Det är inte åren i vårt liv som räknas – utan livet i våra år

Sakta, sakta börjar vecka 39 att lida emot sitt slut och det är dags att summera hur den gångna veckan har varit liksom vad om väntar under den kommande veckan. Jag kan väl summera den gångna veckan med att ändå varit tämligen lugnt förhållandevis, det har inte varit några filmuppdrag och inte heller särskilt mycket övertid. I fredags hade jag tid hos dietist och jag var väl aningen skeptisk till att gå dit, eftersom jag i grunden vet vari min problematik ligger. Jag vet att jag måste hålla nere på mängderna, att jag behöver äta mer frukt och grönt och hålla nere på vissa saker för att komma tillrätta med vikten. Men jag bestämde mig för att ge det hela en chans i alla fall och se vad dietisten skulle kunna komma med. Vissa tips har jag ändå fått kring det där med vikten och nu ska jag försöka omsätta det hela till handling också, vilket inte alltid behöver vara det allra lättaste. Men jag vet att jag måste för att behålla hälsan och vara fortsatt frisk. Och jag har redan gått ner ett antal kilo, men har en bra bit kvar innan jag når min målvikt.
Dietisten har varit det enda jag haft inplanerat under under den gångna veckan utöver att jobba, vilket faktiskt också varit väldigt skönt. Jag har inte behövt stressa runt på en massa olika saker, utan fått återhämtning mellan blocken av arbetspass och kunnat ägna mig åt annat än bara jobb. Med åren har jag lärt mig det där med återhämtning och hur viktigt det är med vila, sömn och att göra annat än bara olika måsten. En gång har jag sprungit i den där berömda väggen – och gjorde det med buller och bång – och i och med den händelsen har jag börjat ta tillvara på alla tillfällen till återhämtning. Numera håller jag nere en aning på tempot och ser till att vila emellanåt för att helt enkelt orka med både heltidsjobb, skiftgång och firma.

Den kommande veckan blir dock lite mer hektisk än vad den gångna varit och jag kommer få flänga runt lite mer än vad jag gjort på sistone. Jag har filminspelning tre dagar måndag till onsdag, sedan är jag – i nuläget – ledig på torsdag och jobbar sedan fredag och lördag för att vara ledig på söndag. Det är en och samma film som jag ska vara med i måndag till onsdag, en stor scen är det så som jag har tolkat det hela. Jag vet inte så hemskt mycket mer om filmen jag ska vara med i – och får förmodligen inte heller säga så hemskt heller, eftersom inspelningar brukar omgärdas av en hel del hemlighetsmakeri. Jag får meddela när filmen kommit ut så får ni titta då istället. 😊 Denna gång behöver jag i alla fall inte åka någonstans för inspelningen, utan den äger rum här i Stockholm. På sistone har jag behövt flänga litegrann för att delta vid olika inspelningar och har varit i Göteborg, Borås och andra ställen. Vilket visserligen är roligt, men också lite påfrestande. Dock är jag noga med att jag alltid ska gå med vinst, eller minst plus/minus noll rent ekonomiskt när jag är med i en inspelning. Enstaka gånger har jag gått med några hundralappar minus, men då har det varit roliga inspelningar och/eller något roligt ställe som det hela ägt rum på. Förra hösten åkte jag ett par vändor till Köpenhamn och där tror jag att jag gick med någon femhundring i minus per inspelningsdag. Men jag har aldrig ”betalat” mer än så för att vara med på en inspelning, utan alltid sett till att jag minst går jämnt upp ekonomiskt.
Den kommande veckan behöver jag inte betala något för att åka till inspelningen, utan den kommer äga rum i centrala Stockholm – vilket är både praktiskt och ekonomiskt för oss som ska vara med. Åtminstone om man som jag är boende i Stockholm. Det ska bli riktigt kul att återigen komma igång med filmandet, som på något sätt legat lite i träda under ett par veckor. Eller – rättare sagt – har jag inte fått så hemskt många uppdrag under en tid trots att jag sökt de uppdrag som kommit ut och som passat in på mig. Men nu har jag kalendern fulltecknad de kommande veckorna, med bland annat en hel del filmuppdrag – vilket verkligen känns jättekul, även om det innebär en del flängande och ett mer späckat schema. Om ett par veckor ska jag tillbringa några dagar i Laholm för en filminspelning, vilket känns jättespännande. Produktionen står för boende på hotell under de dagar jag är på plats i Laholm, vilket man inte alltid gör – men man inser väl kanske att man måste stå för vissa saker för att helt enkelt få tag i folk. Resan ner till Laholm får jag dock stå för själv, men jag har kommit över en billig hyrbil – så jag kommer i vilket fall gå med vinst på detta uppdrag.

