Öl får dig att må som du borde må utan öl

Innan jag skriver något annat i detta inlägg, innan jag inleder det överhuvudtaget så vill jag poängtera en mycket viktig detalj. Jag har aldrig haft några alkoholproblem. Vissa perioder kanske jag festat lite mer än vad som är hälsosamt, men jag har aldrig haft problem med att styra över mitt drickande eller haft svårt att låta bli när jag velat eller behövt. Jag har aldrig gjort bort mig på fyllan eller blivit våldsam – och det där med minnesluckor har tillhört undantagsfallen och inte på något vis varit någon regel.
Så – med det sagt kan jag gå in på dagens ämne här på bloggen och hoppas på att det inte blir några missförstånd. 😊

Knappt två veckor har jag nu varit helt nykter och inte tagit någonting överhuvudtaget när det kommer till alkohol. Kanske inte så värst lång tid egentligen, men jag inser varje gång jag håller mig ifrån alkoholen helt och hållet hur mycket bättre jag mår överlag – såväl fysiskt som psykiskt. Jag orkar mer, jag blir piggare och gladare på något märkligt vis – och detta trots att jag håller benhårt på att inte dricka särskilt mycket egentligen i normala fall. Men som varje gång jag bestämmer mig för att göra uppehåll och ha en vit period, känner jag samma sak. Med jämna mellanrum håller jag mig ifrån alkoholen för viktens skull, för att helt enkelt försöka gå ner några kilon. Det hjälper varje gång och precis lika ofta frågar jag mig varför jag glider tillbaka till att vara ”normalkonsument” (vad nu det innebär) av alkohol igen. För trots allt borde man vara förståndig nog att låta bli när man märker att man mår bättre av att just låta bli. Även om jag själv inte tycker att jag dricker några större mängder i normala fall, så mår jag så oerhört mycket bättre när jag låter bli.
Under de knappa två veckor som nu gått har det inte ens känts motigt, konstigt eller jobbigt att låta bli – det har bara känts bra. Tidigare har jag ibland tyckt att det känts aningen trist att inte ta något överhuvudtaget, men så har inte varit fallet den här gången. Det har bara känts positivt och jag har mått så otroligt mycket bättre än jag gör i normala fall. Precis som tidigare gånger jag låtit bli alkoholen, har det även denna gång med vikten att göra – återigen gör jag ett tappert försök att gå ner rejält i vikt och då är alkoholen en av komponenterna i min ”normala” diet som jag plockar bort. Så det är inte bra alkohol jag låter bli, utan även saker som socker, fett och annat onyttigt. Och jag gör inga som helst undantag från min ganska så strikta diet, utan kör benhårt på att vara avhållsam. Till helgen ska jag till exempel på bröllop och det kommer varken bli champagne, vin eller bröllopstårta för min del. Istället åtar jag mig uppgiften som chaufför under kvällen – och vet ni vad? Jag är tämligen säker på att jag kommer ha en ypperligt trevlig kväll i alla fall. Bröllop kan liksom aldrig gå fel, utan det blir i princip alltid lyckat – även om man håller sig nykter.

