allkonstnarenJag tycker att jag i normala fall har bra karaktär när det kommer till sötsaker. Även om jag inte har mycket till karaktär när det kommer till mycket annat, så kan jag oftast stå emot sötsuget när det ploppar upp. Men är det någon gång som jag verkligen får kämpa med sötsuget, så är det när jag jobbar på nätterna. Det är sällan jag är så sötsugen som när jag är vaken på nätterna. jag skulle med lätthet kunna vräka i mig stora mängder godis och kakor om jag har tillgång till det.
När jag jobbade inom Polisen, hade personklubben en liten “kiosk” i personalrummet, där man sålde bland annat godis och smörgåsar till självkostnadspris. Det var rent livsfarligt, jag åt godis konstant under nattpassen – vilket också givetvis blev en viss kostnad varje månad, även om det var självkostnadspriser man betalade för godiset.
På mitt nuvarande jobb, jobbar jag bara natt och sötsuget finns där i princip varje arbetspass. Till en början föll jag till föga för sötsuget och tog med mig godis och kakor till jobbet. Men jag har insett att det inte är hållbart i längden att vräka i sig socker varenda arbetspass, hur sugen man än är. Jag är i ett läge då jag måste börja tänka på min vikt och faktiskt få ner midjemåttet rejält. Så då är sockerintaget det första jag ska dra ned på, eftersom det känns som det trots allt är lättast – nattpassen till trots.
Sen är nog egentligen mitt sockerintag inte den största skurken när det kommer till vikten. Jag måste också tänka på vad jag äter och hur stora portioner jag tar. Jag har i alla år varit svag för skräpmat som hamburgare och pizza, rätter som har en tendens att lägga sig kring midjan rätt snabbt.
Så har jag en svaghet för att ta en öl eller två, vilket ju är en jäkla kaloribomb. Så jag kommer hålla nere så mycket som möjligt även på alkoholintaget för att stävja mitt svällande midjemått.
När det kommer till mat och dryck har jag inte fullt lika bra karaktär som när det kommer till sötsaker tyvärr. Då vore viktnedgången ganska enkel om det bara var att lägga om sina vanor utan att det kändes det minsta jobbigt. Men det gäller att lära sig nya recept, hitta andra kanaler till “belöning” när man vill unna sig något – inte enbart i form av mat, sötsaker eller dryck. Det enda positiva jag ser, är att jag inte är särskilt förtjust i läsk. Jag kan ta något enstaka glas, men har svårt att få i mig en hel flaska läsk Det blir helt enkelt för sött. Jag kan tycka att det är gott med enstaka glas Cola en varm sommardag, men gränsen går vid ett glas. Så mitt läskintag är inget större problem för vikten.
Sen måste jag komma igång med träningen igen. Den har legat nere nu under sommaren och jag börjar känna av att konditionen börjar bli aningen sämre, något som är det mest påtagliga när jag slarvat med träningen den gångna tiden. Men det är klart att vikten påverkas av den obefintliga träningen, det går inte att komma ifrån. Nu har jag inte vågat ställa mig på vågen på ett bra tag, jag vill inte få det svart på vitt att vikten stiger igen.
Tyvärr erbjuder min nuvarande arbetsgivare inget friskvårdsbidrag, vilket gör att jag måste bekosta ett gymkort ur egen ficka. Något som kan vara en ganska kännbar utgift. Dock har jag genom jobbet rabatt hos några gymkedjor, så jag funderar på att utnyttja den möjligheten och kanske kunna komma lite billigare undan. Dock är man ju lite vanemänniska och nu har jag ju vant mig vid det gym jag gått till de senaste åren. De har bra utrustning och ligger nära tunnelbanan, jag tar mig hemifrån till gymmet på 15 minuter – från dörr till dörr. Ett avstånd som med stockholmska mått mätt är helt okej. Att vänja om sig med nya maskiner, ny utrustning och lokaler känns på något sätt lite motigt.
Men jag har bestämt mig för att köpa ett nytt gymkort när lönen kommer i slutet av augusti och till dess måste jag ha bestämt mig vilket gym det får bli, om jag ska gå kvar på mitt invanda gym, eller testa på ett nytt. väljer jag ett nytt, inverkar trots allt inte bara priset, utan även var närmsta gym ligger någonstans. Det ska vara smidigt att ta sig till och från gymmet också, så det är inte bara priset som avgör. Jag betalar gärna några hundralappar extra för att bekvämt kunna ta mig till och från gymmet.
Nu har jag på kort tid fått rekommendationen från två av varandra oberoende läkare att jag behöver gå ner i vikt för att undvika alla de negativa följdverkningar som övervikt har. Besvär med rygg och leder, men även muskulatur är saker som övervikt kan leda till. Sen har vi saker som till exempel diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar som också kan komma som en följd av övervikt. Inget av detta är något som jag önskar att drabbas av, så nu ska jag lägga manken till för att förhoppningsvis få bort några överflödiga kilon.
En sak är dock svår att ändra på, så länge jag har det jobb jag har. Det sägs att det inte är bra för vikten att äta på nätterna, sanningshalten i det ska jag dock låta vara osagt. Hursomhelst, jobbar man – som jag – bara natt, är det svårt att låta bli att äta nattetid. Jag gör 12-timmarpass och det finns inte på världskartan att jag skulle klara av ett sådant pass utan att äta någonting alls. Sen kan man – givetvis – tänka på mängder och vad man faktiskt stoppar i sig.
Relaterade artiklar
Dagens Nyheter 1
Ja då förtår jag att det är lätt att trilla dit på nattpass då är man ju in på andra varvet eller vad man ska säga då börjar ju hunger sippra tillbaka och då kan nog det vända till sötsug.