Bara tråkiga människor briljerar på morgonen

Hittills har jag som sagt inte haft några som helst att få tiden att gå sedan jag blev uppsagd för någon dryg vecka sedan. Jag har inte haft tid att gå hemma och älta det hela, utan har valt att hålla igång och göra det bästa av situationen. Jag har nu haft tid att ägna mig åt firman fullt ut, vilket jag också har gjort – jag har haft tid att ta tag i bokföring som blivit liggande, jag har återigen börjat få in uppdrag och jag har plockat med saker här hemma. Det är nog länge sedan mitt skrivbord varit så välstädat som det är idag. Så för den som trott att arbetslöshet nödvändigtvis behöver vara något katastrofalt, kan jag säga det motsatta. Än så länge är det positivt och jag har inte haft någon som helst problem att få tiden att gå. Kanske har dt också med att göra under vilka omständigheter jag fick gå, att de var smått turbulenta – eller vilket ord man nu ska välja. Jag känner ingen bitterhet över att ha blivit uppsagd, utan snarare tvärtom.
Söker jobb? Ja, det är klart att jag gör! Målsättningen är givetvis att vara tillbaka på arbetsmarknaden igen så snart som möjligt, i en eller annan bemärkelse. Vad det blir kan bara framtiden utvisa, men jag hoppas förstås på ett jobb inom en snar framtid. Och jag tror inte att det kommer vara några större problem, med tanke på min bakgrund – det gäller bara att ligga i och söka. Men fram tills dess, har jag väldigt många projekt att ta tag i och kommer inte ha något svårt att få tiden att gå i en hejdundrande fart. När jag väl betat av allt sådant som blivit liggande alldeles för länge, har jag planen att återuppta skrivandet på mitt bokmanus, som blivit liggande alldeles och på tok för länge. Och kanske, kanske kommer jag komma en bra bit på väg vad gäller manuset innan det är dags att ge sig ut och förvärvsarbeta igen. Det vore verkligen roligt om jag till sist kom någonstans med det manus som jag lagt ner så mycket tid och energi på, men som sedan – dumt nog – bara blivit liggande.

Men att det där med arbetslöshet och orättvisa chefer berör och väcker känslor, det jag verkligen fått erfara sedan jag offentliggjorde min uppsägning här på bloggen för några dagar sedan. Det är åratal sedan jag haft så många besökare på bloggen, som jag haft den sista veckan – och kommentarerna har bara strömmat in. Det är i första hand i andra forum jag fått kommentarerna, forum där jag lagt upp länk till de inlägg som berört det hela. Jag har inte haft en tillstymmelse till chans att besvara alla personligen, något som jag normala fall brukar vilja göra när jag får kommentarer på mina inlägg. Men det är givetvis också väldigt roligt att få respons från er som läser min blogg, oavsett hur många ni är. Det är ju halva nöjet med att blogga, att få reaktioner på det man skriver.
Sedan är det en stor händelse att bli av med jobbet, det är verkligen en form av avstamp i tillvaron – och även om jag inte känner någon bitterhet över vad som hänt, så är det ju inte så att jag heller jublar över det hela. Det är klart att jag helst vill ha ett jobb att gå till – och väldigt mycket var bra på Trafikverket också, det måste jag ändå erkänna. Jobbet i sig var roligt och ur det perspektivet hade jag väldigt gärna varit kvar. Men det hade inte funkat med ledarskap jag hade – och ett bra ledarskap är oerhört viktigt på en arbetsplats. Utan att gå in på alltför många detaljer, så har jag varit med om totalt olämpliga chefer även tidigare i min yrkeskarriär – och det förtar all glädje med att gå till jobbet.