Det som däremot kan störa mig under de perioder jag inte dricker något alls, det är folks inställning till personer som avstår alkohol. För i Sverige är det bara socialt accepterat att inte dricka alkohol om du är gravid, nykter alkoholist eller ska köra. I övrigt är det som att folk blir provocerade av helnykterister, trots att du ju faktiskt borde vara precis tvärtom. För hur det än är, så går det inte att komma ifrån att alkoholen har en del negativa hälsoeffekter – saker du slipper undan om du inte dricker alls. Så att du låter bli att dricka borde inte ses som negativt och provocerande, utan tvärtom som något positivt. Men så funkar inte svensken, utan går du på fest och låter bli att dricka – då är du inget annat än en riktig tråkmåns. Ja, så länge du inte är gravid eller måste köra vill säga. Och folk är totalt ogenerade när det kommer till att komma med frågor kring ens tidigare alkoholvanor när man säger nej till något att dricka. Det är liksom helt okej att fråga om någon haft problem eller vad i övrigt anledningen är till att man avstår. Detta trots att det ju faktiskt kan vara ganska känsligt om man exempelvis haft problem och helt enkelt är nykter alkoholist. Vissa tidigare alkoholister är helt öppna med sina problem, men jag tänker att för många kan det faktiskt vara riktigt känsligt och inte alls något man vill prata om med vem som helst.
Som jag känner just nu, längtar jag inte ens efter att ta ett glas fyllt med något annat än vatten. Som jag mått sedan jag valde att börja avstå från alkoholen för ett par veckor sedan, det är precis jag vill må hela tiden. Och så borde det få vara, utan att folk ska hålla på att ifrågasätta ett för hälsan så pass viktigt val som att avstå alkohol. Men jag kan i många fall tycka att vissa sociala sammanhang blir lite jobbiga de perioder jag inte dricker något, just eftersom man får rusta sig för en massa diskussioner och försvarstal. För när jag låter bli alkohol, är det inte bara alkoholen jag låter bli – jag dricker inte läsk eller andra alkoholfria alternativ heller, utan det är bara vatten som gäller. Och det tycks verkligen sticka i ögonen på folk så det skriker om det. För du kan ju inte gå på fest och ”bara” dricka vatten, eller hur?! Vilket jag själv inte ser några som helst problem i, men det är många andra som gör det. Folk får gärna tycka att jag är en tråkmåns eller tro att jag är nykter alkoholist, det gör mig liksom inte särskilt mycket. Men jag vill gärna slippa frågor, diskussioner och en massa annat trams. Vad jag dricker borde vara min ensak – så länge jag inte dricker just för mycket alkohol och blir jobbig, stökig eller våldsam.

För egentligen borde det vara personer som inte kan handskas med spriten som folk ska störa sig på – men istället är det ”tråkmånsarna” till helnykterister som inte alltid tillfrågas om att vara med vid olika sociala sammanhang. De som blir stökiga, jobbiga, bråkiga eller på annat vis inte borde vara i närheten av en spritfest – de blir inbjudna med förhoppningen att ”de kanske sköter sig den här gången”. De som inte kan sköta sig vill man inte stöta sig med, medan det är lite bättre att stöta sig med oss som sköter oss – även om vi sköter oss på grund av att vi inte dricker alls. Så som jag själv mår och känner just nu (det kan komma att ändras), så känns det inte som att jag kommer återgå till att dricka alkohol igen. För okej, jag har syndat och tagit enstaka glas alkoholfri öl – och tycker inte ens att det är gott längre. Nej, jag längtar verkligen inte ens efter en öl, en drink eller ett glas vin – något som jag kunde göra i vissa sammanhang tidigare. Istället tycker jag bara att det är så otroligt skönt att jag tagit steget till att låta bli alkoholen, så skönt att jag hoppas på att det år så här jag kommer fortsätta framledes. Sen får folk som sagt gärna tycka precis vad de vill om mitt val att avstå. Tyck att jag är en tråkmåns, tro att jag haft alkoholproblem – whatever – bara jag får fortsätta vara en given del av sociala sammanhang på samma sätt som tidigare. För jag tänker inte börja dricka igen bara för att passa in i något socialt sammanhang, det är liksom uteslutet.
Det är inte omöjligt att jag återgår till att ta en öl eller ett glas vin här och där med tiden, jag har ändrat mig förr – och det kan absolut hända igen. Så jag stänger inga dörrar överhuvudtaget. Men just nu är det en helnykter tillvaro som gäller, oavsett sammanhang – oavsett om det är fest eller vardag. Och det är helnyktert i bemärkelsen att jag inte väljer några andra alkoholfria alternativ än vatten. Det blir ingen alkoholfri öl, ingen läsk (som jag i övrigt tycker är alldeles för sötsliskigt för att dricka ändå) eller något annat för den delen. Festar jag till det, blir det bubbelvatten eller möjligen smaksatt sådant – men där går också gränsen för min del just nu. Alkohol är något som är alltför djupt grundat i vår kultur för att det ska vara socialt accepterat att låta bli – men hade alkoholen kommit idag, då hade den förmodligen aldrig ens tillåtas med tanke på hur beroendeframkallande och hälsovådlig den trots allt ändå är.