allkonstnarenFör exakt fem år sedan, på dagen, skrevs jag in på neurokirurgen på Karolinska i Solna för operation. Den tumör man av en slump några veckor hittat i ryggmärgskanalen i min nacke skulle äntligen opereras bort.
Alla som varit i samma sits, vet hur livet ställs på ända vid ett cancerbesked. Det som från början var vitaminbrist, gick via diskbråck till att plötsligt vara en tumör som måste opereras ut illa kvickt. Annars skulle tumören börja klämma åt nerverna i ryggraden och successivt klämma åt nerverna mot väggarna i ryggmärgskanalen och slå ut viktiga kroppsfunktioner. Först att slås ut skulle förmodligen andningen vara – jag skulle alltså kvävas till döds om jag inte opererades illa kvickt.
Nu har det gått fem år. Jag går fortfarande på regelbundna återbesök med magnetröntgen för att säkerställa att jag inte får nya tumörer. Efter operationen har jag ett rejält operationsärr i nacken och nedsatt finmotorik och känsel i vänster kroppshalva, framförallt i vänster hand. Men framförallt har jag fått en ödmjukare syn på livet. Vi lever alla bara en tumör från döden; det kan hända vem som helst oavsett levnadsvanor. Du kan minska riskerna genom att inte röka, äta rätt och motionera – men risken finns alltid där.
För min del har jag dels börjat tänka mer på hur jag tar hand om den enda kropp jag försetts med för att leva det enda liv jag har tillgodo. Jag motionerar regelbundet, röker inte, tänker lite mer på vad och hur mycket jag äter, liksom dragit ner på alkoholen ganska markant. Jag är inget helgon på något vis, men har genom en spark i skrevet för fem år sedan insett att jag inte är odödlig och hur viktigt det faktiskt är att ta hand som sin hälsa.
Men framförallt har det blivit viktigare för min del vad jag lägger min energi på. Att till exempel ett jobb inte bara ska vara en inkomstkälla, utan även kännas meningsfullt att gå till. Att de människor jag omger mig med faktiskt betyder något och att det är ett meningsfullt umgänge. Jag har blivit “järvare” på nåt vis – och tagit lite större risker i tillvaron än jag gjort för några år sedan. Som att säga upp sig från en fast anställning för en provanställning hos en ny arbetsgivare. Jag har lite oftare än tidigare bett folk dra åt helvete istället för att vara kvar relationer som på något sätt varit dåliga eller destruktiva.
Synd bara att behöva genomgå en cancerbehandling för att få en annan, mer avslappnad syn på livet…
