allkonstnarenSå har jag råkat ut för det som jag förmodligen inte är särskilt ensam om. Jag har tappat min mobiltelefon – och inte var som helst, utan i vattnet ute i sommarstugan. Igår skulle jag skjutsa in några familjemedlemmar till land och samtidigt passa på att handla lite mat. Och på vägen tillbaka händer det stora missödet; jag halkar på något när jag ska kliva ombord på båten – och druttar hel och hållen ner i vattnet. I fallet glider telefonen ur fickan och jag hinner inte fånga upp den innan den når botten. Givetvis dök jag ett par gånger efter telefonen – som är vattentät – men vattnet var på tok för grumligt för att jag skulle ha tillstymmelsen till en chans att hitta den bland sjögräs och upprörd dy.
Så jag tog ganska snabbt beslutet att ta mig upp ur vattnet, med blöta kläder och allt. Då dök nästa problem upp. Båten stod på tomgång, med hund och allt i – medan grinden till bryggan var låst och nyckeln var kvar i båten. Allt slutade med att jag fick klänga runt taggtråd och allt för att ta mig ut på själva bryggan för att nå båten med hunden i. På vägen rev jag upp ett sår på ena handen och ett på andra underarmen.
Det lustiga – som trots allt gör mig irriterad – var att det var en hel del folk runtomkring som såg vad som hände. Men ingen kom fram och frågade hur det gick eller erbjöd hjälp. Ingen reagerade på att jag föll i vattnet – eller att jag plötsligt klängde mig över ett taggtrådsbeklätt staket för att ta mig ut på bryggan där båtar till ett tämligen högt totalt värde låg förtöjda. Hur typiskt svenskt är inte det?! Det är verkligen “mind your own business” och ingenting annat. Detta stör mig verkligen, jag har verkligen svårt att smälta att ingen ens reagerade på vad som hände överhuvudtaget. Är det så vi vill vara emot våra medmänniskor? Hade jag själv sett någon dråsa i vattnet, hade jag på ren instinkt rusat fram för att försöka hjälpa. Men så är tydligen inte alla funtade uppenbarligen.
Och ja, jag vet att flera personer såg mig ramla i vattnet – det är inget jag bara inbillar mig. Det var nästintill komiskt att se folk vända bort blicken när jag kom upp ur vattnet och sedan låtsas som ingenting när jag klängde över staketet. Med andra ord: ingen ingriper när någon behöver hjälp eller när någon begår en misstänkt handling som att klänga över ett staket. Vågar du inte ingripa av någon anledning, påkalla åtminstone andras uppmärksamhet! Det kan vara så enkelt som att ringa 112 eller hojta högt för att andra ska se vad som försiggår.
Nu har jag i alla fall insett vad som är mest handikappande med att vara utan mobiltelefon. Det är inte att inte vara nåbar eller ständigt vara uppkopplad, det funkar ett par dagar. Men det är däremot alla praktiska ting, som att till exempel inte ha tillgång till BankID. Jag försökte göra en skadeanmälan till mitt försäkringsbolag, men inte ens det gick utan att ha BankID. Jag kommer inte in på min internetbank, jag kommer inte åt bokföringen för mitt företag- och så vidare. Eftersom jag aldrig använder bankdosan för inloggning, utan telefonen, så är förstås inte dosan medtagen till sommarstugan. Så just nu är det stora delar av internet som jag helt enkelt inte kommer åt. Och det är mer handikappande än att inte vara nåbar ett par dagar.
Imorgon åker vi in till land över natten och då ska jag passa på att köpa en ny mobiltelefon. Sen får jag gå förbi på banken och ordna BankID så att jag kan logga in överallt igen. Och det är väl tur att vi ändå ska in till stan så snart igen, så att jag inte behöver åka in en extra gång för att fixa telefon.
Jag har förstås redan börjat titta på vad jag ska köpa för telefon och vet nu ungefär vilken modell jag vill ha. Samsung har varit mitt favoritmärke de senaste åren och det kommer bli en Samsung även denna gång. Det som smärtar mig med den telefon jag haft är att den haft en exceptionellt bra kamera som nästan tagit bättre bilder än min dyra systemkamera. Så jag hoppas på att kunna hitta något likartat även denna gång.
Jag är i alla fall lyckligt lottad som sparat ner alla bilder jag vill ha kvar på datorn, så jag har inte förlorat något jag gärna vill ha kvar. Och jag har även en molntjänst som säkerställt att jag har backup på det allra mesta som finns på telefonen.
Riktigt tragiskt det här med den svenska mentaliteten att alla ska sköta sitt – själv. Och många har ju på grund av det också blivit väldigt… “jag frågar inte om hjälp” – personifierade. Skönt att du inte skadade dig mer än så ändå! Det kunde ju ha gått illa.