Ibland undrar jag faktiskt – på riktigt – om det är samma Försäkringskassan som omskrivs i media, som jag har kontakt med sedan några månader tillbaka. Det är länge sen jag tappat räkningen på de mest märkliga beslut som myndighetens företrädare tagit. Somliga gånger är det givetvis reglerna som är märkliga/svårtydda och lämnar en del att önska i tydlighet, så politikerna har givetvis ett finger med i spelet också.
Men det har lett till att varje gång man ringer från Försäkringskassan, blir jag smått nervös. Jag hinner alltid tänka att nu kommer ett avslag, nu kommer ett galet beslut av något slag. Men jag har i slutändan inget negativt att säga om bemötande och handläggningen hos Försäkringskassan. Jag blir värdigt bemött på ett trevligt sätt och jag har inte märkt av den stelbenthet som ibland förknippas med just Försäkringskassan. Istället har man utnyttjat undantag i regelverket för att jag ska kunna få min ersättning varje månad.
När man är sjuk, är strul med myndigheterna det sista man behöver. Samtidigt är utmattningssymtom – som i mitt fall – en av de mer diffusa diagnoserna man kan få och det blir liksom upplagt för tolkningar i olika riktningar. Därför blir det gärna ett orosmoln kring hur exempelvis Försäkringskassan resonerar i sin bedömning. Men än så länge finns inte mycket negativt att tillägga.
Så man undrar om det är samma myndighet jag har med att göra, som samtidigt får sådan dålig publicitet i media? Eller lider man av någon form av personlighetsklyvning (OBS: ironi!)?
