Många drömmer om odödlighet men vet inte vad de ska göra en regnig söndagseftermiddag

Vecka 43 är till ände och för många skolelever börjar nu höstlovet 2024. Det där med höstlov får inte en annan, utan man får finna sig i att jobba på som vanligt – vilket även gäller min kurs i ryska, där det inte blir något höstlov utan kursen tickar på precis som om ingenting hade hänt. Men det är kanske inte riktigt läge för mig att klaga, utan det är bara att streta på som man är schemalagd. Både vad gäller jobb och kurs i ryska – och det känns faktiskt helt okej trots allt. Jag gör det jag kan för att hålla tempot uppe och lyckas väl tämligen bra med den utmaningen. Den gångna veckan har varit tämligen typisk vad gäller min kalender. Jag har haft ett par inspelningsdagar, jobbat och även hunnit en vända till Hudiksvall, där jag bytt till vinterdäck på den inlånade bilen. Det har varit svårt att få in en vända dit bland arbetspass, föreläsningar i ryska och filminspelningar. Men det har varit ett måste att göra, eftersom det börjar bli dags för vinterdäck – när som helst kommer den första snön och det är redan nu frostnätter då och då, så det gäller att ha rätt däck på bilen. Sedan åker jag ju ofta till jobbet vid femtiden på morgonen – då det fortfarande kan vara frost och halt ute. Men jag känner verkligen att jag är ovan som ”bilägare” och inte har tänket kring det där med att hålla koll på däck, oljenivå och påfyllning av kylar- eller spolarvätska. Sådant behöver man ju inte fundera på när man hyr bil, utan då sköter hyrbilsfirman alla dessa ting.
Jag har även avverkat en anställningsintervju under den gångna vecka. Eftersom jag fortfarande på pappret räknas som arbetssökande, måste jag fortsätta söka jobb och gå på de intervjuer jag kallas till. Jag har i ärlighetens namn blivit petigare med vilka jobb jag söker, men söker de jobb jag är ålagd att söka varje månad. Sedan får jag se hur det går i respektive rekryteringsprocess och ta ställning till hur jag ska göra om jag faktiskt erbjuds en anställning någon annanstans än på Sjöfartsverket. Hur jag än gör, måste jag i det läget tacka nej till ett jobb – antingen på Sjöfartsverket eller någon annanstans. Men det är sådant läget är just nu, att jag måste tacka nej till ett jobberbjudande till förmån för ett annat. Fast det är ett ganska delikat problem, jag vet att det är få förunnat att behöva välja och vraka bland jobberbjudanden. Nu kan inte jag heller direkt välja och vraka, men ibland får man flera erbjudanden – och då får man välja det erbjudande som passar bäst helt enkelt. Många har gått och väntat i åratal på att överhuvudtaget få ett jobberbjudande, men jag trots allt kan välja i ganska stor utsträckning. Vilket känns som en riktig lyx.

Nu håller jag återigen på att tampas med A-kassan, som vill ha in dokument efter dokument som styrker hur jag har jobbat de gångna månaderna. Man har fått arbetsgivarintyg, men vill nu ha arbetstidsjournaler som styrker vad jag jobbat dag för dag. Jag har varit i kontakt med min tidigare arbetsgivare, men där vägrar man att lämna ut dessa uppgifter. Man hänvisar bara till det arbetsgivarintyg man lämnat ut tidigare. Det känns ganska frustrerande att arbetsgivare inte vill lämna ut uppgifter som dessa, utan bara gör sig onåbara – som man gjort nu. Numera svarar man varken i telefon eller på mejl och jag har meddelat A-kassan att jag har problem med de uppgifter man vill ha. Så får se vad A-kassan säger, om de går med på att jag slipper lämna in dessa uppgifter. A-kassan är ju inte känd för att vara särskilt smidig tyvärr, så återstår att se om det hela går att lösa. Jag kan dock inte låta bli att känna ett mått av frustration över att det ska vara så mycket strul och sådana svårigheter att få ut de uppgifter jag behöver. Hur svårt kan det vara liksom?
Sjöfartsverket har varit samarbetsvilliga och lämnat ut de uppgifter jag behöver, men inte min tidigare arbetsgivare. Och jag tycker det är så frustrerande. Så svårt kan det inte vara i dagens högteknologiska samhälle att plocka fram dessa uppgifter. Det känns som att det är en utskrift bort bara liksom. Men min tidigare arbetsgivare har nu helt slutat svara på mina meddelanden och hela situationen känns ganska frustrerande. Hur detta kommer att ställa till det för mig vet jag inte än, utan det återstår trots allt att se. Dock har man ju hört en hel del rykten om stelbenta A-kassor där man kan få sina pengar indragna för i princip ingenting. Jag har skickat ett meddelande till A-kassan och meddelat var jag står någonstans, men har ännu inte fått något svar. Så det återstår att se hur det hela faktiskt slutar.

