Film är liv med de tråkiga bitarna bortklippta

Våren 2026 har varit ovanligt lugn på filmfronten, jag har haft ovanligt få uppdrag under de gångna månaderna. Oftast snittar jag ett till två uppdrag i veckan, men de gångna månaderna har jag oftast inte kommit upp i de siffrorna. Istället har jag haft enstaka uppdrag här och där och det känns som att konkurrensen om uppdragen är stenhård. Men det är många statistkolleger som säger ungefär samma sak, att det är ovanligt lugnt och att konkurrensen om uppdragen hårdnat. För antalet uppdrag att söka tycks vara ungefär detsamma, det känns inte som att det minskat – däremot kanske det är fler som söker varje uppdrag och därav det minska antalet uppdrag som erbjuds varje statist. Dock känns det lite tråkigt att antalet uppdrag åtminstone för stunden har minskat, jag vill liksom tillbaka till filmandet igen och få lite roliga uppdrag. Men det kommer förhoppningsvis, jag vet av erfarenhet att vissa perioder är lugnare än andra och att det går upp och ner med antalet uppdrag. Trots allt har jag faktiskt på sistone fått tacka nej till ett par uppdrag eftersom det krockat med mina arbetstider – vilket ju ändå gör att jag haft uppdrag om jag inte arbetat. Det är synd att det inte går att leva på att vara statist i Sverige, så som det gör i vissa andra länder. I exempelvis USA och Storbritannien är arvodena så pass bra att man kan leva på detta – men inte i Sverige. Här kan jag en bra månad dra ihop 12.000 kronor och då är det riktigt bra. Men det täcker med nöd och näppe min hyra, så det går ju inte att tänka tanken att man skulle kunna leva på detta. Åtminstone inte med de omkostnader jag själv har varje månad med tämligen hög hyra och lån ska betalas av. Så de flesta av oss måste helt enkelt kombinera filmandet med ett ”vanligt” jobb så att ekonomin går ihop varje månad.
Trots allt är det inte enbart för pengarna jag håller på, utan för att jag tycker det är roligt – det är helt enkelt en hobby som jag råkar tjäna en liten slant på. Förutom denna vår då, då jag haft osedvanligt få uppdrag. Och visst märks det i plånboken när uppdragen uteblir, det måste man trots allt erkänna. Även om jag inte gör det för pengarnas skull, så vänjer man sig trots allt vid den extra inkomsten som filmandet ger – och sedan har jag vissa extra utgifter i och med att jag driver en egen firma. Det är försäkringar, bokföring och lite annat som kostar varje månad och man måste ha vissa inkomster för att få det hela att gå runt ekonomiskt. Dyrast är nog försäkringarna som kostar runt 1.000 kronor i månaden, vilket ju ändå är en rejäl slant. Somliga månader går företaget med brakförlust, andra till och med liten vinst. Men det är som sagt inga stora summor vi pratar om, utan det är några tusenlappar hit eller dit. Jag gör varken någon jättevinst eller någon större förlust.

