En monolog är en konversation mellan dig och en försäljare

Vet ni hur trött jag är på hela grejen med försäljare?! Vet ni hur trött jag är på alla mejl, sms och telefonsamtal man får från företag och försäljare som vill pracka mig alltifrån dyra lån till matkassar och olika abonnemang. Min telefon plingar och ringer tämligen ofta – och jag tycker det är lika spännande varje gång det kommer ett sms, mejl eller telefonsamtal. Det är trots allt någon som vill just mig någonting, som vill prata med just mig. Och varje gång det är en försäljare, blir jag alltid lika besviken. Varje vecka lägger jag ner mycket tid på att avsluta olika prenumerationer på massutskick av såväl sms som mejl, som jag oftast får helt utan att ha bett om det. Jag har som princip att aldrig bocka i att jag vill ha nyhetsbrev eller andra massutskick från företag, jag tycker bara de är påträngande och irriterande – och jag handlar definitivt inte mer för att jag får dessa mejl eller sms. Ibland får man dess mejl eller sms i alla fall, trots att man inte bett om det och jag blir lika irriterad varje gång. Jag klickar alltid på avregistrera och försöker hålla mejlens inkorg så ren som möjligt från denna skräppost. I nuläget kan jag inte komma på att jag har någon prenumeration som jag önskar ha, utan allt hamnar direkt i papperskorgen.
Sen ska vi inte tala om de försäljare som ringer på telefon och påstridigt vill pracka på mig både det ena och det andra. Jag är så innerligt glad att min telefon varnar mig när försäljarna ringer så att jag faktiskt kan låta bli att svara. Oftast säger telefonen till när ett nummer ringer som är rapporterat som spam/telefonförsäljare. Men det händer att en och annan försäljare slinker igenom systemet och telefonen ringer som vanligt.

Jag brukar försöka vara trevlig till en början mot försäljare; någonstans är det ändå en människa som försöker skrapa ihop till hyran som ringer. Men ju påstridigare försäljaren är, ju otrevligare blir jag. Jag har nämligen som princip att aldrig köpa något av en telefonförsäljare – och kommer alltid avsluta dessa samtal med ett nej. No exceptions. Men det är inte alla försäljare som kan ta ett nej, utan ska påstridigt fortsätta att försöka tvinga på mig vad jag nu inte vill ha. Till slut förstår de inte om jag inte är otrevlig och i princip ryter ifrån. Det mest irriterande är att samtalen kan komma lite när som helst på dygnet – alltifrån niotiden på morgonen fram till runt halv tio på kvällen. Det finns liksom inga rimliga gränser för när försäljarna ringer, utan det sker lite när som helst.
NIX-registret då? Tänker säkert någon därute. Nja, det funkar inte längre uppenbarligen – eftersom jag är registrerad där men försäljarna fortsätter att ringa. Det funkade skapligt förr tillbaka, men inte i dagens läge – då det helt nonchaleras. Jag vet inte om det går så dåligt för dessa företag att man inte längre har råd att bry sig om vilka som är med i NIX-registret. Något måste det ju vara helt enkelt.

Är det något man numera slipper när man i lägenhet med portkod, det är i alla fall dörrförsäljare. Någon sådan tror jag inte att jag råkat ut för de senaste 19 år sedan, sedan jag flyttade till Bagarmossen. Och det är så fantastiskt skönt, för de kan vara minst lika påstridiga som andra försäljare – och mer eller mindre knata rakt in i lägenheten utan att vara inbjuden. När jag bodde i Upplands Väsby fanns ingen portkod, utan vem som helst kunde knata rätt in i porten. Och där hände det lite då och då att man fick påhälsning av alltifrån försäljare till Jehovas vittnen, mormonerna och Livets ord. Och de sistnämnda kunde vara minst lika påflugna som försäljare. Men portkoden har varit min räddning i det här läget och jag har de senaste 19 åren var förskonad från denna ondo. Jag minns när jag växte upp i ett villaområde i utkanten av Hudiksvall, då hände det titt som tätt att försäljare och diverse religiösa samfund kom och ringde på. Och oavsett vilket bemötande de fick, så var de alltid lika påstridiga. Vissa försökte nästan tränga sig in i hallen innan de ens framfört sitt ärende – allt för att det skulle bli svårare att bli av med dem. Men jag har inget minne av att vi någonsin köpte något av en dörrförsäljare under min uppväxt – det var möjligen de jultidningar, kakor och majblommor som barnen i grannskapet gick runt och sålde.

Varför jag hyser ett sådant agg emot telefonförsäljare och massutskick från företag? Jo, för att det är något påstridigt som jag inte har bett om. Om jag vill köpa en vara eller tjänst, då vill jag själv leta upp den; jag vill jämföra priser och villkor och kunna köpa det som är allra förmånligast. Jag kommer inte köpa en specifik vara eller tjänst bara för att en telefonförsäljare ringer eller får ett mejl från ett random företag. Det har till och med gått så långt en gång att jag hotade ett företag med polisanmälan för ofredande om de inte slutade skicka sina massmejl. Då hade jag flera gånger försökt att avregistrera mig från mejlen utan att lyckas och till slut lessnade jag totalt på mejlen som kom flera gånger i veckan – och som jag dessutom inte hade bett om. Företaget självt tyckte jag överdrev när jag hotade med polisanmälan, men gick med på att inte skicka fler mejl.
Ett påfund som vuxit på senare år, är ju reklam via sms – inte minst när man av någon anledning uppgivit sitt telefonnummer i samband med en beställning. Då tar det aktuella företaget sig friheten att börja skicka reklam till min telefon. Vilket nästan känns mer påträngande än mejl på något märkligt vis. Jag spritter alltid till när ett sms kommer och blir jätteglad – sen blir man superbesviken när det visar sig vara ett reklamutskick. Men det är väl mer och mer den vägen företag får marknadsföra sig numera, det där med pappersreklam i brevlådan är nog snart ett minne blott.

Men så är det ju i samhället, tekniken går framåt och marknadsföringen av varor och tjänster hänger med i en rasande fart. Mobiltelefon och mejl har vi haft ett tag vid det här laget och spammejl är verkligen inget nytt påfund. Där börjar äntligen skräppostfiltrena bli skapligt effektiva och faktiskt hålla undan de eländiga skräpmejlen som kommer. Men massutskicken från företag kommer man inte ifrån, de fastnar oftast inte i filtren – åtminstone inte i mitt. Numera är skräppostfiltren så effektiva att mejl som inte ska hamna där istället gör det. Så lik förbaskat måste man hålla viss koll på skräppostfiltret för att inte missa något viktigt. Men det är ganska sällan jag själv är där och kollar, så det är inget större besvär.