Jag lärde mig värdet av hårt arbete genom att arbeta hårt

Tiden går obönhörligen förbi även när man är arbetssökande – och alldeles för fort känns det som. Jag undrar ibland hur jag ska få tid till ett arbete när det väl är dags att börja jobba igen (lite ironiskt menat naturligtvis). Men det är ju mycket man gör som arbetssökande som man slipper undan som förvärvsarbetare. Jag slipper då att leta efter jobb, skicka iväg ansökningar, göra tester, gå på intervjuer och informationsträffar – något som ju tar en stor del av ens vakna tid i den vardag jag nu har. Någonstans kan jag känna att allt jobb man lägger ner på jobbsökandet skulle kunna räknas i aktivitetsrapporterna man skickar till Arbetsförmedlingen. Bara att sitta och leta efter jobb tar mycket tid, att sedan göra de tester som många arbetsgivare kräver tar åtskilliga timmar. Men i dagsläget kan jag bara rapportera sökta jobb, intervjuer och informationsträffar. Allt annat runtomkring räknas inte enligt Arbetsförmedlingen in i processen att söka jobb. Trots att det tar oerhört mycket tid i anspråk. Sen ska jag givetvis även rapportera om jag jobbar eller studerar. Studier har jag inget att rapportera in, men jobbar gör jag ju ibland så det kan jag rapportera.
Men jag inser verkligen vad tidsödande det är att vara arbetssökande, det är ingen soft tillvaro på något vis – även om man till stor del lägger upp sin tid själv. Intervjuer är ju i princip alltid dagtid, men i övrigt lägger sig förstås ingen i om jag skickar en ansökan klockan 12 på dagen eller mitt i natten. Så jag kan i princip sitta uppe på nätterna och söka jobb om jag så vill, för att sedan ta en rejäl sovmorgon. Men jag har valt att hålla en någorlunda normal dygnsrytm genom att vara uppe i skaplig tid på morgnarna, äta frukost, lunch och middag för att sedan lägga mig i skaplig tid. Och det är väldigt skönt, jag känner mig väldigt mycket mer produktiv än i normala fall. Jag är mer produktiv på jobbsökarfronten, bloggandet, sociala medier, företaget – och allt annat som behöver ordnas med varje dag.

Men visst längtar jag tillbaka till en tillvaro med ett arbete att gå till varje dag. Man kan vara nog så less på sitt jobb ibland, men visst vill man ha ett jobb att gå till i slutändan. Jag har många gånger svurit över sena kvällar på jobbet, men att bara gå hemma är inget bra alternativ. Sen vill man givetvis ha ett givande jobb, ett jobb med arbetstider som passar ens tillvaro och en okej lön. Det finns olika grader av helvetet – och tror mig, jag vet vad det innebär att vantrivas på ett jobb. Så ska man ställa de två sakerna emot varandra, då går jag naturligtvis hellre hemma. Men nu utgår jag ifrån att man har ett jobb som man trivs med och som är så givande som möjligt. Sen kommer man alltid hitta någonting att klaga på på alla arbetsplatser, man kommer nog aldrig vara helt nöjd vad man än jobbar med – det är säkerligen väldigt unikt. Men man kan vara mer eller mindre nöjd/missnöjd.
Nu söker jag med ljus och lykta efter en arbetsplats där jag kommer att trivas, där det känns meningsfullt att gå till jobbet och man förhoppningsvis för en skälig lön. Jag har lämnat löneanspråk på de intervjuer jag varit på och det återstår sedan att se om jag får min vilja igenom. Även om lönen inte är allt, så är den trots allt väldigt viktig, det går inte komma ifrån – och jag tror att de flesta håller med mig om det. De flesta av oss har amorteringar, hyra och annat som ska betalas och sedan vill man gärna ha några kronor över också.

Nu ska jag tampas vidare med A-kassan, som fått för sig att börja trilskas kring min ansökan om ersättning. Jag blir så innerligt trött på att det ska bli problem, att det inte bara kan flyta på och gå smidigt för en gångs skull. Jag har tidigare sagt att jag haft väldig tur med myndigheter som Försäkringskassan när jag varit sjukskriven – det enda problem jag haft där har varit att det en gång tog väldig tid innan jag fick mina pengar. Men jag har blivit bra bemött och i övrigt aldrig blivit ifrågasatt. Men nu ska A-kassan istället ta över Försäkringskassans uppgift att bråka verka det som. Jag har skickat in kopior på de papper jag har som rör min uppsägning och har i övrigt hänvisat till Trafikverket, så mycket mer kan jag inte göra känns det som. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna styrka att jag inte själv orsakat min uppsägning. Medan det känns som att A-kassan insinuerar att jag misskött mig så till den milda grad att jag blivit uppsagd.
Jag har verkligen kämpat med min anställning på Trafikverket och inte på något vis uppsåtligen misskött mig. Vad gäller min blogg hade jag gärna haft en diskussion med min chef om huruvida bloggen skulle vara kvar, vad man bloggar om och så vidare – men där var man inte öppen för en diskussion. Medicinerna kan jag inte göra så hemskt mycket åt, där är läget som det är helt enkelt. Så att säga att jag själv orsakat uppsägningen är ganska magstarkt. Jag förstår att det finns vissa regler att förhålla sig till, att man inte kan få A-kassa direkt under vilka förutsättningar som helst. Men har man blivit uppsagd, har man blivit uppsagd och det borde helt enkelt inte bli några som helst diskussioner kring huruvida man är berättigad till A-kassa eller ej.

Jag börjar ana ett mönster i min trots allt ganska inrutade vardag. Under veckorna ringer och piper telefon hejdlöst – men från fredag kväll till måndag morgon är det tvärtyst. Okej, telefonen är kanske inte helt tyst under helgerna – men det är en markant skillnad jämfört med läget under veckorna, då telefonen mer eller mindre går varm. Under veckorna är det många jobbrelaterade samtal, telefonförsäljare och erbjudanden om uppdrag på firman. Under helgerna är det mest familjen som hör av sig och notiser från sociala medier. Visst, någon enstaka försäljare kan ringa även under helgerna men det hör till ovanligheterna. Men annars är telefonen tämligen tyst under helgerna och börjar låta på allvar först måndag morgon igen. Det är å andra sidan kanske bra med lite lugn och ro under helgerna, att inte ha en massa inkommande samtal och sms sju dagar i veckan.
Mitt jobb med bloggen håller på i princip sju dagar i veckan och där märker man istället en uppgång i besökssiffror och kommentarer under helgerna, när folk är lediga. Så just där och på sociala medier går det att märka en uppgång i aktiviteterna under helgen, vilket förstås märks i telefonen också. Men det går inte att jämföra med hur det är under veckorna.