Res dig upp, börja om på nytt och se de ljusa möjligheterna i varje dag

Jag har genom åren gått i exakt motsatt riktning vad gäller sömn än de allra flesta brukar göra. I tonåren var jag kvällstrött men förbaskat morgonpigg och vaknade ofta runt sex, sju på morgnarna även när jag var ledig. Jag sov aldrig halva dagen som de flesta tonåringar brukar göra, utan vaknade tidigt och gick upp för att göra frukost åt resten av familjen tills de vaknade några timmar senare. Så var det under hela tonåren, jag minns inte att jag någonsin sov särskilt länge på morgnarna överhuvudtaget. Med åren har jag istället blivit alltmer morgontrött och på senare tid har jag börjat sova till framåt elva när jag så kan och inte har någon speciell tid att passa på förmiddagen. Jag har med åren börjat tycka alltmer om att sova och har inga problem att sova 10-12 timmar per natt om tillfälle ges. Jag vet inte hur många som håller med mig, men trots att jag snart fyller 50 år har jag börjat tycka att sömn är väldigt underskattat – det är något vi vuxna borde ägna mer tid än vi gör idag. För hur ofta hör man inte folk prata om hur trötta de är, hur dåligt de sover och att de blivit för lite sömn på sistone?
Jag har ju äldre jag blivit, blivit mer kvällsmänniska och istället ofta sovit på morgnar och förmiddagar. Någonstans tror jag att det hänger ihop med de sömnproblem jag hade för en massa år sedan. Då sov jag extremt dåligt och fick i absolut bästa fall ett par timmars sömn per dygn. Då var jag uppe en stor del av nätterna och fick jag sova, så gjorde jag det tidig morgon eller förmiddag. Sömnproblemen hängde i under ett antal år och jag formades säkerligen av att inte sova på nätterna utan istället göra det morgon och förmiddag. Visserligen går jag numera ytterst sällan och lägger mig framåt morgonen, men har jag sovmorgon dagen efter blir det gärna lite senare på kvällen. Detta följs givetvis av att jag sover lite längre på morgonen, även om det inte alltid blir att jag sover till framåt elva.

Men så har jag sakta på senare tid börjat märka en förändring åt andra hållet. Det började egentligen när jag var arbetslös under en del av förra året och gick hemma de allra flesta dagar. Plötsligt började jag vakna tidigt på morgnarna, med följden att jag blev tröttare om kvällarna och började gå och lägga mig tidigare. Alltmer har jag börjat tycka att det är skönt att komma upp i tid på morgnarna och jag har insett hur mycket jag hinner under dagen om jag kommer upp i bra tid. Det är fantastiskt skönt att komma upp i bra tid, köra igång kaffe och ta tag i dagen. Kommer jag upp i bra tid – i mitt fall ofta runt sju – är det sällan jag börjar med att äta frukost, utan oftast kör jag igång med annat och äter frukost lite senare. Kaffe vill jag oftast ha mer eller mindre direkt efter att jag kommit upp, men frukosten kan vänta lite om jag kommit upp tidigt. De enda gångerna jag äter frukost relativt direkt, det är om jag ska iväg till jobbet eller liknande. Annars börjar jag med kaffe, fixar hemma eller med firman, bloggen eller liknande och tar frukost framåt nio. Och det är fantastiskt skönt att komma upp i bra tid även om man inte har en tid att passa, alltid finns det saker att pyssla med och något som behöver göras. Sover man däremot till framåt elva, hinner en stor del av dagen gå innan man ens ätit frukost, duschat och fått på sig kläderna.
Jag tycks med andra ord inte ha samma sömnbehov längre, utan vaknar allt tidigare på morgnarna och tar med full energi tag i dagen och det som behöver göras. Så nu är jag till viss del tillbaka där jag var i tonåren med kvällströtthet men massor av energi på morgnarna. Allt oftare vaknar jag mellan sex och sju på morgonen även om jag inte har en tid att passa, även om jag jobbat mycket eller varit igång intensivt av andra anledningar. Jag behöver inte längre mer än runt åtta till nio timmars sömn per dygn och trivs fantastiskt bra med att komma upp i tid på morgonen. De dagar jag masar mig upp i bra tid hinner jag med massor under dagen och får exceptionellt mycket gjort. Oftast blir det både frukost, lunch och middag under dagen – något jag inte hinner med om jag sovit till elva. För äter jag frukost runt elva till halv tolv, då blir det sällan lunch under dagen utan jag håller mig tills det är dags för middag på kvällen.

Sen har jag visserligen jobbat skift i princip i alla år sedan jag kom ut i arbetslivet för snart 30 år sedan. Och det har förstås gjort att jag inte haft någon ”normal” dygnsrytm utan sovit när tillfälle har givits. Så är det fortfarande, jag jobbar skift och sover när jag får tillfälle. Men mitt sömnbehov tycks sakta men säkert minska – och lägger jag mig i tid på kvällen, då vaknar jag i bra tid på morgonen, punkt slut. Och någonstans är jag tillbaka där jag var för 30-35 år sedan då jag tyckte att det där med sömn var slöseri med tid, att det fanns så otroligt mycket roligare saker att göra än att ligga i sängen och tryna till en bra bit in på dagen. Nu kan jag få saker gjorda, jag hinner med saker på ett helt annat sätt än när jag sov en stor del av förmiddagarna när jag var ledig. Numera kommer jag allt oftare upp i skaplig tid även om jag är ledig och tycker att det är fantastiskt skönt. Självklart kan jag fortfarande sova lite längre på morgnarna, inte minst om det blivit sent någon kväll. Har jag jobbat på natten, sover jag till lunchtid ungefär – så jag har inte helt slutat att sova en del av förmiddagarna helt och hållet. Men allt oftare vaknar jag i bra tid och kan hålla undan allt sådant som jag behöver få gjort när jag är ledig.
Länge var jag så att jag inte planerade in något under förmiddagarna eftersom jag ville ha möjlighet att sova ut ordentligt på lediga dagar. Det har hållit i sig sedan jag hade mina sömnproblem, då jag kände en extrem stress över att stiga upp tidigt och överhuvudtaget ställa klockan till dagen efter. Under många år planerade jag aldrig in något till förmiddagen dagen efter, utan hade jag möjligheten att välja så förlade jag allting till eftermiddagen. Men sakta börjar jag nu förlägga vissa planer även på förmiddagen och har inga problem med att ställa klockan även när jag är ledig. För jag litar inte helt på att jag vaknar tidigt om jag inte ställer klockan – har jag en tid att passa, då ställer jag alltid klockan. Även om jag vet att jag oftast vaknar i tid och allt som oftast kommer upp innan nio på morgonen.