Jag blir så trött på folk som inte kan bete sig i sociala medier. Folk som tycker det är helt okej med påhopp, kränkningar eller bara vara allmänt otrevlig. Sociala medier är ju i sig inget nytt, så vi borde vid det här laget ha lärt oss hur man faktiskt beter sig i dessa sammanhang. Men somliga tycks faktiskt besitta ganska grava inlärningsproblem och kan inte greppa hur man beter sig mot sina medmänniskor – även det sociala samspelet sker via en dataskärm och ett tangentbord.
Jag har i skrivande stund bloggat i ungefär 15 år och som bloggare gäller det att väcka känslor för att få läsare – och framförallt för att få läsare att komma tillbaka till bloggen igen. När jag skriver mina inlägg, kan jag ibland spetsa till budskapet helt enkelt för att väcka reaktioner och kanske faktiskt provocera lite. Men med det sagt, är jag noga med att aldrig kränka, förtala, vara otrevlig eller ägna mig åt några andra dumheter. Jag ventilerar vad som är mina åsikter, men håller mig inom ramarna för ett sunt, socialt samspel.

Men är det något jag lärt mig genom åren som aktiv på sociala medier, så är det vissa kan inte ge mothugg utan att vara otrevliga, kränka och/eller komma med diverse påhopp. Det gäller såväl personer jag känner och som kommenterar saker via till exempel min Facebooksida som totalt främmande människor som kommenterar min blogg eller i olika grupper på exempelvis Facebook eller Twitter.
Vad är grejen med att inte kunna föra ett normalt samtal, även om det sker via datorn? Kan man inte säga att man är av en annan åsikt utan att vara otrevlig? Det funkar ju oftast tämligen bra om man står ansikte mot ansikte med personen som man har en diskussion med. Men något verkar hända i vissa personers reptilhjärna när man sätter sig framför datorn – och det går helt enkelt inte att föra en vettig diskussion, även om man har olika åsikter i ämnet.
För somliga spelar det ingen roll om man känner varandra utanför de sociala mediernas förtrollade värld, otrevlig är man lik förbaskat i diskussioner där man har olika åsikter. Och det är ganska fascinerande vilken attityd somliga har på sociala medier – framförallt om man vet att man ska ses på jobbet dagen efter.

På Facebook har jag en absolut nolltolerans mot att vara otrevlig, komma med kränkningar och påhopp. Jag har inga som helst problem att ta bort en ”vän” som inte kan bete sig från min vänlista. Kan du inte bete dig, då får du heller inte vara kvar som min vän – oavsett hur väl vi känner varandra. Det är trots allt inte många gånger det hänt att jag satt ner foten och plockat bort någon från Facebook, men några gånger har det trots allt hänt. De flesta väljer att inte kommentera det, men somliga känner sig manade att diskutera även att de blir borttagna. Oftast har jag hört saker som att de anser att deras yttrandefrihet kränks i och med att jag tar bort dem. Något som naturligtvis inte är sant, men det är en helt annan diskussion.
Det behöver inte ens vara så att du är otrevlig i en diskussion för att jag ska plocka bort dig som vän. Sprider du till exempel en massa rasistisk smörja i dina inlägg kan du också räkna med att bli bortplockad illa kvickt. Samma sak gäller om du skriver inlägg/uppdateringar där du ägnar dig åt påhopp och kränkningar av olika slag.
När jag loggar in på Facebook, vill jag inte mötas av hat, kränkningar eller annan smörja, utan av aningen mer positiva saker. Självklart kan du ventilera dina åsikter, något annat säger jag inte. Frågan är bara hur du gör det.
Det är trots allt ingen mänsklig rättighet att vara någons vän i sociala medier. Faller din attityd mig inte i smaken, kommer du faktiskt att plockas bort – svårare än så är det inte. Sen kan du böla hur mycket som helst om att du blir kränkt eller blir fråntagen din yttrandefrihet. Du har all rätt att sprida dina åsikter genom din egen Facebooksida, men det kan faktiskt innebära att vissa kommer att plocka bort dig.

För min del har tonen i sociala medier börjat göra att jag på allvar funderar på att lämna ställen som Facebook och Twitter helt och hållet. Det har inte med att göra att jag ibland får mothugg på det jag skriver, utan den ton som vissa använder när de just ger mothugg. Jag börjar helt enkelt tröttna på otrevliga kommentarer och att vissa faktiskt inte kan bete sig så fort de hamnar bakom en dataskärm.
När jag skrivit ett tillspetsat blogginlägg, vet jag att jag kommer få mothugg på ett eller annat sätt. Men det är ibland med viss vånda jag går igenom kommentarerna till inlägget. Jag vet att jag kommer mötas av otrevligheter och ibland av rena kränkningar och påhopp. Något som förtar glädjen i att skriva och ventilera sina åsikter. Jag har gärna diskussioner där man tycker olika, det gör mig absolut ingenting – men det ska vara i en okej ton och utan kränkningar och påhopp.
Somliga dagar är jag redo att plocka bort mitt konto på Facebook och radera bloggen, när de hatiska och otrevliga kommentarerna haglat extra tätt. Jag har extremt svårt att förstå dem som inte kan bete sig, dem som inte kan hålla en diskussion i en god ton. Att man har olika åsikter i en fråga ger inte rätten att bete sig hur som helst, hur svårt ska det vara att förstå?

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

2 kommentarer

  1. Jag har inte sett en enda otrevlig kommentar här på din blogg så jag blir lite förvånad över att du får en del påhopp. Tråkigt att läsa. Jag håller med dig, tonen i sociala medier kan ibland vara fruktansvärd. Trots min öppenhet under pandemin slapp jag de värsta kommentarerna på min blogg. Däremot såg jag ju hur människor är mot varandra i andra medier. Och så funderar man på varför barn mobbar men de har ju bara lärt sig av oss vuxna. Barn gör som vuxna gör. (en liten parentes bara…) Raderade över åttio ”vänner” på FB för ett tag sedan. Bästa jag gjort vad gäller mina sociala medier. Kanske blir en omgång till framöver, vi får se.

    1. Just på själva bloggen har jag varit ganska förskonad från otrevliga kommentarer. De som har kommit, har jag raderat så fort jag sett dem. Däremot på vissa sociala medier har kommentarerna haglat desto tätare när jag länkat till bloggen…

Kommentera

%d bloggare gillar detta: