Det har gått ganska exakt sex år sedan min operation. Sex år sedan tumören plockades ut ur ryggmärgskanalen i nacken. Det har varit fyra år av återbesök på Karolinska i Huddinge, då man röntgat huvudet och ryggraden för att säkerställa att inga nya tumörer dyker upp.
Jag är naturligtvis evigt tacksam att sjukvården är grundlig och att man verkligen följer upp att sjukdomen inte kommer tillbaka. Jag hade nog inte uppskattat att bli “lämnad vind för våg” efter operationen. Men jag vänjer mig aldrig vid anspänningen som dessa röntgenundersökningar innebär. Undersökningarna i sig är jobbiga som de är, då man ska ligga alldeles stilla i den varma och högljudda röntgenapparaten under någon timmes tid. Sedan följer 1-2 veckors väntan innan resultatet från undersökningen kommer.
Det är ett år sedan sist och torsdags var så dags igen. Den här gången gjorde man en extra grundlig undersökning och röntgade hela ryggraden plus huvudet, mot tidigare då man bara tagit nacken och huvudet. Hela undersökningen tog totalt två timmar, så jag var rejält slut när det hela var över. Nu återstår väntan på resultatet, som kan dröja upp till två veckor.
Även om jag fått veta att risken är liten att man hittar en ny tumör, så finns det ju trots allt en anledning till återbesöken. Nämligen att risken finns att det hela kommer tillbaka…
