Allt arbete som man får betalt för suger ut och bryter ner själen

Veckorna svischar förbi i obönhörlig fart och nu är sportlovsveckan 2024 över. Vi har gått in i mars månad och jag betecknar mig fortfarande som arbetssökande. Jag har fortsatt vara aktiv på jobbsökarfronten, även om det varit lite mer stiltje på den punkten de gångna dagarna. Jag har sökt de jobb jag har hittat, men det har varit färre intervjuer jag kallats till. Sedan vet jag att ansökningstiden inte gått ut vad gäller alla de jobb jag har sökt, så för somliga jobb kan ju eventuella intervjuer fortfarande dyka upp. Tiden går oförskämt fort trots att jag inte jobbar, men dagarna fylls av extraarbete med firman, jobbansökningar åt höger och vänster, någon intervju här och där och allt annat som ska göras som arbetssökande. Jag tror det är sällan jag haft en så fulltecknad kalender som jag haft på sistone, så det kanske inte är så konstigt att tiden rinner iväg i en rasande fart. Jag har fullt upp under veckorna och är nästan lika utpumpad på fredagskvällarna som efter en arbetsvecka.
Den stor fördelen är dock att jag kan lägga upp min tid själv på ett sätt som inte går på en arbetsplats. Arbetsförmedlingen kräver att jag söker ett visst antal jobb per månad – men om jag söker jobb nattetid, på helgerna eller under kontorstid är det egentligen inte någon som lägger sig i. Intervjuerna kan jag ofta till viss del styra (man får ju ofta alternativ på vilka tider som finns), men de är nästan uteslutande förlagda på kontorstid. Kommer man däremot till mina filmuppdrag, så kan det variera starkt när under veckan och dygnet som de infaller. Oftast är det dagtid vardagar, men långt ifrån alltid. Min senaste inspelning ägde rum förra lördagseftermiddagen och tidig kväll till exempel.

Jag har i alla fall börjat hitta en rutin för mina dagar som arbetssökande. Jag stiger upp tämligen tidigt numera, utan att ställa klockan. Somliga morgnar vaknar jag redan någon gång mellan sex och sju och känner mig helt utvilad. När jag kommit i ordning för dagen, tar tillvaron vid datorn vid, där jag söker jobb, bloggar, skriver på min bok och är på sociala medier. Datorn har fått jobba mer än vanligt under de gångna veckorna och får göra nytta under merparten av min vakna tid. Framåt eftermiddagen kommer sambon hem och det blir dags för middag och en stund framför TV:n innan det i skaplig tid blir dags för sängen. Sedan börjar vi om dagen efter. Kaffeångorna börjar ligga tunga i lägenheten och går snart att jämföra med dimman över Lützen, för det går mycket kaffe när man är hemma hela dagarna. Jag äter frukost, lunch och middag i princip varje dag – om jag inte undantagsvis tar en sovmorgon och sover lite längre en dag. För äter jag frukost vid elvatiden, då brukar jag inte vilja ha någon lunch.
Men visst, det ser inte fullt likadant ut varje dag, det gör det absolut inte. Ibland sover jag lite längre, ibland har jag en anställningsintervju och ibland har jag en filminspelning. Men i princip ser dagarna ut som jag beskriver här ovanför. Och det är skönt med lite rutin, att faktiskt veta på en höft hur dagarna ska se ut. Bara det faktum att jag sover ordentligt på regelbundna tider, äter regelbundet och i övrigt har regelbundna vanor gör att jag mår mycket bättre. Hade det gått att tjäna sådana pengar på bloggen och filmandet att det gick att leva på, då hade jag gärna haft en sådan här tillvaro. Men tyvärr går det inte, så jag får finna mig i att fortsätta söka jobb helt enkelt.

Den gångna veckan har jag haft en informationsträff för ett jobb jag sökt och en filminspelning. Från torsdag var vi barnvakt till ett av mina syskonbarn, som ju haft sportlov den här veckan. Vi passade på att åka till Sydpoolen i Södertälje och bada, något som var ett önskemål inför att vi skulle ses. Så natten mellan torsdag och fredag hade vi syskonbarn som sov över, vilket var oerhört mysigt förstås. Det var ett härligt avbräck i vardagen med syskonbarn på besök, det är något som skänker mycket glädje i tillvaron och som gör att man själv kan få vara barn för något dygn. Och jag minns hur mycket släkten betydde när jag växte upp, hur roligt det var att få vara hos mormor och morfar eller farmor och farfar, få träffa sina kusiner och hur mysigt det var att sova borta. Jag tycker det är så roligt att få vara en del av några barns uppväxt, att få vara någon som busar, skämmer bort och är den där roliga vuxna som barnen kan förlita sig till och älskar att vara hos.
Helgen har varit lugn och jag har skickat in min första aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen under den gångna helgen. Nu är det gjort och det återstår att se om de köper allt jag rapporterat, men det tror jag att de ska göra. Jag har med råge sökt de jobb jag ska söka, jag har varit på ett antal intervjuer och jag har jobbat med mitt företag – så jag uppfyller säkerligen kraven man ställer på mig som arbetssökande. Men det är också den enda nytta jag gjort under helgen, jag har inte gjort så hemskt mycket mer – och ibland, även som arbetssökande, behöver man faktiskt ta det lugnt och koppla bort allt i vardagen.