gastar sig politikerna hesa för att på olika sätt överträffa varandra när det kommer till att komma på hur vi ska komma tillrätta med situationen. Det är strängare straff, fler poliser, minskad invandring och så vidare – och det enda jag inte riktigt tror på är minskad invandring. Självklart ska du fångas in och lagföras enligt gällande lagstiftning om du begår ett brott, detta gäller oavsett bakgrund. Men folk tycks (som vanligt) glömma att de allra flesta invandrare trots allt inte begår brott, utan är fullt laglydiga invånare som jobbar, betalar skatt och lär sig språket.
I slutändan tror jag att sanningen ligger någonstans mittemellan alla lösningar som politikerna pumpar ur sig. Jag tror hela samhället måste sluta upp för att vi ska komma tillrätta med kriminaliteten. Det gäller från skola till socialtjänst, polis, kriminalvård och andra brottsbekämpande myndigheter. Det måste helt enkelt till mer resurser till fler instanser i samhället för att vi ska komma tillrätta med detta. Det är inte bara fler poliser och hårdare straff som är receptet, även om det är en del av det.

Relaterade artiklar

Aftonbladet 1 2
Dagens Nyheter 1 2
Mitti 1
Svenska Dagbladet 1


Upptäck mer från Kompasskurs

Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

Upptäck mer från Kompasskurs

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa