allkonstnarenDet händer verkligen inte mycket i tillvaron så här i Coronatider. Vardagen kan vara ganska händelselös i normala fall, men det blir extra påtagligt med alla restriktioner som är just nu. Man får försöka hitta de små ljusglimtarna i tillvaron och göra det bästa av tillvaron trots allt. Det börjar ändock kännas rätt tröstlöst med pandemin, som ju nu är inne på sitt andra år av härjningar. Jag saknar att kunna ha en normal tillvaro, att inte alltid behöva tänka på smittspridning och att hålla avstånd.
Den gångna veckan har i alla fall lärt mig vad olika man kan se på det här med pandemin. Det är långt ifrån alla som ens tror på att de pågår en pandemi överhuvudtaget. Jag tänker på den demonstration som var i Stockholm förra veckan. För mig är det så otroligt främmande att man förnekar det faktum att det råder en pandemi med höga sjuktal, överdödlighet och skyhög belastning på sjukvården. Jag skrev ett inlägg på Linkedin i frågan och insåg snart att demonstranterna inte var ensamma om sin åsikt. I skrivande stund – en vecka senare – pågår fortfarande en hätsk diskussion i inläggets kommentarsfält kring pandemins vara eller icke vara.
Igår var vi barnvakt åt min snart sexårige systerson och det hade varit så kul att kunna ta med honom till något museum eller ett badhus. Men i pandemins spår är ju allt sådant stängt och det kändes lite tråkigt att inte kunna göra något speciellt. Vi brukar försöka göra utflykter med honom ibland och det hade varit så kul om vi kunnat gjort de även igår. Men istället spenderade vi lördagen hemma på Coronavänligt avstånd. Vi bakade bullar tillsammans och byggde färdigt en legobyggsats han fått av oss sedan tidigare.
Våren fick ju ett rejält bakslag under den gångna veckan i stora delar av Sverige – så även här i Stockholm – i torsdags. Jag var lyckligt lottad och behövde inte åka någonstans under eftermiddagen och kvällen när snöstormen härjade som hårdast, vilket var riktigt skönt. I Bagarmossen kom en knapp decimeter blötsnö, som till största delen töade bort under fredagen. Men lagom till att man börjat vänja sig vid att våren kanske var på väg, drog snöovädret in med full kraft. Som det ju ofta är med den svenska våren; bakslag kommer alltid. Jag hann en vända till gymmet på torsdagsförmiddagen – och när jag var på väg hem började snön sakta falla. Sedan blev det allt värre under eftermiddagen och kvällen och jag kunde genom fönstren se hur snön i princip rörde sig vertikalt genom luften innan den slutligen bildade ett allt tjockare, vitt täcke på marken.
Jag har inte särskilt mycket emot snöoväder så länge man slipper gå ut. Så jag tyckte mest det var mysigt att sitta inne och se hur snön virvla runt i luften.
Två nya kurser har dragit igång i skolan denna vecka och det känns som att det kommer bli bra kurser, även om vi i klassen fick något av en rivstart. Det var inlämningsuppgifter som presenterades relativt omgående och vissa av dem med deadline redan denna helg. Så helgen har inte enbart bestått i nöjen och avslappning, utan det har blivit en del pluggande också. Som student känner jag mig aldrig riktigt ledig, utan det känns som att man ständigt har saker hängande över sig.
Utbildningen har varit lite intensivare än jag trodde när jag började den i höstas, även om vårterminen hittills varit avsevärt lugnare än höstterminen. Jag såg nog en ganska behaglig tillvaro som student framför mig, en tillvaro som inte skulle vara fullt lika hektisk som jag minns tillvaron på högskolan. Men i perioder har studenttillvaron på Folkuniversitetet påmint ganska mycket om tillvaron på högskolan.
Jag ångrar dock inte utbildningen, även om det stundtals är intensivt och påfrestande. Det känns kul att gå till skolan på morgnarna och jag stortrivs verkligen, tempot till trots. Och det har varit en bra balans mellan föreläsningar några dagar i veckan och egenstudier resten av tiden.
Idag gjorde vi en liten “utflykt” till Hägersten och hämtade ett par fåtöljer vi köpt på Blocket. Vi har länge behövt byta ut fåtöljerna i vardagsrummet, men har inte hittat några vi varit nöjda med. Alltid har det varit något som inte stämt; antingen harr måtten inte stämt eller så har prislappen varit för hög. Men nu hittade vi fåtöljer där allting stämde, så då slog vi till.
Dock lyckades jag göra något konstigt med höften när vi bar upp fåtöljerna i lägenheten. Så nu har jag fruktansvärt ont och kan nästan inte stödja på vänster ben. Gubben börjar helt enkelt bli gammal och kanske inte klarar att bära tungt hur som helst? 😒
