Enda sättet att hinna med ett tåg är att missa det föregående

Att åka tåg i Sverige kan ibland vara ett mindre äventyr, det är inte alls alltid det går som man vill. Jag ska börja med att säga att i ärlighetens namn har jag oftast haft tur när jag åkt tåg. Jag har alltid hunnit med min anknytningar och bara haft mindre förseningar om det nu varit några sådana. Och då menar jag förseningar på kanske upp till en kvart. Så har det varit med något ytterst enstaka undantag. Och jag åker ändå en del tåg, så jag är liksom inte bosatt under en sten någonstans. Men någon gång ibland kommer dessa undantag då trafiken totalt havererar – och igår var en sådan dag. Jag var ju som sagt i Köpenhamn över dagen och på nervägen fungerade trafiken hur bra som helst. Vilket förstås var jättebra eftersom jag tider att passa på plats i Köpenhamn. Men på hemvägen brakade det loss och tror inte att jag var det minsta i tid när jag väl kom fram till Stockholmcentral. Jag skulle åka 18:59 från Köpenhamn för att hinna med tåget 20:07 från Malmö mot Stockholm. Eftersom det var dåligt väder och jag hade lite ont om tid, så satte jag mig en stund i loungen för att invänta första tåget.
Strax innan det är dags att bege sig till första tåget, får jag sms från SJ att man har ett signalfel som påverkar mitt tåg från Malmö. Man vet inte när mitt tåg kommer att gå helt enkelt. Jag kände inte att det fanns några alternativ trots allt, utan begav mig till perrongen för att ta tåget från Köpenhamn. Och det började redan där, får tåget var några minuter sent in och när de sedan var dags att åka blev det med reducerad fart under en lång sträcka eftersom man observerat obehöriga i spårområdet. Totalt försenades tåget någon kvart innan vi väl var framme i Malmö. Och det var då bara tur att jag fick ett nytt sms från SJ, där man meddelade att tåget från Malmö skulle bli minst tio minuter försenat. Signalfelet hade man enligt sms:et åtgärdat, men det återstod nu följdförseningar.

Och följdförseningar var det så att det hette duga. Man började med att tåget från Malmö försenats från 20:07 till 20:15, men denna tid flyttades fram gång på gång, hela tiden med 10-15 minuter gången. Gång flyttades tiden fram och jag var inte ensam om att sitta där på centralen för att invänta mitt tåg. Till slut, efter mycket om och men, spårändringar och ändrade avgångstider ankommer slutligen tåget till perrongen. 20:07 skulle tåget som sagt avgått, men avgick inte förrän 21:14. Men vi hann inte långt innan det blev ett nytt signalfel och blev stående mitt ute i obygden ett bra tag. Och så fortsatte det, det var signalfel, banarbeten och en lång rad andra saker som störde resan. 00:45 skulle vi ha anlänt Stockholm central, men först klockan 03:00 rullade vi in till perrongen jag kunde trött lämna tåget för att sista etappen hem till Bagarmossen.
Strax innan halv fyr hoppade jag ur taxin utanför porten och kunde komma upp i lägenheten för att krypa i säng. Jag var då så övertrött efter att ha varit vaken ett helt dygn i ett svep att det var nästan svårt att somna. Alla som varit vakna så länge vet vad jag talar om, hur extremt trött man är efter att ha dygnat. Jag visste att gårdagen skulle bli lång, men hade inte räknat med en försening på över två timmar. Dessutom skulle jag upp och jobba idag, vilket inte var det lättaste. Turligt nog jobbar jag kväll idag och kunde därför sova till halv tolv idag – vilket minst sagt var välbehövligt efter att ha kommit i säng strax efter halv fyra på morgonen. Hade jag inte ställt väckarklockan, hade jag garanterat sovit ett par timmar till.

Nu har jag tagit upp kampen för att får ersättning från SJ för gårdagens försening. Jag har varit in på deras hemsida och fyllt i alla uppgifter för att förhoppningsvis få någon form av ersättning. Man har ju hört skräckexempel från folk som varit rejält försenade och knappt fått någon ersättning alls. Så återstår att se hur välvilliga SJ är att lämna ersättning, det kanske är något jag kommer ha anledning att återkomma till. Lång handläggningstid är det dessutom, man räknar med cirka 30 arbetsdagar innan jag kan få ett svar – vilket blir om en dryg månad. Nu är det en resplusbiljett jag köpt, där man alltså har en biljett hos olika tågbolag på en och samma resa. Och då gäller tydligen helt andra regler för att få ersättning, vilka regler har jag inte lyckats läsa mig till, så återstår att se vad SJ säger. Jag tycker förstås inte att det är mer än rätt jag får någon form av ersättning, men det är inte alls säkert att SJ håller med mig på en punkten.
Man kan ha många olika åsikter om det där med förseningar, men jag kan tycka att SJ får oförtjänt mycket kritik för alla de förseningar som förekommer. Oftast är det trots allt Trafikverkets fel att när det är signalfel eller andra fel på själva infrastrukturen, det är inte SJ har med att göra. De får ”bara” ta kritiken för alla förseningar. Den här gången var det inte SJ:s fel att det var förseningar, utan felet låg helt hos Trafikverket som jag ser det – det är trots allt de som är ansvariga för själva järnvägen med tillhörande signaler. Sen har SJ förstås sina bekymmer och en del att jobba med för att hålla tidtabellen.

Sen måste jag säga att jag tycker om att åka tåg, det är otroligt rogivande att sitta på tåget och svischa fram genom landskapet. Jag gillar resor överhuvudtaget, men just att åka tåg är något visst måste jag ändå säga. Jag åker i princip allt första klass och det här så skönt med det extra benutrymmet och att kunna nyttja loungen innan tågresan börjar. Jag brukar oftast kosta på mig något i restaurangvagnen under resan, åtminstone om jag åker lite längre sträckor. Visserligen är det svindyrt att äta där, men det hör liksom till att köpa något att äta och dricka därifrån – framförallt sedan man för ett antal år sedan fick utskänkningstillstånd och man kan ta ett glas vin eller en öl till maten. Själv unnade jag mig till exempel en räksmörgås och lite vin under gårdagens förseningar, vilket ändå höjde trivseln under resan en aning.
Sen tar det på krafterna att vara på resande fot en hel dag och vara uppe på så obekväma tider som det slutligen blev. Dels bara att resa och hålla koll på allt kring det, sedan ska man prata ett annat språk vilket i sig är lite jobbigt också. Danska är inte min starka sida utan jag brukar ta mig fram på engelska när jag är i Danmark. Lite snappar man upp som man förstår av danskan, men jag tycker det är extremt svårt att förstå – så det blir oftast engelska. Så efter en hel dag med engelska som huvudstpråk, tidig morgon följt av sen kväll är det inte konstigt att man är trött.
Sen går jag mer eller mindre plus/minus noll på mina Köpenhamnsresor, det inget jag tjänar några stora summor på direkt. Arvodet täcker tågbiljetterna och lite mat, så det är svårt att gå med vinst utan jag gör mest detta som en kul grej och inte för att dra in pengar. Förhoppningsvis ger det inkörsport till något annat och lite kontakter, det är så jag ser det hela.