I fredags hade jag uppföljningssamtal med Arbetsförmedlingen. Jag är ju formellt sett fortfarande arbetssökande eftersom jag bara har ett timvikariat och kan därmed stämpla upp till heltid. Dock måste jag fortsätta att söka heltidsjobb för att kunna få min ersättning. Nu börjar man från Arbetsförmedlingen sätta lite press på att jag ska söka jobb på andra håll i Sverige än bara Stockholmsområdet. Jag håller visserligen med om grundidén i att man ska söka jobb där jobben finns, men jag har inte alls någon lust att flytta ifrån Stockholm. Då ska jag verkligen få ett bra jobberbjudande som jag bara inte kan säga nej till. Men i övrigt har jag inga planer på att flytta ifrån Stockholm i nuläget. Jag har nästan hela min familj här, jag har vänner här och har bott här i 25 år vid det här laget – och har liksom rotat mig i stan. Så att flytta är liksom inget bra alternativ just nu, även om jag i grunden köper Arbetsförmedlingens argumentation. Så jag kommer hålla viss koll på jobb på andra håll i landet också, jag kommer vara Arbetsförmedlingen till lags – sen får vi se hur arbetssökandet går.
Jag tycker själv att man får söka de jobb som finns, att man får vara beredd och flytta för att få jobb. Sen ska det finns rimliga gränser inom det hela, du ska inte tvingas flytta från Malmö till Haparanda om du inte själv väljer att göra det. Man ska absolut vara beredd på att flytta, pendla och söka jobb som du kanske är överkvalificerad för – men inom rimliga gränser. Jag pendlar redan idag de knappt fyra milen till Södertälje, vilket i sig är ganska påfrestande. Jag har löst det med att låna en bil av en släkting, sen får man se hur vi löser det hela när jag måste lämna tillbaka bilen – för det kommer ju trots allt att ske förr eller senare. Flytta till Södertälje är dock inte aktuellt, utan så länge jag jobbar just där är det pendling som gäller.

Så har jag åkt på en lättare förkylning under den gångna veckan. Det började med lite lätt hosta och har sedan blivit aningen värre. Än så länge är det inte värre än att jag proppar i mig ett par Alvedon och sedan går till jobbet – men blir det värre får jag överväga att stanna hemma. För ganska precis ett år sedan råkade jag också ut för en förkylning, som sedermera utvecklades till en lunginflammation och jag var hemma från jobbet i nästan en månad. Just nu har jag varken råd eller tid till att bli sjuk, utan håller tummarna för att det bara håller sig till en lättare förkylning. I skrivande stund känner jag mig bättre igen, så jag hoppas att det är på väg åt rätt håll. Jag är ytterst sällan så sjuk att jag behöver vara hemma någon längre period från jobbet, så jag hoppas att jag slipper det även denna gång. Senast jag var hemma från jobbet överhuvudtaget var just förra hösten, sedan dess har jag hållit mig frisk. Och det är väl max en gång om året jag tvingas stanna hemma från jobbet för att jag inte mår bra.
Nu har jag kört min vanliga huskur, där det är mycket sömn och vätska som gäller. Till det ser jag till att äta ordentligt och vid behov att en Alvedon eller två. Vissa gånger hjälper det, andra gånger inte – som till exempel förra hösten. Men jag har varit förkyld tidigare utan att det blivit en lunginflammation av det, så jag hoppas att detta är en sådan gång. Nu har jag i alla fall bestämt mig för att försöka få till en vaccination mot lunginflammation, eftersom jag så ofta får det. Det har varit ett antal gånger genom åren som förkylningar övergått till just det – så går det att vaccinera sig är det ju bara bra. Så till veckan får det bli en kontakt med vårdcentralen för att se om en vaccination går att ordna.

Nu väntar återigen en tämligen normal vecka för min del, med jobb, ryskastudier och en och annan filminspelning. Exakt hur mycket jobb det blir vet jag sällan från vecka till vecka, men just nu har jag i alla fall några arbetspass inplanerade, vilket känns väldigt bra. Och jag kommer även ha en del inspelningar vilket ger inkomster på firman. Det är inga höga inkomster jag har på inspelningarna, men några hundralappar blir det i alla fall här och där – och många bäckar små är ju bra när det kommer till inkomster. Min utgångspunkt är att inte betala för att vara med vid filminspelningar, utan jag ska minst gå plus/minus noll. Helst ska jag förstås gå med vinst, vilket jag också oftast gör. Ibland kan jag ta roller där jag syns mycket trots att jag kanske inte får särskilt bra betalt – och tänker att det kan vara något av en avspark för andra roller. Men generellt har jag börjat bli ganska hård i mina förhandlingar med produktionsbolagen när det kommer till arvodet. Jag tar generellt inte uppdrag för usla arvoden, utan tänker att jag måste få vettig ersättning för den tid och energi jag trots allt lägger ner på en inspelning.
Och jag har varit tydlig på jobbet med att jag prioriterar jobbet framför filminspelningarna. Så länge jag blir inringd med skapligt varsel till jobbet, så avbokar jag eventuella filminspelningar för att kunna jobba. Det ger trots allt bättre betalt att jobba än att gå på filminspelningar, så det säger sig självt att man prioriterar på det sättet. Däremot avbokar jag inte en filminspelning samma dag, utan tänker att jag måste vårda mina kontakter inom filmbranschen också. Om jag alltför ofta avbokar med kort varsel, kommer man förmodligen sluta ringa mig i slutändan, eftersom man inte kan lita på att jag kommer till inspelningar som utlovat. Men med någon dags varsel avbokar jag en inspelning för att jobba, det är inga konstigheter.