Hösten är lika glädjefylld och underbar som ett förtidigt slut

Man får nog erkänna att detta är en höst då det inte är helt lätt att klä sig när man ska iväg på morgnarna. Det är kyliga morgnar och kvällar medan det är nästintill högsommarvärme på dagarna. Det är ofta jag småhuttrar när jag går till tunnelbanan på morgonen, medan jag är genomblöt av svett när jag kommer hem på eftermiddagen. Men man ska väl inte klaga egentligen, med tanke på hur fint väder det varit denna höst. 18-20 grader på dagarna – och ofta mer än så – är ju inte helt vanligt i slutet av september eller början av oktober. Men jag som är så extremt varmblodad har svårt att välja kläder på vardagarna, det är minst sagt en utmaning. På morgonen behöver även jag oftast en jacka – medan jag mycket väl kan gå i shorts och kortärmat på dagarna.
Men det är just sådana här höstar jag tycker om och faktiskt vill ha. Höstfärgerna har sakta börjat göra sig påminda, men det är fortfarande grönt i träden och det känns som att höstfärgerna låta vänta på sig ovanligt länge. Man kan fortfarande se folk på uteserveringarna och det är viss sensommarkänsla trots vi nu faktiskt gått in i oktober.
Jag tänker dock inte klaga. Det är just sådana här höstar jag tycker om och vill ha. Jag orkar inte med gråa, regniga höstar längre utan har då börjat få en tendens att gå in i höstdepressioner. Men så länge höstarna är som de är i år, har jag inga som helst problem med att det blir höst och vi går emot mörkare tider. Det enda jag möjligen har problem med är att den mörka delen av året är så lång, man är verkligen törstande efter ljus när våren väl kommer. När ljuset och och värmen väl kommer, är man så törstande efter den typen av väder efter den långa och mörka delen av året.

Jag har inte kunnat hålla mig ifrån jobbet under den gångna helgen, utan faktiskt suttit och pluggat lite trots att det har varit helg. Det är mycket att ta in på det nya jobbet och jag känner inte att jag kan låta allt vara bara för att det är helg. Så till viss del försöker jag hålla mig uppdaterad även lördag och söndag för att hänga med i allt vi matas med under kontorstider. Jag trodde nog inte att det skulle vara fullt så mycket att ta in som det faktiskt varit när jag började för en månad sedan. Det jag haft störst bekymmer med är den stockholmska geografin, tro det eller ej. Jag kan jämföra det med tunnelbanenätet – de flesta stationer kan jag nog säga om det är norr eller söder om stan och vilken linje stationen ligger på. Detsamma gäller de trafikplatser jag nu ska plugga in. De flesta vet jag om det är efter E4, E18 eller RV73 och vilken sida av stan vi pratar om. Men att börja peka ut mer exakt var vilken trafikplats ligger är lite svårare, precis som med tunnelbanestationerna.
Som om inte det vore nog, ska jag utöver trafikplatserna kunna peka ut vad olika tunnlar i stan heter. Söder och Norra länken kan jag peka ut, men sen är dessa tunnlar hela tunnelsystem med olika namn på olika delar, vilket jag faktiskt inte haft koll på tidigare. Jag inser sakta att jag kört bil alldeles för lite i stan för att ha koll på alla delar av stan och inte minst trafikplatser och tunnlar. Jag är den som helst undviker att köra bil i stan och som helst tar mig fram kollektivt. Det straffar sig vissa gånger, som nu när jag plötsligt ska ha koll på trafikplatser och tunnlar.

Jag har blivit extremt kvällstrött under de gångna veckorna med kontorstider. Någonstans mellan 20:30 och 21:00 däckar jag, totalt utslagen efter dagens övningar. Det är totalt oslagbart, jag har inte en möjlighet att hålla mig vaken något längre. Det har blivit en rutin att titta på vissa TV-program, avsluta med nyheterna och sedan gå och sova. Och lik förbaskat har jag svårt att ta mig upp på morgonen när väckarklockan ringer. Jag måst uppbåda all min viljestyrka för att klara av att stiga upp där vid halv sex när det är dags att komma upp för att hinna till jobbet i tid.
Jag är sådan som behöver mycket tid på morgonen för att komma i ordning och komma i väg i lugn och ro. Jag vill läsa tidningen, dricka kaffe och duscha i lugn och ro för att helt enkelt känna mig som människa innan det är dags att bege sig till jobbet. Och det spelar ingen roll vilken tid jag börjar, jag behöver mina 90 minuter på morgonen för att känna mig som människa. Och ska jag orka upp på morgonen, behöver jag komma i säng i ypperligt bra tid på kvällen.