allkonstnarenDet är svårt att fatta att vi redan gått in i oktober, tiden har liksom bara runnit iväg känns det som. Nu är det höst på riktigt och det är som vanligt lite kluvna känslor inför denna årstid. Jag brukar vara känslig för alltför trista och gråa höstar och tenderar vissa år att gå in i ganska djupa höstdepressioner. Det är något jag börjat känna av på senare år, tidigare har jag egentligen inte haft särskilt mycket emot hösten överhuvudtaget. Men ju äldre jag blivit, ju mer känslig har jag varit för det trista, mörka och gråa som kan komma om höstarna. Inte minst om det är sådana där gråa, själsdödande höstar som det varit vissa år på sistone.
Nu hoppas jag att vi får en fin höst istället, så att man slipper känna av några depressioner. För den som inte varit i den sitsen, är det svårt att beskriva känslan av en depression. Men jag kan säga att det inte är roligt, det finns en anledning till att det idag finns bra mediciner mot depression och ångest. Det är ingen vanlig nedstämdhet vi pratar om, utan det är värre än så. För min del blir det extra påtagligt på höstarna, när mörkret och kylan gör sitt intåg. Men det beror väldigt mycket på höstvädret; är det okej väder med en del sol brukar hösten gå relativt obemärkt förbi – medan väldigt trist väder har rakt motsatt effekt.
Den gångna veckan har varit ganska hektisk med jobb och massor av andra göromål. Jag har jobbat mina timmar och fredags var jag på jobbet för att planera de kommande veckorna och hur jag ska jobba när jag nu går upp i tid. Jag ska ju övergå till att jobba hela men färre pass under de sista veckorna av min sjukskrivning, vilket känns väldigt bra. Nu ska jag dessutom byta tjänst, så det kommer bli en hel del nytt att lära sig framöver. Så jag spenderade några timmar med min chef och planerarna på jobbet i fredags för att få till mitt nya schema och hur framtiden ska se ut. Det känns väldigt bra med den nya tjänsten och jag är positivt inställd till att börja lära mig något nytt.
Jag är sådan som behöver röra på mig emellanåt och göra lite nya saker då och då, sen spelar det mindre roll om det är inom samma företag eller en helt ny arbetsgivare. Nu har jag varit ett drygt år på samma ställe och det känns naturligt att prova på något nytt inom företaget. I fredags firades det här hemma med mousserande och lite extra god mat efter att det stod klart att allt var färdigt för min nya tjänst. Det finns alltid tillfälle att dricka mousserande, men vissa tillfällen är givetvis bättre än andra.
Egentligen skulle jag ha gått på Öl- och whiskymässan igår, men ett dödsfall i familjen gjorde att det inte riktigt kändes som läge att gå. Istället samlades familjen för ett inofficiellt avsked och lite början till planering av begravning och allt annat som hör till när sådant här händer. Ett dödsfall kommer aldrig lägligt, så är det ju och man fick snabbt planera om vad som skulle ske denna helg. Mässan får helt enkelt vänta till nästa år, trots allt är den återkommande varje år så det är ingen katastrof att jag inte kom iväg. Det enda sura i sammanhanget – utöver dödsfallet förstås – är att de köpte biljetterna “brinner inne” och inte kan återlämnas. Men jag får skylla mig själv som inte köpte något avbeställningsskydd – och vissa gånger blir det ju så här. Det är inga jättesummor vi pratar om heller, så det är inte hela världen. Och när sådant här händer, är det viktigare att ses inom familjen än att komma iväg på en jäkla mässa – som dessutom kommer tillbaka nästa år.
Nu ska jag njuta av en kommande långledighet, som verkar sträcka sig i princip fram till nästa helg. Mitt schema är inte helt spikat än, men det är så det verkar bli i alla fall. Jag skulle gärna jobba så här på heltid om det var möjligt, det känns oerhört lyxigt att vara ledig så här mycket som jag är och har varit de gångna veckorna. Hade det bara funkat ekonomiskt, hade jag mer än gärna jobbat så här permanent.
Jag kommer ha gott om tid att ägna mig åt ryskan, som nu börjar bli allt svårare och svårbegripligare. Även om jag fortfarande känner igen väldigt mycket av det vi går igenom, så börjar vi sakta komma in på saker som jag inte minns från tiden på gymnasiet. När jag läste ryska för 25 år sedan, var inte datorer lika vanligt förekommande som idag. Då fick vi lära oss skrivstil, att skriva ryska bokstäver snyggt för hand. Idag ska man istället lära sig ryskt tangentbord till datorn, vilket i sig inte är helt lätt. Än så länge är det pekfingervalsen som gäller och det tar lång tid att skriva på ryska – till skillnad från på svenska, då jag är hyfsat snabb över tangenterna. Men sakta men säkert börjar jag lära mig det ryska tangentbordet och ganska snart torde jag kunna hålla ett visst tempo i alla fall när jag skriver.
Än så länge behöver jag dock inte lägga de 20 timmar per vecka som vi studenter förväntas plugga för hinna med allt. Men ju längre in i kursen vi kommer, ju mer tid kommer jag givetvis behöva lägga.
