Det var då en välsignad jul

Jaha, julen 2022 är så officiellt över. Klapparna är utdelade och julmaten är i princip uppäten. Minns ni när man var liten? Då kändes det som att julen var över när man gick och lade sig på julaftonskvällen. Men som vuxen har man ju börjat uppskatta lugnet under mellandagarna och även sett fram emot nyår – en högtid som man som barn kanske inte uppskattade lika mycket. Jag tyckte det var riktigt vemodigt när julen var över och allt man sett fram emot så mycket var slut. Och julen var ju på sätt och vis över efter julafton.
Men som vuxen har jag börjat uppskatta lugnet under resten av julhelgen, att kunna njuta av julmat ytterligare ett par dagar och sedan fira in det nya året under nyårsafton. I år firade vi ju julaftonen hemma hos oss och det blev en hel del rester av julmaten. Vilket kanske inte är så konstigt med tanke på hur mycket mat det brukar bli på julafton. Vi provsmakade traditionsenligt på julmaten kvällen före julafton och sedan blev det givetvis ett dignande julbord på själva julafton – och på juldagen blev det naturligtvis rester till middag. Ikväll är jag gräsänkling och det kommer bli att jag äter av de allra sista resterna av julmaten även ikväll. Men sedan blir det ingen mer julmat förrän nästa jul, det är en sak som är säker. Man är ganska nöjd när det kommer till julmat efter att ätit av den fyra dagar i rad. Sen längtar man faktiskt efter lite vanlig vardagsmat.

I år är på sätt och vis helgerna över för mig just nu, eftersom vi båda två jobbar nyårshelgen. Det gör det hela trots allt lite vemodigt att känna att helgerna nu på sätt och vis är över, att vardagen imorgon tar vid igen. Imorgon natt går jag på och kommer jobba resten av mellandagarna liksom nyårshelgen. Jag har sett fram lite extra emot julen i år och tyckt att det ska vara kul att vara hemma hos oss för första gången sedan jag flyttade hemifrån för dryga 25 år sedan. Och det blev en lyckad julafton med mycket mat, dryck, klappar och tindrande barnaögon. 14 personer lyckades vi tränga in i vårat tämligen lilla vardagsrum. Det blev lite trångt, men det gick.
Nu har jag ungefär samma känsla som när man var liten och julafton var över. Luften går liksom ur en litegrann, nu när alla förberedelser är över, när allt man planerat för och sett fram emot faktiskt är över. Och i år får jag inte möjlighet att njuta av lugna mellandagar eftersom jag ska jobba. Det är trots allt nackdelen med obekväma arbetstider, det går inte att komma ifrån. Det finns många fördelar enligt mig, men nackdelarna är just att man inte är garanterad ledighet över storhelgerna. Annas tycker jag om att jobba obekväma arbetstider, men just under storhelgerna ångrar jag ibland mitt val av arbetstider.
Nåja, jag är inte den enda som måste jobba storhelger för att hålla Sverige igång. Och jag har jobbat ett stort antal storhelger genom åren. Jag tänker att det viktigaste är att få julhelgen ledig, nyår är faktiskt inte fullt lika viktigt – även om jag givetvis helst skulle vara ledig om jag fick välja. Men det hör ju liksom till att jobba storhelger när man jobbar obekväma arbetstider, så är det ju. Så det är bara att bita i det sura äpplet och jobba, punkt slut.’

Men jag är i alla fall nöjd med årets julfirande, det var inga missöden överhuvudtaget. Vi fick en massa god mat och jag fick fina julklappar. Vi fick mycket beröm av gästerna för en väl planerad julafton och det känns skönt att även alla andra vara nöjda med firandet. Julaftonen blev också något av ett “experiment” för att se hur många personer det går att duka för i vårat vardagsrum. Och vi kom fram till att 14 personer var smärtgränsen, fler hade vi helt enkelt inte fått in. Hade vi varit fler, hade vi fått duka i flera rum och dela upp oss helt enkelt. Så gjorde vi under inflyttningsfesten i höstas, då vi var 25 personer som skulle äta och dricka på våra 84 kvadratmeter. Det gick faktiskt, men vi fick dela upp oss mellan flera av rummen – och hade mingel i vår stora hall.
Nu har vi snart bott i lägenheten i ett år, så allt blir liksom fortfarande för första gången i denna lägenhet. Första julen, första familjemiddagen, första sommaren och så vidare. Det tar liksom ett tag innan man “bott in sig” i en lägenhet och vi går fortfarande och plockar och flyttar runt saker för nyttja våra kvadratmeter så bra som möjligt. Det är nog först nu, efter ett år, som vi tycker att vi börjar få någorlunda ordning på allt.