Det har gått 25 år sedan sexköpslagen infördes i Sverige, lagen som innebär att det blir olagligt att köpa sexuella tjänster. Jag minns debatten innan lagen infördes 1999, hur många som var emot den. Sedan dess sägs gatuprostitutionen mer eller mindre ha försvunnit och istället flyttat ut på internet. Men det finns andra ställen där prostitutionen tycks blomstra, nämligen massagesalonger. För cirka tre år sedan öppnades ett thaimassagesalong här i Bagarmossen. Jag blev överlycklig, eftersom jag älskar thaimassage. Jag upptäckte salongen av en slump när trillade in på deras hemsida strax efter att de öppnat. De hade erbjudande om halva priset på massage, så jag bestämde mig spontant för att gå förbi på väg hem från en filminspelning. Jag fick en halvhjärtad massage som i ärlighetens namn inte var så mycket att hurra över. Men när timmen jag betalat för i princip passerat kom den största överraskningen; jag blev erbjuden happy ending – det vill säga sex för pengar.
Jag tackade självklart nej till erbjudandet och gick därifrån, men blev ganska illa berörd. Man har ju hört många historier om hur kvinnor i den här branschen har det, om hur de ofta luras till Sverige på falska förevändningar om välbetalda jobb – men sedan tvingas prostituera sig. Jag tyckte väldigt synd om tjejerna som jobbade där, vad hade de varit med inom de hamnade i den här lilla källarlokalen i Bagarmossen för att sälja sex? Jag tipsade förstås både Polisen och fastighetsägaren om vad som uppenbarligen pågick där – men ingenting har hänt under de gångna åren, utan thaimassagestället finns fortfarande kvar.

En annan tanke kan inte släppa mig sedan jag var på den där massagesalongen för tre år sedan. Nämligen hur svårt det måste vara med bevisningen för att lagföra sexköpare. Det måste ju höra till ovanligheterna att man tar någon på bar gärningen, det vill säga bokstavligen med byxorna nere. Låt säga att Polisen haft spaning på den här massagesalongen jag var på. Det är klart att att det måste sett konstigt ut att jag sågs komma dit, gick in med en massös i ett rum för att sedan komma ut och överlämna pengar till henne. Men något brott begick jag ju aldrig, jag fick en – om än halvhjärtad – massage som jag visserligen betalade för, men det är knappast brottsligt. Och det är inte brottsligt att vara ovetande om vad som pågår på en viss massagesalong. Det är inte ens brottsligt att vara naiv och kanske låta sig tro att ”alla” massagesalonger är ärliga.
Hur bevisar man då att någon varit på en massagesalong och betalat för sex? Att se någon gå in, vara inne någon dryg timme och sedan överlämna en summa pengar till massösen gör väl knappast att det är ställt utom allt rimligt tvivel att personen gjort sig skyldig till brott. Måste man se att sex har förekommit och hur mycket pengar som bytt ägare, eller var går gränsen för bevisbörda? Eller är det upp till mig som kund på salongen att bevisa att polisen har fel om jag blir anklagad för brott?

En annan sak slog mig i höstas, när man avslöjade att sex sålts på en thaimassagesalong på Östermalm här i Stockholm. Där hade kunderna betalat med Swish, först en summa på några hundralappar och en knapp timme senare kom en ny betalning på en större summa från samma avsändare. Enligt Polisen ska dessa män vara mycket oroliga, eftersom de kommer jagas med ljus och lykta. Själv tänker jag i mitt stilla sinne; är det verkligen bevis på att sex har köpts? Finns det bevis för att salongen är en förtäckt bordell, ser det absolut misstänkt ut med dessa dubbelbetalningar – svar ja. Men måste man inte kunna bevisa vad betalningarna är för? Bara för att pengar bytt ägare på ett misstänkt sätt, behöver det ju inte betyda att brott faktiskt har begåtts, eller hur?!
Sen kan man ju trots allt ändå tycka att det är ganska puckat att betala med Swish om man nu ska ge sig till att köpa sex. Du blir ganska lätt att spåra av polisen om du ger ifrån dig pengar på det viset – eller för den delen om du betalar med kort. Vill man vara försiktig, varför inte köra med gammalmodiga sättet att betala kontant?

Tro nu inte att jag på något vis försvarar dem som köper sex, det gör jag absolut inte. Min enda poäng i det hela är att det måste vara oerhört svårt att bevisa sexköp. Det är säkerligen ett brott där man ytterst sällan tar någon på bar gärning och där man med största sannolikhet får förlita sig på indicier snarare än någonting annat. Det kan ju knappast vara bevis att man varit på en förtäckt bordell, det behöver trots allt inte innebära att man gjort något olagligt. Gatuprostitution är säkerligen enklare att utreda, då kan du se någon plocka upp en prostituerad – men idag har prostitutionen som sagt flyttat bort från gatan sedan sexköp blev olagligt.
Skulle vara intressant att få förklarat var bevisbördan ligger och hur man bevisar att sexköp gjorts. För det kan som sagt inte vara bevis nog att jag varit på ett ställe för att jag ska bli misstänkt för brott. Och att en swishbetalning ser misstänkt ut kan knappast vara bevis heller i min värld. Men jag kan ha fel, jag är varken polis eller jurist.


Upptäck mer från Kompasskurs

Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

Upptäck mer från Kompasskurs

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa