Jag har varit inne på det här ämnet förut, men det verkar vara outtömligt och en never-ending-story. Hur resonerar ni när ni får en faktura? Försöker ni betala den i tid så gott det går? Hör ni av er till fakturautfärdaren om ni av någon anledning har problem med att betala fakturan? Så resonerar i alla fall jag själv. Jag försöker betala i tid och kan jag av någon anledning inte göra det, hör jag av mig till den som utfärdat fakturan. Det är ytterst sällan det är några problem att få uppskov med betalningen bara man hör av sig på ett trevligt sätt. Låter man däremot bli att betala i tid utan att höra av sig, riskerar man att fakturan går till inkasso och i värsta fall kronofogden. Det sistnämnda är verkligen ingenting man vill råka ut för, en betalningsanmärkning ställer till ganska rejält i framtiden.
Jag vill verkligen göra allt som står i min makt för att inte hamna hos kronofogden, jag vill inte ens ha brev från något inkassoföretag. Så jag är petnoga med att betala de fakturor jag får. Visst händer det ibland att jag missar av olika anledningar och man får en påminnelse, men det är trots allt ganska sällan. Och de allra flesta gånger är det inte ens mitt fel, utan beror till exempel på att originalfakturan inte nått mig från början. Ni vet ju hur det är med postgången nuförtiden, eller hur?!

Men alla verkar inte vara lika noggranna på denna punkt som jag är. Jag skickar ju en hel del fakturor genom mitt företag och de flesta blir betalda i någorlunda tid, men jag är förvånad över hur många det är som totalt skiter i att betala sina fakturor i tid. Och hur många det är som dessutom inte ens hör av sig och meddelar att man är sen med sin betalning av någon anledning. Tro inget annat än att jag är tämligen medgörlig när det kommer till betalningen, bara man hör av sig. Hör man av sig och talar om att man har svårigheter att betala, är det liksom inga problem.
Men nu har jag börjat ledsna på hur ofta det sker att folk inte betalar så som vi kommit överens om. Jag vill ju trots allt ha betalt för utfört arbete och har själv räkningar som ska betalas – vilket förutsätter att jag själv får betalt i tid. Så jag har vidtagit en ganska benhård strategi för att i slutändan få betalt. En vecka efter förfallodatum skickar jag en påminnelse med tillagd påminnelseavgift och dröjsmålsränta. Då har mottagaren tio dagar på sig att betala. Kommer inte betalningen inom tio dagar, överlämnar jag ärendet till kronofogden som får sköta påtryckningarna för att jag ska få betalt. För att verkligen vara på den säkra sidan att fakturan och påminnelsen kommer fram, skickas de med expressbrev eftersom försändelserna då är spårbara och och man får garanti på att försändelsen kommer fram. Då går det liksom inte för mottagaren att hävda att fakturan inte kommit fram eller liknande.

Jag vet inte om jag är osedvanligt hård mot mina kunder? Trots allt har de 30 dagar på sig att betala från första början – och sedan ytterligare 10 dagar efter att påminnelsen skickats ut. Skulle man höra av sig och meddela att man har svårt att betala, är jag inte det minsta knusslig vad gäller att flytta fram förfallodatum. Så det går trots allt alldeles utmärkt att höra av sig om man har ekonomiska bekymmer. Men när man inte ens gör det, känns det bara nonchalant, som att man sonika skiter i fakturan man fått. Och att man faktiskt högaktningsfullt skiter i vad vi kommit överens om, nämligen att jag som företagare ska utföra ett uppdrag som jag sedan ska få betalt för.
I skrivande stund har jag dragit vidare tre företag till kronofogden. Ett av dem betalade illa kvickt när de fick reda på att ärendet gått dit – och jag var schysst och drog tillbaka ärendet från kronofogden. Men de andra två företagen har jag inte hört ett ljud ifrån, trots att de vid de här laget borde ha delgivits av kronofogden att det finns ett ärende emot dem där. Det är som ett självskadebeteende, där man verkligen vill få en betalningsanmärkning och egendom utmätt av myndigheterna.


Upptäck mer från Kompasskurs

Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

Upptäck mer från Kompasskurs

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa