Första veckan av semestern är snart till ända och jag har sakta börjat känna mig aningen mer avslappnad än innan semestern började. Och det är verkligen få platser där jag finner så mycket avkoppling och sinnesro som familjens sommarstuga längst ute i Söderhamns skärgård. Inga krav, inga tider utan bara omgiven av natur, vatten och fiskmåsar. Nu på sensommaren är det dessutom väldigt få sommargäster här, så lugnet är totalt. Av de 35 stugorna på ön är det inte folk i fler än 5-6 stycken. Det går liksom inte att göra annat än koppla av och ta dagen som den kommer. Man är liksom totalt frånkopplad från vardagen.
Jag har alltid funnit ett väldigt lugn i att vara här. För tre år sedan slutade jag ett jobb väldigt abrupt och gick i stort sett på dagen. Jag gick hemma med lön under en månads tid och visste inte riktigt vad jag skulle göra med tillvaron. Detta var i månadsskiftet augusti/september och jag bestämde mig rätt snabbt för att bege mig ut till sommarstugan när jag ändå var “ledig”. Jag tog med mig dator, mat och en back öl och spenderade cirka tio sensommardagar i sommarstugan långt ute i skärgården för att fundera över vad jag skulle göra med tillvaron.
När jag kom hem hade jag inte bara ordnat nytt jobb, där jag började några dagar senare. Jag hade dessutom tagit klivet till att börja vara med i olika filmproduktioner som statist. Något som jag länge funderat på, men liksom inte kommit till skott med. Och vips var mitt filmintresse väckt på allvar.




