Du kommer aldrig att förändra ditt liv förrän du förändrar något du gör dagligen

Det är märkligt vilken sjuk vanemänniska man är, vad det än kommer till. Jag går på Systembolaget ungefär en gång i veckan och köper lite öl till den kommande helgen. Det brukar bli några Mariestads att ha till maten liksom några Innis & Gunn för att ”findricka” lite. Det är en vana jag hållit mig till under flera år, mer eller mindre utan avbrott. Men på senare tid har jag märkt en ganska trist förändring hos Systembolaget – det har nämligen blivit allt svårare att få tag i Innis & Gunn. Till och med här i Stockholm får man springa runt mellan olika butiker innan man slutligen hittar sin favoritöl. Jag har några olika butiker som jag brukar gåt till, men vissa har slutat att sälja den öl som jag tycker mycket om. Bland annat är det Systembolaget vid Gullmarsplan, där jag vet att man fortfarande säljer Innis. Och man är ju vanemänniska och vill den öl man brukar köpa – det blir på något vis jobbigt när man ska försöka testa nya sorter som man inte vet hur de smakar. Vissa gånger blir det bra, men på sistone har jag gått på en hel del nitar när det kommer till att prova nya ölsorter. Detsamma när det gäller mat, inredning och jobb – man väljer sådant man är van vid och sådant man tycker om i olika perspektiv. Jag söker inte vilka jobb som helst, jag går i ungefär samma inredningsbutiker och lagar ungefär samma maträtter från gång till gång. Och på Systemet köper jag ungefär samma saker varje gång jag är där. Så vanemänniska är man, det går liksom inte att komma ifrån. De enda gånger jag väljer nytt, är när man ska ut och resa – det är sällan jag reser till samma resmål flera gånger i rad. Vad gäller resor har jag vissa favoriter, det har jag och det finns ställen jag varit till flera gånger. Amsterdam har jag besökt flera gånger, liksom London och Köpenhamn – men det finns fler ställen som jag vill besöka i framtiden. Både på nytt och för första gången. Vad gäller resor är liksom hela grejen att komma till nya ställen, men i många andra sammanhang är man vanemänniska så att det brakar om det.
När det kommer till vanor, spelar det ingen roll om det är öl, mat, snacks eller godis – man håller sig till ungefär samma saker hela tiden. Jag handlar på ungefär samma butiker, där jag hittar och vet var allting finns, jag köper ungefär samma saker till fredagsmyset, dricker samma öl och läser ungefär samma tidningar. Vanorna sitter i och man gör sällan avsteg ifrån dessa, men det är märkligt att man har så svårt att göra avsteg från sina vanor. Det finns massor av god öl på Systemet, men lik förbaskat blir jag irriterad när jag inte hittar Innis & Gunn – det är bara för att jag är van att dricka en viss sorts öl helt enkelt. Nu har jag några helger köpt annan sorts öl och de funkar självklart jättebra, men jag saknar ändå den öl som jag är van att köpa. Visst är man en märklig vanemänniska trots allt?

