allkonstnarenNu är hösten här på allvar. Det känns i luften, i vindarna och märks på solljuset – och inte minst börjar man ana lite höstfärger här och där på träden. Jag har nu övergått från shorts och kortärmat till att helt gå i långärmat och långbyxor. Senare delen av september är ovanligt sent även för mig, oftast brukar övergången till höstkläder ske mycket tidigare – kanske redan i början av september. Men i år har värmen hållit i sig ovanligt länge och det har för en varmblodig person som mig inte funnits något alternativ till att gå i sommarkläder. Men nu är det riktigt kyligt vissa morgnar när man går till jobbet och jag ser inte längre någon anledning till att dra ut på det hela. Så nu är det långbyxor och jacka som gäller fram tills det börjar vända tillbaka framåt vårkanten.
Nu hoppas jag bara på en fin höst med många vackra höstdagar och inte det själsdödande väder som somliga höstar brukat kunna bjuda på. Jag har en tendens att gå in i höstdepressioner i olika utsträckning och är extra känslig för grått och trist väder, inte minst höstetid. En regnig sommar pallar jag med, men av någon outgrundlig anledning har jag med åren blivit extra känslig just under höstarna. Vilket egentligen är konstigt, eftersom jag i grund och botten tycker om hösten. Men så har det i alla fall blivit med åren och jag håller därför alltid tummarna för bra väder under höstarna – för att slippa knata in i någon djup depression igen. Det är inte något jag önskar ens min värsta fiende, så jobbigt är det – framförallt extremt djupa depressioner.
Nu har jag i alla fall delvis börjat lära mig att hantera depressionerna, eller åtminstone hur jag på bästa sätt försöker undvika dem. Jag håller nere en aning på tempot och ser till att ha saker och ting att se fram emot. En psykolog sa till mig en gång för många år sedan att det är viktigt att ha något att se fram emot varje dag, även om det är aldrig så små saker. Min första reaktion var att det har ju inte jag råd med! Då tittade hon på mig som om jag var ett ufo och undrade om allt jag såg fram emot verkligen kostade pengar. Jag fick mig väl något av en tankeställare och insåg att så givetvis inte alls behöver vara fallet. Nu har jag lärt mig att se fram emot ännu mindre saker, som nödvändigtvis inte alls kostar pengar – eller åtminstone är väldigt billigt. Det kan vara att ringa till någon man inte pratat med på länge, en TV-kväll i soffan eller att unna sig en sovmorgon – huvudsaken är att man ser fram emot det hela. Sen är det förstås viktigt med lite större saker att se fram emot också, som resor, konserter, fester och så vidare. Här har vi till exempel redan börjat planera nyårshelgen, vilket kommer bli lite extra i år. Vad det blir kommer jag dock inte skriva här, eftersom vad som ska ske kommer vara en överraskning för min sambo (hon vet bara att vi ska hitta på något över nyår).
Jag är faktiskt glad att jag hoppat av ryskakursen. Det är inte så att jag inte vill lära mig ryska, utan snarare skulle tiden helt enkelt inte räckt till såsom tillvaron ser ut just nu. Så det är liksom inga bittra tårar över att jag hoppat av kursen, utan snarare känns det helt rätt. Jag kommer förmodligen söka till våren igen och hoppas på att jag då får tiden att räcka till på ett helt annat vis. Tiderna passade helt enkelt inte när jag nu gör kontorstider, även om det bara är för några få veckor. Det kommer vara något helt annat när jag går över till skift i oktober, men då har jag missat alldeles för mycket av kursen för att ha en chans att ta igen.
Så det får bli en senare fråga att lära sig ryska, det är inte värre än så. Trots allt har jag inget datum då jag behöver vara klar med mina studier, utan jag pluggar ju enbart för att jag tycker att det är kul. Så då behöver man inte känna någon stress över att vänta en termin här eller där. Det viktiga är att tid och ork finns när det väl är dags att plugga – och det är två faktorer som inte finns just nu.
Sen kan jag inte låta bli att glädjas över att det inte blir något stopp i tunnelbanan till helgen, något som det flaggats för de senaste veckorna. Exakt vad som fått SL och Stockholms stad att ändra sig vet jag inte, men något har givit dem kalla fötter och staden har nu valt att inte påla för gångbron intill tunnelbanebron – det som tidigare varit anledningen till att SL bestämt att stoppa trafiken under fyra dygn.
Jag har nu avbokat hyrbilen som jag tänkt ha till jobbet dessa dagar, eftersom jag varken har möjlighet att ta ledigt eller jobba hemifrån under ett eventuellt stopp i tunnelbanan. Jag måste helt enkelt ta mig till jobbet, vilket skulle vara smått kaosartat om man – som man planerat – skulle stänga av trafiken mellan Slussen och T-centralen. Alla stockholmare förstår vilket kaos det skulle bli, inte minst med tanke på att man inte skulle sätta in någon ersättningstrafik. Men nu har något hänt och pålningen för den ny bron är skjuten på framtiden. Förhoppningsvis kan man planera det hela aningen bättre när jobbet väl ska genomföras – och även om man måste stoppa trafiken, kanske man har möjlighet att sätta in ersättnings- eller förstärkningstrafik. Så jag misstänker att många stockholmare är glada åt beskedet att tunnelbanan går som vanligt till helgen och att man slipper en massa strul till och från jobbet fredag och måndag.
