Vanans makt är stor, men den går att överlista

Jag brukar vara en riktigt sjusovare om morgnarna, jag kan med lätthet sova 12-13 timmar i sträck – om inte mer – när jag är ledig. Ofta sover jag till framåt 10-11 när jag är ledig och inte behöver ställa klockan för att vara uppe en viss tid. Men de senaste dagarna har jag märkt en ändrad tendens i mina sovvanor, något som jag inte upplevt på flera år. Jag har nämligen börjat vakna i bra tid på morgnarna, av någon outgrundlig anledning. Jag har visserligen lagt mig i bra tid om kvällarna, jag har lagt mig samtidigt som sambon som ju ska upp och jobba på morgnarna. Så det har inte blivit några sena kvällsövningar direkt, för kommer jag i säng framåt midnatt, då sover jag halva dagen efteråt.
Men senaste dagarna har jag klivit upp i bra tid på morgnarna, jag har varit uppe runt åtta – och det har varit riktigt skönt. Jag har hunnit otroligt mycket om dagarna har det känts som och det har varit en fantastisk känsla. Jag har gått från att vara sjusovare till att plötsligt vara uppe i helt okej tid om morgnarna. Jag har inlett dagarna med mycket kaffe, morgontidningarna (jag har flera stycken som kommer varje morgon) och sedan tagit tag i dagen.

Och tro det eller ej, men som tillvaron varit de senaste dagarna, skulle jag inte ha tid att jobba – jag har helt enkelt haft fullt upp med allt möjligt annat dagarna i ända. I onsdags var det dags för kostymprov för en kommande filminspelning och igår var jag på en annan filminspelning i Nynäshamn. Det suger att jag inget får säga om vad det är för projekt jag är delaktig i, mer än att jag kommer synas när programmen väl sänds. Men det är ofta så när man är i filmbranschen, det är väldigt mycket hemlighetsmakeri och väldigt lite man får säga innan programmen eller filmerna visats. Jag skulle gärna lägga ut mycket mer om de inspelningar jag är på redan i förväg, men det får jag oftast inte göra. Ibland syns man trots allt ganska mycket, även som statist och det är väldigt roligt. Men avslöja något innan är ofta detsamma som avtalsbrott med tanke på vilka kontrakt man får skriva på i samband med inspelningarna.
Andra gånger har man varit med under långa inspelningar, ibland under flera dagar – bara för att knappt synas alls eller få se att scenen klippts bort helt. Då känns det lite otacksamt på något vis, men man börjar lära sig spelreglerna på något vis när det kommer till det här med film. Och det är ju tur att man alltid får betalt ändå, även om scenen i slutändan klipps bort. Annars får man ju ofta betalt utifrån hur mycket man kommer att synas i slutproduktionen, men jag har aldrig varit med om att lönen inte betalas ut för att scenen klippts bort. Man ska ju fortfarande ha betalt för den tid och det arbete man lagt ner på inspelningen.

Som mitt schema ser ut just nu, skulle jag mer eller mindre kunna ägna mig åt filmandet på heltid – så pass många uppdrag har jag. Det är bara synd att det inte är sådana arvoden att det ekonomiskt skulle gå att klara sig på det här. Då hade jag faktiskt inte tvekat att leva på att vara statist, för det är fantastiskt kul och omväxlande. Men det är svårt även för etablerade skådespelare att leva på sitt skådespeleri – och ännu svårare för oss som är statister. Så jag får finna mig i att ha detta som bisyssla och istället ha ett ”vanligt” jobb att livnära mig på.
Det är vad som känns lite surt med jobbet på Trafikverket, där hade jag precis ett sådant schema som verkligen möjliggjorde att driva en firma vid sidan av jobbet. Jag hade otroligt mycket ledig tid och kunde åta mig många av de filmuppdrag jag fick in. Nåja, jag ska inte deppa alltför mycket över det jobbet – det hade aldrig funkat med en sådan chef om jag hade oturen att få. Så nu letar jag med ljus och lykta efter ett annat jobb med ungefär samma villkor och hoppas på att kunna fortsätta med filmandet även när jag börjar jobba igen.

Sen återstår det att se hur mycket extra jag kommer att kunna jobba på det extrajobb jag faktiskt lyckats få efter bara några dagar som arbetssökande. Kanske kommer jag kunna jobba så pass mycket extra att lönen räcker i kombination med filmandet. Jag vet i nuläget inte hur många timmar jag kommer att få – och det kommer säkerligen variera över tid också. Men med lite tur kan det ju vara så att det räcker för att ekonomin att gå runt. Det blir kanske inte lika tryggt och lika välbetalt som när jag jobbat heltid, men det kanske går att leva med om man kan göra något som man brinner för så pass mycket.
Det finns trots allt vissa saker som åtminstone jag själv väger in när jag väljer yrke. Dels vill man ju ha arbetstider som ger den fritid man vill ha, för min del möjligheten att filma vid sidan av arbetet. Sen är arbetsuppgifterna viktiga, att det känns stimulerande att faktiskt gå till jobbet varje dag. Och sist men inte minst är faktiskt lönen viktig – det vore lögn att säga något annat. Men sen är dt givetvis ett givande och tagande när det kommer även till yrkeslivet. Har jag tillräckligt stimulerande arbetsuppgifter, kan jag tumma på lönen – och tvärtom, för en bra lön kan man förstås tumma på det där med stimulerande arbetsuppgifter. Så det kanske kan vara värt att leva lite snålare om man har möjligheten att få filma mer än jag kunnat göra som heltidsarbetare. Det beror ju helt och hållet på hur mycket man kommer att få snåla.