Vad gör man hela dagarna som sjukskriven?

Jag får ibland frågan vad jag gör hela dagarna när jag har så mycket tid, hur jag helt enkelt får tiden att gå. Men jag lovar, det är inga som helst problem att få tiden att gå – jag har att göra hela tiden. Sen är kanske tillvaron inte så rafflande som sjukskriven, det kan jag villigt erkänna. När jag blev sjukskriven från början, trodde jag nog att jag skulle bli mer uttråkad än jag faktiskt blivit. Men man bygger upp en rutin för hur man lever – och sedan har jag ju varit skapligt pigg och orkat göra saker om än i begränsad form. För hur mycket som helst har jag inte orkat, det finns ju trots allt en anledning till att jag varit och är sjukskriven.
Hade jag varit sämre och inte orkat göra så mycket, då hade nog situationen varit en helt annan och jag hade säkerligen blivit långt mer uttråkad. Men jag har kunnat sköta mycket i hemmet under sjukskrivningen; tvättat, städat, lagat mat och handlat. Sen har jag träningen, min blogg och mina syskonbarn som jag kunnat ägna mig en hel del åt under sjukskrivningen.
Jag har på ett helt annat sätt kunnat hänga med i nyhetsrapporteringen, då jag varit hemma mycket och ofta har radion på i bakgrunden. Det blir liksom ett sällskap när man är ensam hemma så stor del av sin vakna tid. Och jag har lagt mig till med en del nya vanor under de gångna månaderna, bland annat har min kaffekonsumtion ökat radikalt medan jag gått hemma. Jag har gått från ett par koppar om dagen till att dricka bortåt fem koppar per dag. Somliga rycker säkert på axlarna och tycker att det är väl ingenting, men för mig är det en radikal ökning.

Trots allt har jag haft en ganska behaglig tillvaro som sjukskriven och kunnat komma ikapp med ganska mycket. Det låter nästan som att jag inte behövt vara sjukskriven, men riktigt så är det givetvis inte. Bara fram till för några veckor sedan, har jag varit vinglig på benen, fumlig i händerna och helt enkelt inte riktigt orkat jobba. Hemma kan jag göra saker och ting i min egen takt och det gör inget om något som normalt tar en kvart tar en timme att fixa.
När jag genomgick strålningsbehandlingen, fick jag rådet att försöka leva så som vanligt som det bara gick – och det har jag också försökt att göra, även under själva behandlingen då biverkningarna var som värst. Jag minns huvudvärken som ibland väckte mig om nätterna, jag minns hur jag vinglade när jag gick och hur fumlig jag var i händerna. Det mesta av detta är nu borta och jag ska istället återgå till att jobba heltid och under oktober månad trappa upp arbetstiden.
Det kommer kännas konstigt att inte längre ha så mycket tid, som jag varit van vid under de gångna månaderna. Jag har nu fått mitt schema fram till jul och nyår och inser vilken skillnad det är i almanackan att kunna klämma in annat än arbete med jämna mellanrum. Jag har liksom vant mig vid att kunna lägga upp min tid själv under de gångna månaderna. Man blir snabbt bortskämd, det är en sak som är säker. Så det är nog bra att trappa upp arbetstiden stegvis och övertid vänja sig vid att ha mindre tid att röra sig med.
Sen har jag samtidigt ett bra schema, som jag tycker väldigt mycket om. Jag jobbar fyra till fem nätter och är sedan ledig fyra eller fem dagar innan jag jobbar igen. Regelbundet har jag en del långledigheter inlagda och är här och där ledig mer än dessa fyra till fem dagar. Så det är lätt att planera in andra saker, att åka iväg på mindre resor och så vidare. Så jag gillar verkligen att jobba på de tider jag gör och skulle ha svårt att gå tillbaka till exempelvis kontorstider – och tror mig ha lättare att gå tillbaka till dessa arbetstider än om jag jobbat måndag till fredag.

Jag har faktiskt ibland tänkt att det skulle vara optimalt för mig att jobba mindre än heltid, det skulle passa mig ypperligt eftersom jag har så många andra pågående projekt utanför arbetstid. Jag har min firma, mina filmuppdrag och numera även mina studier i ryska. Så jag skulle inte ha några som helst problem med att få fylla tiden med annat om jag jobbade mindre. Tänk vad mycket man skulle kunna göra om man inte jobbade så mycket som man gör?! Plugga och lära sig saker, ägna sig åt hobbies, hålla träningen igång – och så vidare. Men det är ju den ekonomiska biten, det är svårt att klara sig på en deltidslön – så enkelt är det bara.
Men drömma är trots allt fortfarande gratis, så det kan man unna sig att göra. Och det korta svaret på frågan i rubriken är helt enkelt: nej, jag har inga som helst problem att få tiden att gå när jag är sjukskriven!