Jag brukar normalt tycka om hösten. Framförallt september och oktober, då det fortfarande kan vara relativt fint väder och vackra höstfärger. November brukar man “stå ut med”, med tanke på att man ändå börjar närma sig jul med allt vad det innebär. Jul och advent lyser liksom upp i höstrusket.
Men på senare år har jag haft allt svårare för hösten och tyckt att den mest är trist, dyster och mörk. Inte minst november känns otroligt tråkig och mörk, den annalkande julen till trots. Inga höstfärger är kvar och det är mörkt redan på eftermiddagen.
I år har vädret varit väldigt grått och trist under november, inte särskilt mycket sol utan istället moln, regn, dimma och allmänt ruskväder. Det för lite tankarna till förra hösten och vintern, som bara var grå och trist från november ända fram till vårkanten. I Stockholm hade vi bara några få soltimmar på flera månader och det var rätt kännbart psykiskt. Det kom inte ens någon snö för att lysa upp vintermörkret.
Jag hoppas verkligen att den kommande vintern inte tänker bli lika mörk och segt utdragen. Som det varit på sistone, har man fått ha belysningen tänd inomhus även mitt på dagen. Det har liksom varit skymningsljus när det varit som ljusast mitt på dagen. Jag hoppas verkligen att det tänker komma lite snö snart som kan lysa upp det mörka!
