Till viss del har de nya Coronarestriktionerna nått även oss på skolan. Till stor del har man lyckats undvika undervisning på distans, utan löst det på annat sätt. Men vissa dagar får vi vara hemma och man har löst det elektroniskt.
Och det är så tråkigt de heldagar man har hemma! Inte ens lunchen ser jag fram emot, till och med äta (något som jag annars inte har något emot) känns tråkigt.
Innan jag började plugga i höstas, hade jag suttit hemma runt två månader och jobbat – och jag höll nästintill bokstavligen på att dö av tristess. Jag träffade knappt en kotte under de veckorna och började till och med gå ut för att äta lunch om dagarna, bara för att träffa någon.
Det innebär lite flashbacks när man nu sitter hemma och pluggar. Men nu har jag inte råd att gå ut och äta lunch som fattig student, så det blir matlåda även när jag är hemma. Inte fullt lika roligt med andra ord.