Sen har jag en ganska bestämd åsikt när det kommer till att vara arbetssökande. Jag är nämligen av den bestämda åsikten att man får söka de jobb som finns att tillgå, åtminstone så länge man vill gå på A-kassa. Man kan inte snöa in på att man vill invänta drömjobbet med stort D, utan man får helt enkelt söka sådant man är behörig till – även om det kanske inte är exakt det jobb man drömmer om att en dag få jobba med. Och får man jobbet som inte Drömjobbet, är man ju fri att söka sig vidare. Men det viktiga är trots allt att bli självförsörjande igen och inte gå och stämpla i onödan.
Detta gäller förstås även mig i mitt arbetssökande. Jag kommer söka jobb som kanske inte är exakt vad jag drömt att jobba med – och i värsta fall söka mig vidare om jag hamnar någonstans som inte riktigt är min grej. Och jag kommer vara villig att pendla och i värsta fall flytta för ett jobb – även om just flytt är absolut sista utvägen. Det är liksom den krassa verkligheten som arbetssökande, man kan inte riktigt välja och vraka så länge man går på A-kassa – utan snällt söka de jobb som står tillbuds. Det kan låta hårt, men för mig är det en självklarhet att man gör vad man kan för att bli självförsörjande igen. Men det gäller förstås så länge man går på A-kassa, har du andra inkomster som du kan leva på medan du är arbetslös så ligger du ju inte samhället till last och kan göra lite mer som du vill.

Sen ska jag vara tydlig med en sak – och det är att det finns jobb jag inte skulle söka, även om jag riskerade att bli utförsäkrad. Dit hör till exempel telefonförsäljare och kundtjänstmedarbetare. Ja, jag skulle faktiskt hellre gå hemma utan någon som helst form av inkomst än att ta något av dessa jobb. Kanske skulle jag under en period kunna jobba på en kundtjänst – men telefonförsäljare går bort helt och hållet, så enkelt är det bara. För det måste ju trots allt vara världens mest hatade yrke, eller är jag helt och cyklar? Jag skulle helt enkelt inte stå ut med del att jobba på provision – som ju de flesta telefonförsäljare gör – och dessutom ta all den skit som man måste få ta hela tiden.
Så jag, till viss del kan jag tänka mig att frångå mitt eget ställningstagande – men jag tar då också konsekvenserna av det hela. Men min poäng kvarstår; vill man ha A-kassa får man också söka de jobb man har en chans att få och inom rimliga gränser vara villig att pendla och/eller flytta på sig. Får man inte drömjobbet med stort D, har du åtminstone en inkomst och slipper stämpla, du har en chef du kan använda som referens i ditt fortsatta jobbsökande och slipper ha stora glapp i din CV – som ju kan se ganska konstigt ut när man söker jobb.

Jag brukar mötas av del höjda ögonbryn och en del frågetecken när jag lägger fram denna åsikt. Vissa brukar till och med beskylla mig för att vara moderat rent partipolitiskt när jag har sådana åsikter. Men det stämmer förstås inte, jag är fortsatt medlem i Vänsterpartiet – och sedan är det fritt för var och en och tycka att det rimmar illa med mina åsikter. Jag kan till viss del hålla med Moderaterna i deras politik, även om jag tycker att de ofta drar saker och ting till sin spets och går lite för långt. Självklart ska man ha rätt till A-kassa om man är arbetslös, men det kräver också en motprestation i form av att du gör vad du kan för att ta dig ur arbetslösheten. Och självklart ska det inte gå att bli utförsäkrad så länge du kan styrka att du gör vad du kan för att göra något åt din situation.
I Stockholm är det inte fullt lika svårt att få ett jobb som om du bor på en mindre ort. Om du dessutom – utöver att du bor på en mindre ort – är dåligt utbildad och kanske saknar körkort, då blir det ännu mer problematiskt att hitta ett jobb. Fullt lika svårt är det nog inte i storstadsregionerna och jag inte påstå att jag är särskilt oroad för min egen del. Jag kommer ganska snart vara tillbaka på arbetsmarknaden på ett eller annat sätt. Och jag kommer inte tappa kontakten med arbetsmarknaden under tiden, eftersom allt pekar på att jag har ett extrajobb på gång redan nu.

Just sådant som extrajobb tror jag kan vara viktigt – för att inte säga väldigt underskattat – som arbetssökande. Ett extrajobb håller dig i kontakt med arbetsmarknaden och kan ju dessutom faktiskt i vissa fall leda till en heltidsanställning om man har lite tur. För min del skulle jag gärna kunna tänka mig ett deltidsjobb som ger möjlighet till att jag samtidigt kan filma. Det skulle för min del vara den optimala lösningen att ha deltidsjobb där jag helt eller delvis kan styra över när jag jobbar så att jag samtidigt kan ägna mig åt min firma. Men det måste vara det deltidsjobb som man till stor del kan klara sig på de månader jag inte har några uppdrag på firman, annars funkar det inte rent ekonomiskt.