sjukpenning

Dagbok

Sakta börjar kalendern återigen fyllas med nya göromål

Till veckan går jag upp på 75% arbetstid och sakta börjar jag våga fylla kalendern med nya göromål, inte bara arbete. Om två veckor är jag tillbaka på heltid igen och det känns så fantastiskt skönt att komma tillbaka till en fungerande vardag. Även om det är skönt på många vis att jobba deltid, så är det faktiskt skönt att vara tillbaka på banan och inte behöva kontakten med Försäkringskassan. Äntligen vågar jag öppet prata om vad jag gör om dagarna utan att vara rädd att Försäkringskassan tycker att jag håller igång för mycket för att vara sjukskriven. Det har varit en svår balansgång under sjukskrivningstiden; sjukvården rådde mig att leva så normalt som möjligt under sjukskrivningen för att komma tillbaka så snabbt som möjligt. Samtidigt är jag trots allt sjukskriven och bör inte hålla igång för mycket.

Man blir inte rik på sjukpenning

Igår var det dags att göra räkningarna och det är inte direkt en angenäm sysselsättning när man går på sjukpenning. Det är inte direkt så att man blir rik av att gå på sjukpenning direkt, men det är ju å andra sidan ingen nyhet heller. Någonstans finns det ju en tanke med att man inte får full inkomst när man trots allt går hemma och är sjukskriven. Så det gäller att dra åt svångremmen och acceptera att man inte kan leva på samma sätt som när man jobbar heltid. Och sådant är läget, det är inte mycket att klaga på egentligen. Trots allt får man ju faktiskt vara glad att man får ersättning som täcker cirka 80 % av lönen så att man faktiskt slipper gå från hus och hem när man blir långtidssjukskriven. Det är inte i alla länder man har det så förspänt, snarare tvärtom.

Kampen mot cancer Politik

Sent ska syndaren vakna

Så kom det till sist, beslutet från Försäkringskassan att jag beviljas sjukpenning för hela min sjukskrivningsperiod. Strax över två månader har processen tagit i anspråk och det har trots allt varit någon form av orosmoln kring det hela. Det är ju skräckexemplen man hör om i media, och ibland har man ju hört om folk som nekats ersättning på de mest märkliga grunder. Och visst har jag känt en oro kring att kanske nekas ersättning, även om det känts osannolikt någonstans.
Med tanke på den diagnos jag fått, har det känts osannolikt att jag skulle nekas ersättning. Men med tanke på hur mycket det dragit ut på tiden, så har ändå oron funnits där. Jag har för mittinre målat upp scenarier kring vad jag skulle ta mig till om jag skulle nekas ersättning. Eftersom jag i och med den långa handläggningstiden får ersättningen retroaktivt, hade det varit svårt att bara bryta sjukskrivningen och gå tillbaka till jobbet – något som i normala fall hade varit enda lösningen. Men i och med att jag får min ersättning så sent, hade det varit svårt att åtgärda det hela retroaktivt. Då hade jag stått där utan inkomst för flera veckor, något som kan vara mer eller mindre katastrofalt för de allra flesta.

Försäkringskassan

Det är inte särskilt många gånger jag genom åren behövt ha med Försäkringskassan att göra, men några gånger har det blivit. Första gången var när jag fick min första cancerdiagnos för snart åtta år sedan och var borta från jobbet cirka fem månader. Andra gången var när jag gick in i väggen för ett par år sedan och var sjukskriven på heltid en tid och sedan gick tillbaka på deltid under en period innan det var dags att jobba heltid igen. Nu har jag för tredje gången med Försäkringskassan att göra – och hade hoppats på att det skulle ha funkat lika bra som vid tidigare tillfällen.
Det har vid de två tidigare tillfällena nämligen gått hur bra som helst. Jag har fått ett vänligt och korrekt bemötande, pengarna har kommit i tid utan att jag behövt vänta på dem och det har varit otroligt friktionsfritt. Det har gått så otroligt bra, att jag funderat på om det varit samma myndighet som med jämna mellanrum fått utstå hård kritik för alltifrån långa handläggningstider och felaktiga beslut till märkligt bemötande. Jag har inte haft några som helst problem i min kontakt med Försäkringskassan, snarare tvärtom – det har nämligen fungerat hur bra som helst.

Politik

Är det verkligen samma myndighet?

Ibland undrar jag faktiskt – på riktigt – om det är samma Försäkringskassan som omskrivs i media, som jag har kontakt med sedan några månader tillbaka. Det är länge sen jag tappat räkningen på de mest märkliga beslut som myndighetens företrädare tagit. Somliga gånger är det givetvis reglerna som är märkliga/svårtydda och lämnar en del att önska i tydlighet, så politikerna har givetvis ett finger med i spelet också.

Försäkringskassan

Två gånger i livet har jag behövt ha med Försäkringskassan att göra. Första gången för lite drygt fem år sedan, när man hittat en tumör och jag var borta från arbetslivet i nästan ett halvår. Andra gången är nu under höstens och vinterns sjukskrivning. Sedan november har jag varit sjukskriven helt eller delvis – och förstås sökt sjukpenning.