Hösten har nu tagit ett stadigt grepp om Stockholm och det märks nu att det på allvar är höst i antågande. Det är kyligare inte minst på morgnar och kvällar, det är mörkare ute och man börjar ana lite höstfärger på träden här och där. Numera är det verkligen jacka på som gäller när man ska ut, inte minst när man ska till jobbet på morgnarna. Även om solen kikar fram om dagarna, så är det rejält mycket kyligare än för bara någon vecka sedan – så det är en enorm skillnad. Men jag har inte så mycket emot hösten, utan tycker snarare att det är en ganska mysig årstid. Nu har jag hamstrat stearinljus inför denna mörka del av året och ser fram emot filmkvällar med levande ljus, filtar och rödvin. Det är liksom grytornas, ljusens och rödvinets årstid vi nu går in i nu, med allt vad det innebär. Många tycker inte om hösten, men jag har inte så mycket om den årstiden – utan tycker däremot att det är ganska mysigt. September och oktober kan vara riktigt fina månader, i november börjar julförberedelserna och sedan går vi in i december – med glögg, adventspynt och allt annat mysigt. Då är januari och februari tristare månader enligt min smak. Det är grått och trist och man har inte mycket att se fram emot under dessa månader, dessutom har man dåligt med pengar efter julfirandet.
Visserligen brukar jag ibland känna av höstdepressioner framåt höstkanten, mycket beroende på hur vädret är. I år har vi hittills haft en fin höst med fantastiskt vackert väder, men är det grått och trist – då mår jag inte så jättebra. Dock har jag inte känt av dessa depressioner på ett par år nu, så förhoppningsvis är det något som håller på att ge med sig. Kanske har jag lättare att tackla årstidssvängningarna och att det i september börjar bli mörkare och kallare efter en varm och härlig sommar. För – som sagt – jag tycker om hösten också, det är inte bara negativt att sommaren är över.

Som bloggare märks det ibland lite extra väl när tillvaron inte bjuder på så mycket action, utan det är ganska stiltje. Viss perioder är det nämligen oerhört lätt att fyll långa blogginlägg med vad som händer i vardagen, medan det i andra perioder är desto tuffare. De gångna veckorna har varit ovanligt lugna med ovanligt lite att göra, vilket förstås gör att jag inte har så mycket att berätta om i blogginläggen. Men det kommande veckorna är det desto mer happening med filminspelningar och resor åt höger och vänster, så då kommer jag ha mer att lägga ut. Det blir bara så påtagligt när man har en blogg och ska försöka fylla inlägg men inte har så mycket att fylla dem med. Andra gånger är problemet det omvända och man måste göra avvägningar kring vad som ska publiceras – och om man vissa gånger ska dela upp innehållet på flera inlägg eller korta ner och göra ett lite längre inlägg om något. Under de gångna veckorna har jag pendlat mellan jobbet i Södertälje, hemmet i Bagarmossen med avstickare till affären och lite andra ställen för att uträtta vardagsärenden. Så mycket mer action än så har man inte alltid i vardagen – men det är inte särskilt spännande om man säger så.
Jag är dock glad att jag har ett jobb som tillåter mig att göra så mycket annat vid sidan av mitt ordinarie arbete. Mitt schema är luftigt och tillåter att jag gör mycket vid sidan av om jag så vill. Och jo – för er som undrar, jag anmält mitt filmande som bisyssla till min arbetsgivare, som också godkänt att jag ägnar mig åt detta. Så det är inga konstigheter att jag ägnar mig min firma på min fritid. Man vet också om min blogg och tillåter att jag bloggar vid sidan av mitt arbete. Till skillnad från hur man ställer sig sociala medier på vissa avdelningar på Trafikverket, där man anses vara en säkerhetsrisk när man bloggar. Det vet jag av egen erfarenhet sedan min provanställning avslutades förra året – delvis på grund av min blogg och min medicinering.