Jag minns så väl hur det började med att vara statist för min del för cirka tio år sedan. Redan tidigare hade jag funderat på att börja som statist, men då bodde jag i Kalmar där det nästan aldrig är några filminspelningar. Men så flyttade jag tillbaka till Stockholm 2011 och några år senare blev jag av med jobbet, jag fick gå mer eller mindre på dagen. Jag köpte en back öl, lånade med mig min systers hund och åkte ut till stugan i Söderhamns skärgård för att fundera över vad jag skulle göra med tillvaron. Och under dagarna i stugan, kom jag på idén att jag kanske skulle börja som statist – nu, när jag hade tid och allt. Så jag registrerade mig på en sida för statister och det tog bara några timmar innan uppdragen började ticka in. Jag tyckte det var fruktansvärt roligt och jag fortsatte vara statist även sedan jag kom ut på arbetsmarknaden igen och börjat jobba. Det utvecklade sig till att jag med tiden startade min lilla enmansfirma eftersom många produktionsbolag vill att man ska kunna fakturera. Numera tar jag bara uppdrag där jag kan faktuera för arvodet, eftersom det då blir lättare att hålla reda på de inkommande pengarna och att man faktiskt får betalt för det arbete man lägger ner. För även om det inte är särskilt stora summor man får, så är det klart att man ska ha betalt för sitt arbete och för den tid man lägger ner.
Någonstans tycker jag också att arvoderna har blivit lite bättre genom de år jag hållit på, även om det fortfarande inte är särskilt välbetalt att vara statist. Förr kunde man erbjudas 300 kronor för en hel dags arbete på de sämst betalda uppdragen – numera är dessa arvoden så gott som borta och man får oftast i alla fall bortåt en tusenlapp för en heldag. Sen kan man alltid diskutera de arvoden som fortfarande gäller, men det har trots allt blivit aningen bättre – vilket givetvis är jättebra. Många slutade mer eller mindre att söka de sämst betalda uppdragen, vilket förmodligen tvingat produktionsbolagen att höja sina arvoden för oss statister. Och så är det ju det funkar i stora drag, får man inte tag i folk då får man höja arvodena så att det blir attraktivt för folk att söka uppdragen. Jag tar sällan uppdrag för under 1.000 kronof för en heldag, det lönar sig liksom inte. Och ska jag ta ledigt från jobbet för uppdrag, då ska jag ha mer än så. Ledigt tar jag bara vid mycket välbetalda uppdrag eller sådana som på något vis sticker ut, alltså verkar extra roliga att vara med i. Någonstans går jobbet alltid före och det är många gånger jag fått tacka nej till uppdrag för att det har krockat med jobbet. Blir jag dessutom erbjuden övertid en dag, då avbokar jag oftast filmuppdrag eftersom övertid är så mycket bättre betalt.

Nu väntar jag i alla fall på samtal för ett uppdrag där man mejlat mig och stämt tid för att ringa upp och komma överens om ett filmuppdrag lite längre fram. Jag vet inga omständigheter kring uppdraget än så länge, utan väntar på samtalet för att se om det är något jag vill vara med i. Det är alltid lika spännande att se vad man blir erbjuden för uppdrag och vad som gäller. Inget uppdrag är det andra likt och det är nog just det som gör tillvaron som statist så otroligt stimulerande och spännande – och varför jag fortsatt år ut och år in med att ägna mig åt just detta på min fritid. Jag behöver jobba skift i någon utsträckning för att helt enkelt ha tid – de flesta inspelningar är på vardagar mer eller mindre under kontorstid så det funkar inte att jag jobbar på kontor liksom. Med det schema jag nu har, har jag oftast en eller flera lediga vardagar per vecka och kan på så vis ta många av de inspelningar jag erbjuds. Sen krockar det förstås ibland och då får jag tacka nej, svårare än så är det inte. Det är ytterst sällan jag tricksar med schemat på jobbet för att kunna vara med på inspelningar, men det händer trots allt lite då och då. Men – som sagt – då ska filmuppdraget vara något utöver det vanliga, framförallt när det kommer till ersättning.
Om jag kan ta uppdraget som erbjuds idag, det återstår att se – men vad jag förstod ville man gärna ha mig med och det känns förstås roligt. Det behöver klaffa med mitt jobbschema för att funka och så är det inte alltid naturligtvis. Men jag kommer ha en hel del ledig de närmsta veckorna, så oddsen är trots allt rätt bra för att jag ska kunna ta uppdrag som kommer in. Och kan jag inte ta detta uppdrag, så kommer förhoppningsvis fler framöver – så stiltje som det varit på sistone kan det trots allt inte vara i all evighet framöver. Då kommer i alla fall ajg att tröttna på att vänta på enstaka uppdrag och förmodligen överväga att lägga ner hela projektet, vilket vore otroligt tråkigt och trist.