Ingen regel utan utan undantag brukar man säga – och hösten 2020 är just ett sådant undantag. Jag brukar inte ha något emot hösten, snarare tvärtom. Jag brukar faktiskt till och med tycka om hösten. Men inte som den varit 2019 och 2020.
I skrivande stund har Stockholm inte haft en enda soltimme under december och minns jag rätt, såg statistiken ungefär likadan ut 2019. Ett jämngrått väder med dimma och regn har lindat in Stockholm i ett grått, depressivt hölje. Inte ens lite snö har kommit för att lysa upp mörkret en aning.
För första gången börjar jag faktiskt förstå dem som drabbas av höstdepressioner. Det är verkligen fruktansvärt trist med det ständigt gråa vädret utan minsta tillstymmelse till sol eller snö. Man kan verkligen bli deprimerad för mindre.
2020 är det varmaste året på 160 år sägs det och det förvånar mig inte. Framförallt inte efter den här milda hösten. Det är ju många år sedan det var särskilt snörika vintrar i Stockholm och det har väl inte direkt gjort mig särskilt mycket. Men nu är det extremt känns det som.

Relaterade artiklar

Dagens Nyheter 1