Min hosta fortsätter att härja i lungorna och jag tror att jag börjar få tillbaka min lunginflammation. Jag har nu återigen varit i kontakt med 1177, som bokat in att vårdcentralen ska höra av sig till mig imorgon. Sedan igår har hostan blivit värre och jag har blivit alltmer medtagen och känt att jag inte orkar göra särskilt mycket – så det är dags för en ny vända med sjukvården och se vad de kan göra. Om det blir en ny omgång antibiotika eller vad de hittar på denna gång återstår att se, men något måste göras med tanke på att jag inte orkar särskilt mycket just nu. Idag har jag hållit mig hemma och inte gjort särskilt mycket, det har mest blivit tid framför OS och lite slappande i soffan. Som tur är, är jag ledig ett par dagar till – men mycket pekar väl på ett par sjukdagar till veckan om det fortsätter så här. Jag misstänker att jag hade lite för bråttom tillbaka till jobbet efter förra antibiotikakuren, så denna gång får jag helt enkelt ta det lite lugnare. Man lät inte helt dramatiska på 1177 när jag ringde dit idag, jag var lite rädd att man skulle säga att jag skulle åka in till akuten igen. Men det tyckte man inte att jag behövde, utan jag kunde lugnt vänta tills vårdcentralen bemannades imorgon och kunde höra av sig till mig. Nu hoppas jag att jag får sova i natt och inte hostar alltför mycket, eftersom hostan har en tendens att bli värre när jag ligger ner. Den är dock inte lika illa som den var förra omgången, när jag fick åka in till närakuten en lördagskväll för att bli undersökt.
Det börjar bli riktigt tröttsamt att förkylningar ”alltid” ska utvecklas till lunginflammation när jag drabbas. Varför kan jag inte bara bli lite förkyld och sedan gå tillbaka till jobbet igen? Förra gången jag blev förkyld, var jag hemma från jobbet i en månad innan jag var redo att börja jobba igen. Även denna gång har jag varit sjuk i cirka en månad, även om jag blev markant bättre ett tag innan det återigen blev sämre. Det är inte varje gång det blir så här, men ganska så ofta och tillräckligt ofta för att det ska vara tröttsamt. Det har varit så här de senaste gångerna jag blivit förkyld och efter senaste omgången vaccinerade jag mig mot lunginflammation – men lik förbaskat blev jag sjuk igen. Så nu börjar det bli lite tröttsamt och jag vet inte riktigt vad jag gjort för att förtjäna detta. Trots allt är det ganska sällan jag har sjukdagar och är hemma från jobbet, men när det väl inträffar så är jag sjuk med besked. Jag kan liksom inte bara bli lite sjuk, vara hemma och kurera mig en dag eller två och sedan återgå till jobbet – det måste tydligen bli värre än så.

Det bär mig emot att behöva ta det lugnt, vila och se till att kurera mig när jag är sjuk – jag är van vid att hålla ett visst tempo och inte bara vara hemma och inget göra. Men nu får jag finna mig i att ta det lugnt några dagar, den enda ansträngningen under morgondagen blir förmodligen att bege mig till vårdcentralen för att bli undersökt. Någon övertid kommer det förmodligen inte bli för min del, det kommer inte bli rännande på stan, det kommer inte bli några sena kvällar över psykologiböckerna. Istället blir det mycket vila, mycket vätska och sömn – och förhoppningsvis blir jag snart av med mina symtom på lunginflammation. Det är liksom min lilla huskur, som jag brukar köra med när jag är sjuk – det är inte alltid det hjälper uppenbarligen, men jag har heller inget bättre recept för att bli frisk. Som sagt, jag blir ofta sjuk under längre perioder, vad jag än gör för att bli frisk. Så nu lägger jag min tillit till vårdcentralen imorgon och hoppas att de kan lösa det hela. Jag brukar dra mig lite för att ringa 1177, eftersom de nästan alltid säger att man ska åka in till akuten känns det som – men det kanske också har med att göra att jag väntar in i det sista med att ringa dit. För de gånger jag ringt 1177, har man i princip alltid bett mig uppsöka en akutmottagning – jag tror detta är första gången de sagt att jag kan avvakta till dagen efter och boka en akuttid hos vårdcentralen istället.
Samtidigt är det lite skönt att inte göra så hemskt mycket om dagarna utan att istället ta det ganska lugnt, äta hämtmat och bara allmän vila upp sig. Kanske är det vad kroppen behöver just nu, kanske är det kroppens sätt att säga att nu är det dags att vila lite? För trots allt är det bara när jag är sjuk som jag ser till att ta det lugnt och dra mig tillbaka lite – i normala fall håller jag ett jäkla tempo med jobb, studier och firma. Det där med sömn och och annan vila får liksom stå tillbaka lite i de flesta fall.